hur hundägare gör med sina hundar ute i buskar och snår, på sina egna ägor osv skiter jag fullständigt i. men bland oss fobiska lallare bör de ha dem kopplade.
"..ute i buskar och snår..."
Var går gränsen då? Jag skulle aldrig gå med doggen lös på gågatan om man säger så, men mer för hundens skull (folk är ju dumma i huvet).
Men på långpromenaden längs gångvägarna, där "du" (lallande fobiker

) riskerar vilja springa.. På stigen i skogen där "du" kan jogga eller plocka svamp...
Menar du att man inte ska ha hunden lös "i stan", eller att man ska förpassas till 2,5 timme bilresa till nån jaktmark nånstans?
Tyvärr verkar "hänsyn" vara ett ord vissa, på sin höjd, stött på i samband med högskoleprovet...
Det gäller rökare som står precis vid entrédörren eller i en busskur och blossar eller hundägare som låter skiten ligga överallt och låter hundarna springa fritt i tättbebyggda områden.
Absolut, men "gnällarna" glömmer oftast att det bör gå åt två håll. Det sparkas mkt på alla möjliga grupper. Och det enda rätta verkar vara att skjuta av alla djurägare, rökare, snusare, hojåkare, ungdomar, pensionärer, stressade, lallande, fiskmåsar, mobiltelefoninnehavare, nykära par, tjockisar och när man ändå håller på, EMOs.
Vem avgör gentemot vem hänsynen ska visas? Eller kan det vara så att vi kanske borde börja prata lite med varandra, tala om att man är hundrädd istället för att kasta onda ögat mot retrievern som är lika lydig som harmlös? Så att ägaren får en chans att BÅDE ha hunden lös, och koppla den för de (ganska få) som är rädda!