Finns det så mycket folk som verkligen tror att ensamstående mammor med deltidsjobb och bidrag sitter i en situation de själva valt? Hur många tror ni det finns som tänker ”jag satsar på att bli ensamstående mamma”?
Du ser landsbygden i Värmland på nära håll varje dag. Det är förstås en slump att white trash-Diana från Filipstad skaffar barn med white trash-Niklas när hon är 19 år, och sedan ytterligare två barn med olika pappor innan hon fyllt 25 år? Eller kan det vara så att sosseindoktrineringen gjort att tankeverksamheten blivit lite väl lidande? Om inte socdörren står på vid gavel tänker man efter före man skaffar barn. Vad är chansen att Diana kan ordna en schysst karriär i resterande del av livet när hon blir skaffar barn redan vid 19 års ålder?
Att som Valmers hänga upp sig på de lokala extremerna när han hetsar upp sig över lördagsgroggen är ju inget annat än ren skär dumhet. Tror man verkligen att urtypen för bidragstagare är det klientel som stör honom så illa så är han uppvuxen i välbärgade kretsar, blind, döv eller obegåvad.
Man har ingen rätt att vara arbetslös och få bidrag, men man bör ha rätt att få hjälp/stöd om man är arbetslös/oförmögen att försörja sig. Jag vet inte om nyansskilnnaden är så tydlig som jag anser den vara.
Jag skiter blankt i vem urtypen för en bidragstagare är, så länge bidragen avskaffas/sänks. Bostadsbidrag? Varför det? Flytta dit du har råd att bo. Skaffa inte barn om du inte har råd; det kan kanske vara läge att vänta om man vikarierar på ett äldreboende och killen stämplar.
Det är så sött när vänstermänniskor, på fullaste allvar, hävdar att det finns så många som är "oförmögna att försörja sig" och "ingen vill vara arbetslös". Konstigt, i Karlstad kan du när som helst få jobb som buss- eller lastbilschaufför. Har du inget lämpligt körkort men är tänd på idén betalar Arbetsförmedlingen det. Men "det finns ju inga jobb". Jo, tjena.
Valmers, om komplikationer efter din hojkrasch slår ut dig från arbetsmarknaden när du är 45, ska du då få skylla dig själv för att du hade roligt när du var 30?
Skillnaden att straffa någon för sjukdom eller för en ofrivillig familjesituation anser jag vara obefintlig och snacket om att ensamstående mammor är snyltare tyder på de största skygglapparna på marknaden. Hur kan du missa så fantastiskt mycket av hur det verkligen funkar runt dig?
Nej, varför det? Jag har jobbat i 12 år och lyfter inga bidrag. Om jag hypotetiskt skulle behöva sluta som försäljare vid 45 skulle jag utbilda mig till något annat. Om jag blev sjukpensionär skulle jag givetvis anse mig kvalificerad för sjukpenning (som det väl inte heter längre?), om läkarna ansåg mig icke rehabiliteringsbar.
Det vore fantastiskt trevligt med ett konkret exempel på detta. Är folk så felmöblerade att man tror på att man får mycket pengar över om man går på soc???
SNÄLLA berätta om någon heltidsarbetare som har mindre pengar över än en socialbidragstagare.
Tvärsemot vad många tror så har soc krav på tex hur dyr en bostad får vara under längre bidragsperioder. Valmers exempel med svindyra bostäder och soc-uldkant på tillvaron är alltså direkt felaktiga.
Haha, tänk om du ändå kunde prata med någon som håller på med lägenhetsfastigheter (allra helst inom allmännyttan, detta härliga kommunistiska ord). DAGLIGEN ringer folk som vill ha en ny, oftast större lägenhet. Vid frågan vad det får kosta kommer svaret blixtsnabbt; "det skiter jag i, soc betalar".
Fast det är väl också en myt, precis som arbetslösa som inte vill jobba.
INBILLNING! Absolut inget annat.
EDIT, men vafan. Tror du de här soc-familjerna tänker, jag skaffar 6 ungar och en whiplash så jag kan leva som sjukpensionär. Vad i hela helvetet ska folk göra ???
"Jag blev av med jobbet så jag får skicka 4 av mina sex ungar till barnhem"
Aha, men hur har man råd med lägenheten då? Bilen (kanske inte den bästa, men ändå)? Bilskatt? Försäkring? Cigg? Trav? Bingo? McDonalds? Bredband? Betalkanaler? Dator? DVD?