Många organisationer har skalskydd istället för defense-in-depth som det heter på utböliska, så när man väl är innanför skyddet så kan man ofta komma över information som man inte borde ha.
Informationssäkerhet är i direkt konflikt med användbarhet, så ju längre det var sen förra läckan, desto mer brukar skydden vittra sönder.
Och på ställen där de har delat upp informationen och har strikta systemkrav och spårbarhet för access så är det alltid en möjlighet att använda social engineering. Mitnicks metoder funkar fortfarande utmärkt, 3 årtionden senare.
Men om man vill vara teknisk och inte prata med folk så när man väl har fysisk access gäller nästan inga regler längre, du kan pula in hårdvara som buggar eller in-band-avlyssnare på datatrafik som inte syns och är passiva tills någon tankar datan från dem.
Ett till exempel på folk som har skrämmande stor access överallt är städare och vaktmästare. Och städpersonal är väl inte kända för att ha världens bästa löner.