heimdal skrev:
devafan.. de hade jag ingen aning om
sen att finnarna jagade ut tysken upp i noge va nått nytt jag lärde mig ifrån "soldat i waffen SS" boken
berätta gärna mer.. de som inte lärs ut i skolorna brukar vara intressantast
Så sant...
Det var ju inte för inte herr A.H skickade upp hela organisation Todt (deras fortifikationskår) efter att engelska kanalens batterier (Batteri Todt och batteri Lindemann) samt byggandet av eisenbahnenkanonen Doras förstärkningsvallar (banvallarna rasade och det blev märken i rälsen då man skjöt!!) skickades till Norge.
Där fick de bygga 300 (jepp TREEEE Hundra) kustartilleribatterier längs hela Norska kusten som försvar mot Ryssen.
En del var nog så kvalificerade som dagesn berganläggningar vi klappar oss på bröstet för:
_egen brunn
_egen elkraft
_starkt fortifikatoriskt skydd
_renad luft med övertryck
Osv, emedan många batterier givetvis bara var ilandslängda fartygspjäser.
SS-kåren hade en egen avdelning som åkte runt på de olika krigsskådeplatserna och mönstrade förbanden noggrannt. SÅ noggrannt som nu bara tyskar kan göra

Och när de kom till Norge hade de ett standardprotokoll för kustfästningarna som bestod av inte mindre än 3-500 punkter som skulle gås igenom! (allt beroende på fästningens grad av utbyggnad och avancemang)
Nåde den befälhavare som inte hade tränat sitt manskap eller hade pejl på grejerna!
Ståndsrätt, och oftast ett hårt straff. Dock sköts det inte så ofta som det ryktas. TYskarna var noga med hushållningen, medelåldern på soldaten var ju i vissa förband nere på 19 år...
Men som sagt Herr H tyckte att detta land, Norge var superviktigt. Och han hade även en baktanke:
Det svenska stålet!
Kiruna hade då som nu sin uthamn i Narvik, och ett av målen var givetvis att säkra stålleveranserna till det Tyska krigsmaskineriet.
De hårda slagen kring Narvik är oomvittnat några av de hårdaste i kriget, trots att vi då i sverige låtsas som att de aldrig ägt rum.
Otroliga umbäranden och de möten jag själv haft med krigsveteraner här uppe berättar om hur jävligt det var.
För att inte detta skulle ske att Tyskarna kom åt malmen så skickades i princip alla nationer från den allierades sida upp för att möta detta nya hot, och EN av planerna (som idag är officiell) var att Engelsmännen tänkte invadera Serige för att förhindra detta... *andas in och tänk på vad detta betyder*...
HUrsom helst, Efter hårda strider, med i första hand det norska 16.infanteriregementet hade Tysken drivits ända mot svenska gränsen, och de var inringade uppe på Björnefjell.
Timmarna innan de allierade skulle knyta ihop säcken för gott för tyskarna så gav tyskland Norge ett Corleone om att "om ni gör detta, då d.vlar!" Dessutom började tyskarna invadera Flandern, och alla allierade styrkor drogs utan vidare väntan in på rot, de skulle ner i europa och slåss.
Epilogen på den striden, där inga Svenska förband sades ha deltagit, är förståss inte sann: Visserligen bara ett kompani med gränsbevakning, men de stod på svenska sidan och såg allt...
Självfallet hade de inte kunnat stå emot tyskarna om de velat smita undan förföljarna in över svenskt territorium, och än idag... hittas fransk ammunition inne på svensk mark...
Såvitt jag vet har vi aldrig haft dessa kalibrar. Och läser man på gravstenarna nere i Beisfjord, och minnesmonumenten ser man att La Legio´n verkligen var där. Franska främlingslegionärer, sida vid sida med svenskar ur gränsstyrkorna samt det då nyuppsatta brittiska SAS gjorde processen kort med de tyskar som försökte smita över till sverige...
Lite fritt ur mitt minne. Det finns säkerligen sakfel, men om jag minns Oberst Johansen rätt och även den svenske frivillige Allan Mann så var det i stora drag på detta viset.
Jomänn.
Nutidshistoria så det stänker om det!