Jag har bara bra erfarenheter av ambulanssjukvården faktiskt.
För 10 år sedan bev jag allvarligt förkyld/sjuk, med den värsta hostan jag någonsin sett/hört någon ha.
Min mamma kom förbi på morgonen en dag för att se hur jag mådde, hon tyckte definitivt att jag skulle skjutsas in till vårdcentralen åtminstonde.
Vårdcentralen konstaterade att jag hade kritiskt låg syresättning av blodet och ringde en ambulans. (vi föreslog att vi skulle åka egen bil, men det var inte tal om det)
Efter all möjlig medicin och syrgas och undersökningar ville dom lägga in mig på lassarettet eftersom dom inte hittade något, vilket jag vägrade (jag har i det närmaste lasarettsfobi, dit åker man för att dö)
Så jag tog en taxi hem.
Dagen efter mådde jag ännu sämre, nytt besök på vårdcentralen, ännu sämre värden, ny ambulans till lassarettet, nu karusell med prover och undersökningar och slutligen inläggning.
Sedan låg jag inlagd en månad med konstant syrgas och var väl vid medvetande av och till.
Bästa av allt, dom hittade ingen orsak, dom vet inte vad som gjorde att jag piggnade till och dom vet inte om det kan återkomma.
När Covid bröt ut och rapporterna om hur folk drabbades tänkte jag "det låter som det jag hade" (det är det ju garanterat inte), den skiten vill man inte uppleva igen", så jag kontaktade min vårdcentral och bad om att få vaccin så fort det fanns tillgängligt, men fick veta att jag inte tillhörde rätt ålderskategori eller någon riskgrupp som var prioriterad, så dom tyckte att självisolering var bästa skyddet för mig.
Så det var några ångestfyllda månader av självisolering innan jag fick vaccin.
För 10 år sedan bev jag allvarligt förkyld/sjuk, med den värsta hostan jag någonsin sett/hört någon ha.
Min mamma kom förbi på morgonen en dag för att se hur jag mådde, hon tyckte definitivt att jag skulle skjutsas in till vårdcentralen åtminstonde.
Vårdcentralen konstaterade att jag hade kritiskt låg syresättning av blodet och ringde en ambulans. (vi föreslog att vi skulle åka egen bil, men det var inte tal om det)
Efter all möjlig medicin och syrgas och undersökningar ville dom lägga in mig på lassarettet eftersom dom inte hittade något, vilket jag vägrade (jag har i det närmaste lasarettsfobi, dit åker man för att dö)
Så jag tog en taxi hem.
Dagen efter mådde jag ännu sämre, nytt besök på vårdcentralen, ännu sämre värden, ny ambulans till lassarettet, nu karusell med prover och undersökningar och slutligen inläggning.
Sedan låg jag inlagd en månad med konstant syrgas och var väl vid medvetande av och till.
Bästa av allt, dom hittade ingen orsak, dom vet inte vad som gjorde att jag piggnade till och dom vet inte om det kan återkomma.
När Covid bröt ut och rapporterna om hur folk drabbades tänkte jag "det låter som det jag hade" (det är det ju garanterat inte), den skiten vill man inte uppleva igen", så jag kontaktade min vårdcentral och bad om att få vaccin så fort det fanns tillgängligt, men fick veta att jag inte tillhörde rätt ålderskategori eller någon riskgrupp som var prioriterad, så dom tyckte att självisolering var bästa skyddet för mig.
Så det var några ångestfyllda månader av självisolering innan jag fick vaccin.
