N.Blomqvist
Gudomlig sporthojare
Jag fick ett telefonsamtal från banken i fredags eftersom jag har ansökt om att låna på huset.
Låneansökan såg jättebra ut, med undantag för en liten detalj: -Jag har fått en betalningsanmärkning!
Jag blev helt paff och började gå igenom det senaste halvårets räkningar i skallen, utan att kunna komma på att jag missat något. Ekonomin är dessutom något jag är noga med.
Jag kontaktade omedelbart Kronofogdemyndigheten, som informerade mig om att det skickats ut ett flertal påminnelser, kravbrev, och så slutligen ett delgivningskvitto som jag påstås ha skrivit på och skickat in!
Ungefär nu trillade poletten ned, och jag förstod vad det var frågan om.
Min hustru sedan 10 år tillbaka fick för några år sedan ett psykbryt och gick ut och spenderade en massa pengar, maxade kreditkorten, slutade att betala familjens räkningar, och tog dessutom ett internetlån genom att ansöka om lånet i mitt namn, skriva under låneansökan med min namnteckning, och såg till att pengarna sattes in på hennes konto, varefter hon slängde inbetalningskorten... Dessutom stal hon pengar av sin egen mormor.
Totalt kostade denna korta period av hejdlöst pengaflöde 180-200.000:-.
-Det sjuka var vi hela tiden HADE pengar! Hon hade inte behövt stjäla pengar och slänga räkningar, vi hade det jäkligt gott ställt just då.
Nåväl, jag betalade tillbaka det hon stulit av sin mormor, jag betalade alla obetalda räkningar, alla kontokortsskulder, och tom. det falska lån hon tagit i mitt namn. Detta betalade jag med pengar som jag nyligen fått ärva efter min far. -Pengar fanns, som sagt var. Det är det som gjorde det hela än mer obegripligt.
Efter detta hade vi ett ordentligt snack, där hon storgråtandes lovade att detta aldrig skulle upprepas. Nu delade vi dessutom upp vår ekonomi så hon betalade sina räkningar och jag mina.
Det gick något år, sedan skulle vi renovera köket i huset vi bodde i.
Bakom köksskåpen hittade jag återigen en hel bunt obetalda räkningar!
-Hennes den här gången, men ändå...
Då flyttade jag.
Jag bodde i en hyrd lägenhet något år, sedan köpte jag radhuset jag bor i nu, dit jag flyttade med våran son förra vintern.
Ungefär vid samma tidpunkt brakade jag igenom totalt, fick en bla. en lungkollaps och kördes medvetslös till akuten där jag låg nästan två dygn innan jag vaknade. Det var nära då...
Hustrun uttryckte sin oro för mig genom att omedelbart åka till min lägenhet och föra över några tusen från mitt konto till sitt innan hon kom och besökte mig på sjukhuset. På väg till avdelningen där jag låg hann hon dessutom passera sjukhusets uttagsautomat och ta ut ytterligare 2.000:-
Efter detta, som kändes som det största sveket av allt, polisanmälde jag dels lånet hon tog i mitt namn, och dels pengastölderna när jag låg och svävade mellan liv och död på sjukhuset.
Mitt hopp var att hon skulle se att nu var gränsen nådd, och om det hela gick så långt som till en fällande dom, att hon skulle bli dömd till någon form av hjälp för sitt beteende.
-Polisen lade ner hela förundersökningen. Trots att hon erkänt, och att banken hon tog lånet i erbjöd sig att bistå med allt material. Det framgick dessutom att hon gått in i våran bank där vi hade huslånet och genom att ljuga försöka lura till sig mina pengar. Dom erbjöd sig också att tala med polisen och vittna om hennes bedrägliga beteende, men förgäves.
Förra sommaren hittade vi dock tillbaka till varandra, och hon flyttade in här hos mig och pojken, och allt var så bra och puttinuttigt.
Men nu har det alltså hänt igen...
Hon har medvetet slängt två räkningar för barnomsorg med avsikt att dessa akulle gå till indrivning.
Hon har slängt samtliga påminnelser.
Hon har slängt kravbreven från inkasso.
Hon har slängt breven från Kronofogden, med resultat att det skickades ut ett delgivningskvitto, -som hon skrev under med mitt namn och skickade tillbaka!
Detta resulterade i en betalningsanmärkning och ett beslut om utmätning på min lön.
Allt detta för två jävla skiträkningar på á 300:-
Hennes "ursäkt" är att "saker satt sina spår", och att "hon känner att jag är bättre än henne", och att hon därför ville sabotera min ekonomi, antagligen för att få även mig registrerad hos Kronofogden för att hon inte ska vara "underlägsen" mig ekonomiskt.
Jag har nu pratat med den ansvarige på kommunen, betalat in 1.584:- för barnomsorgen + alla merkostnader för inkasso osv. och blivit lovad att kommunen ska dra tillbaka betalningsanmärkningen hos sitt inkassobolag.
Tack och lov tycks ingen större skada vara skedd den här gången.
Men hur fan är en människa funtad som vid ett flertal tillfällen kan förfalska en annans namnteckning, och dessutom skicka in ett förfalskat dokument till en myndighet???
Hon verkar dessutom ha tappat allt begrepp om arbete, pengar och dess värde. Hon kan ringa och ta ledigt från jobbet när hon skulle ha jobbat helg, för att istället gå ut och dansa. Dessutom vet hon att jag tjänar bra, och tar för givet att hon får leva på mina pengar.
Hon säger att hon vill betala av sina skulder hos Kronofogden, men jag tycker att hennes beteende och arbetsmoral talar mot det påståendet!
-Finns det hopp för en sådan här person?
-Var vänder man sig för att söka hjälp åt henne?
-Går det att reparera ett förhållande där man totalt tappat tilliten för den andre parten?
-Hur skulle ni ha gjort?
-Givit henne ÄNNU en chans till, och gemensamt sökt hjälp och stöttat henne genom den svåra tid hon har framför sig?
-Avslutat förhållandet omgående?
Jag känner ta mig fan för att gå och självdö någonstans...
Låneansökan såg jättebra ut, med undantag för en liten detalj: -Jag har fått en betalningsanmärkning!
Jag blev helt paff och började gå igenom det senaste halvårets räkningar i skallen, utan att kunna komma på att jag missat något. Ekonomin är dessutom något jag är noga med.
Jag kontaktade omedelbart Kronofogdemyndigheten, som informerade mig om att det skickats ut ett flertal påminnelser, kravbrev, och så slutligen ett delgivningskvitto som jag påstås ha skrivit på och skickat in!
Ungefär nu trillade poletten ned, och jag förstod vad det var frågan om.
Min hustru sedan 10 år tillbaka fick för några år sedan ett psykbryt och gick ut och spenderade en massa pengar, maxade kreditkorten, slutade att betala familjens räkningar, och tog dessutom ett internetlån genom att ansöka om lånet i mitt namn, skriva under låneansökan med min namnteckning, och såg till att pengarna sattes in på hennes konto, varefter hon slängde inbetalningskorten... Dessutom stal hon pengar av sin egen mormor.
Totalt kostade denna korta period av hejdlöst pengaflöde 180-200.000:-.
-Det sjuka var vi hela tiden HADE pengar! Hon hade inte behövt stjäla pengar och slänga räkningar, vi hade det jäkligt gott ställt just då.
Nåväl, jag betalade tillbaka det hon stulit av sin mormor, jag betalade alla obetalda räkningar, alla kontokortsskulder, och tom. det falska lån hon tagit i mitt namn. Detta betalade jag med pengar som jag nyligen fått ärva efter min far. -Pengar fanns, som sagt var. Det är det som gjorde det hela än mer obegripligt.
Efter detta hade vi ett ordentligt snack, där hon storgråtandes lovade att detta aldrig skulle upprepas. Nu delade vi dessutom upp vår ekonomi så hon betalade sina räkningar och jag mina.
Det gick något år, sedan skulle vi renovera köket i huset vi bodde i.
Bakom köksskåpen hittade jag återigen en hel bunt obetalda räkningar!
-Hennes den här gången, men ändå...
Då flyttade jag.
Jag bodde i en hyrd lägenhet något år, sedan köpte jag radhuset jag bor i nu, dit jag flyttade med våran son förra vintern.
Ungefär vid samma tidpunkt brakade jag igenom totalt, fick en bla. en lungkollaps och kördes medvetslös till akuten där jag låg nästan två dygn innan jag vaknade. Det var nära då...
Hustrun uttryckte sin oro för mig genom att omedelbart åka till min lägenhet och föra över några tusen från mitt konto till sitt innan hon kom och besökte mig på sjukhuset. På väg till avdelningen där jag låg hann hon dessutom passera sjukhusets uttagsautomat och ta ut ytterligare 2.000:-
Efter detta, som kändes som det största sveket av allt, polisanmälde jag dels lånet hon tog i mitt namn, och dels pengastölderna när jag låg och svävade mellan liv och död på sjukhuset.
Mitt hopp var att hon skulle se att nu var gränsen nådd, och om det hela gick så långt som till en fällande dom, att hon skulle bli dömd till någon form av hjälp för sitt beteende.
-Polisen lade ner hela förundersökningen. Trots att hon erkänt, och att banken hon tog lånet i erbjöd sig att bistå med allt material. Det framgick dessutom att hon gått in i våran bank där vi hade huslånet och genom att ljuga försöka lura till sig mina pengar. Dom erbjöd sig också att tala med polisen och vittna om hennes bedrägliga beteende, men förgäves.
Förra sommaren hittade vi dock tillbaka till varandra, och hon flyttade in här hos mig och pojken, och allt var så bra och puttinuttigt.
Men nu har det alltså hänt igen...
Hon har medvetet slängt två räkningar för barnomsorg med avsikt att dessa akulle gå till indrivning.
Hon har slängt samtliga påminnelser.
Hon har slängt kravbreven från inkasso.
Hon har slängt breven från Kronofogden, med resultat att det skickades ut ett delgivningskvitto, -som hon skrev under med mitt namn och skickade tillbaka!
Detta resulterade i en betalningsanmärkning och ett beslut om utmätning på min lön.
Allt detta för två jävla skiträkningar på á 300:-
Hennes "ursäkt" är att "saker satt sina spår", och att "hon känner att jag är bättre än henne", och att hon därför ville sabotera min ekonomi, antagligen för att få även mig registrerad hos Kronofogden för att hon inte ska vara "underlägsen" mig ekonomiskt.
Jag har nu pratat med den ansvarige på kommunen, betalat in 1.584:- för barnomsorgen + alla merkostnader för inkasso osv. och blivit lovad att kommunen ska dra tillbaka betalningsanmärkningen hos sitt inkassobolag.
Tack och lov tycks ingen större skada vara skedd den här gången.
Men hur fan är en människa funtad som vid ett flertal tillfällen kan förfalska en annans namnteckning, och dessutom skicka in ett förfalskat dokument till en myndighet???
Hon verkar dessutom ha tappat allt begrepp om arbete, pengar och dess värde. Hon kan ringa och ta ledigt från jobbet när hon skulle ha jobbat helg, för att istället gå ut och dansa. Dessutom vet hon att jag tjänar bra, och tar för givet att hon får leva på mina pengar.
Hon säger att hon vill betala av sina skulder hos Kronofogden, men jag tycker att hennes beteende och arbetsmoral talar mot det påståendet!
-Finns det hopp för en sådan här person?
-Var vänder man sig för att söka hjälp åt henne?
-Går det att reparera ett förhållande där man totalt tappat tilliten för den andre parten?
-Hur skulle ni ha gjort?
-Givit henne ÄNNU en chans till, och gemensamt sökt hjälp och stöttat henne genom den svåra tid hon har framför sig?
-Avslutat förhållandet omgående?
Jag känner ta mig fan för att gå och självdö någonstans...
