Rymding
grön på mc.
- Gick med
- 6 Mar 2003
- Ort
- Ludvika
- Hoj
- 2002 Kawasaki ZR-7S + 1991 Honda Dominator NX-250 + 2002 Kawasaki ZX-6R 636
Polisen svarar på en insändare från en privatperson som ställer frågor som tas upp här ibland. Tyvärr inte alla svar, men ett försök i alla fall.
Dalarnas tidningar www.dt.se
http://www.dt.se/brottsplats/fraga_polisen/article328948.ece
Hur bekämpas vardagsbrotten?
Hur kan det komma sig att den brottslighet som vanliga människor drabbas oftast av, är så vanligt förekommande? Jag tänker givetvis på den s.k. vardagsbrottsligheten. Bara att kalla vissa brott vardagsbrott signalerar ju att man gett upp. Vid läghets och villainbrott, MC och bilstölder så kommer ens sällan Polis och att det sker någon utredning över huvudtaget är inte trolig. Om vardagsbrottet löses beror det ofta på tips eller otroliga samanträffanden. Riskerna att åka fast är minimala och ni går ut officiellt med att det bästa är att vidtaga egna brottsförebyggande åtgärder. Hur långt är förväntas det att vanliga medborgare ska gå inom snar framtid. Är det möjligt att man ska bli tvungen att bo i betongbunker utan fönster och förvara sig själv och sina ägodelar inlåste i den dygnet runt? Eller ska man räkna med att man får ta ut på försäkringen vart tredje till femte år?
Sen om hantering av brottslingar och då de få som "åker fast". Varför läser man så ofta i tidningen "kända av Polisen, släppta efter förhör"? Måste inte det vara ett uppenbart tecken på att nåt inte fungerar? Sen undrar jag om det stämmer att om en personn blir dömd för flera brott kan få "rabatt" så att mindre allvarliga brott helt eller delvis skrivs av? Hur är det då tänkt att en brottsling som inte har körkort, inte har pengar att betala böter med, inte är kreditvärdig, inte äger nåt av värde, ja över huvud taget inte har saker som en vanlig medborgare har men kanske har ett beroende, och dessutom har ett antal brott bagaget. Vad skulle få denne att avstå från brott. Straffet är ju i så fall förhör och ev. ytterligare rabatt. Systemet verkar ju bara avskräckande för de som redan håller sig i skinnet. I USA har de väl nått som heter "Three Strikes" som går ut på att man får hårdare straff ju fler brott man begår och efter tre gånger då är det långt fängelsestraff att vänta. Förklara hur det är tänkt att det svenska straffsystemet är tänkt att fungera och hur det fungerar i verkligheten, tack.
Sen tycker jag det lite konstigt när det gäller att försvara sina ägodelar. Om en knarkpåverkad person försöker stjäla min bil så är det inte säkert att jag kan få hjälp ifrån Polisen. Ev. inte ens troligt. Om jag själv ska försvara min bil så har jag få val. Knarkaren kan vara beväpnad, kan ha blodsjukdommar och kan påtänd så att han inte känner nåt, o.s.v. Det enda någolunda säkra för mig skulle vara att ge honom en rejäl smäll med ett bollträ på låret. Men nåt säger mig att då skulle Polisen dyka upp fortare än snabbt och jag skulle troligen få ett för mig betydligt mera kännbart straff än knarkaren? Hur ska jag agera i denna situation? Är det enda jag kan göra att ringa försäkringsbolaget?
Hur ser framtidsvisionerna för vardagsbrottsligheten ut? Finns det chans till plåtlådor med kameror som fotograferar bil och MC-tjuvar eller villa eller lägehetsbovar? Ska man bara hoppas på det bästa och ringa försäkringsbolaget när man har otur och blir drabbad av vardagsbrottslighet? Vilka brott ligger i riskzonen att i nära framtiden bli klassade som vardagsbrott? Vilken person eller instans har ansvaret för hur vardagsbrottslighet hanteras av Polis och rättsväsende och står officiellt för den låga uppklaringsfrekvensen?
Svar:
Det var flera omfattande frågor, som var och en förtjänar större utrymme än vad som ges här, men jag vill ändå försöka mig på att ge dig några svar.
Dalapolisen har inte, och kommer inte ge upp. Hittills under 2008 är det faktiskt så att vår verksamhet har en av den bästa utvecklingen i landet, både när det gäller anmälda och uppklarade brott. Tyvärr är det ju dock så att antalet s.k. vardagsbrott, eller mängdbrott, d.v.s. brott som är vanliga, och drabbar många människor, som klaras upp är alldeles för få. Att ändra på detta är en av de största utmaningarna för Polisen. Polismyndigheten Dalarna satsar en hel del på att bli bättre på att undersöka brottsplatser för att söka spår som kan leda till en gärningsman. Vi är dock fortfarande, och kommer alltid att vara, beroende av medborgarnas hjälp i olika avseenden, både för att lyckas klara upp brott, och att förebygga brott. I det sammanhanget är det nödvändigt att vi har medborgarnas förtroende, i annat fall kanske vi inte får någon information.
Ett samhälle utan brottslighet är nog utopiskt, men det är ett viktigt mål att minska brottsligheten och öka tryggheten. Fler poliser är inte lösningen på att förebygga brott, även om det kan ha viss betydelse. Det är andra som har största möjligheterna att förebygga brott. När det gäller att förhindra att personer blir kriminella har naturligtvis föräldrar, personal inom barnomsorg, skola, fritids, socialtjänst och andra miljöer där ungdomar vistas bäst möjligheter att se tidiga signaler och agera. Med insikten om att det finns kriminella personer redo att begå brott är det självklart tycker jag att privatpersoner, myndigheter, näringsliv, organisationer m.fl. tar eget ansvar och vidtar de åtgärder som är rimliga för att förebygga brott. Kanske handlar det om att öka upptäcktsrisken genom att ordna belysning eller sätta upp kameror. Det kan också handla om att försvåra genomförandet av brottet, t.ex. genom att ha ordentliga lås och/eller larm på hus, bilar och cyklar...
Din fråga om framtiden handlar ytterst om vilket samhälle vi vill ha, med tanke på det du nämner om bostäder som bunkrar, och kameror överallt. Den debatten får föras någonannanstans. Själv tror jag man kan komma långt med rimliga insatser från kommuner, bostadsbolag, privatpersoner, företagare etc.
När det gäller hanteringen av kriminella personer ska frågan egentligen ställas till åklagare, domstol och kriminalvården, men jag vill ändå peka på att det finns ett glapp mellan lagstiftarens intentioner och allmänhetens rättsuppfattning, och kunskap om rättsväendets förutsättningar. Det är noga reglerat i olika lagar under vilka omständigheter misstänkta personer får vara frihetsberövade t.ex. Det normala är att en misstänkt person som gripits för ett brott släpps på fri fot i avvaktan på rättegången. Har den misstänkte begått brott tidigare kan detta vara ett skäl att personen häktas under utredningstiden. Det du kallar för "rabatt" är också en effekt av lagstiftningen, som innebär att åklagaren ska begränsa förundersökning mot personer under vissa omständigheter. Det svenska påföljdssystemet är i grunden tänkt att verka allmänpreventivt, d.v.s. få personer att avstå från att begå brott mot bakgrund av straffhotet. De personer som grundlagt en kriminell karriär, ofta kantad med missbruk, låter sig dock inte avskräckas av lagstiftningen. Detta är i sig ett argument för att hårdare straff inte minskar brottsligheten. Det finns också mycket forskning, inte minst från USA, som styrker tesen om att strängare straff inte påverkar brottsutvecklingen. Däremot kanske det tillfredsställer allmänhetens krav på hämnd eller motsvarande, något som inte ska underskattas när det gäller allmänhetens tilltro till rättssystemet.
När det sen gäller din rätt att försvara dina ägodelar vill jag hänvisa till mitt svar i denna spalt på frågan: Hur mycket har man rätt att försvara sig mot inkräktare? Där framgår att man har stöd i lagen för att ingripa i vissa situationer. Dock är det viktigt att inte ge sig in i en situation som man inte är säker på att kunna bemästra. då är det bättre att bara iaktta och kontakta polisen.
Stefan Dangardt
Dalarnas tidningar www.dt.se
http://www.dt.se/brottsplats/fraga_polisen/article328948.ece
Hur bekämpas vardagsbrotten?
Hur kan det komma sig att den brottslighet som vanliga människor drabbas oftast av, är så vanligt förekommande? Jag tänker givetvis på den s.k. vardagsbrottsligheten. Bara att kalla vissa brott vardagsbrott signalerar ju att man gett upp. Vid läghets och villainbrott, MC och bilstölder så kommer ens sällan Polis och att det sker någon utredning över huvudtaget är inte trolig. Om vardagsbrottet löses beror det ofta på tips eller otroliga samanträffanden. Riskerna att åka fast är minimala och ni går ut officiellt med att det bästa är att vidtaga egna brottsförebyggande åtgärder. Hur långt är förväntas det att vanliga medborgare ska gå inom snar framtid. Är det möjligt att man ska bli tvungen att bo i betongbunker utan fönster och förvara sig själv och sina ägodelar inlåste i den dygnet runt? Eller ska man räkna med att man får ta ut på försäkringen vart tredje till femte år?
Sen om hantering av brottslingar och då de få som "åker fast". Varför läser man så ofta i tidningen "kända av Polisen, släppta efter förhör"? Måste inte det vara ett uppenbart tecken på att nåt inte fungerar? Sen undrar jag om det stämmer att om en personn blir dömd för flera brott kan få "rabatt" så att mindre allvarliga brott helt eller delvis skrivs av? Hur är det då tänkt att en brottsling som inte har körkort, inte har pengar att betala böter med, inte är kreditvärdig, inte äger nåt av värde, ja över huvud taget inte har saker som en vanlig medborgare har men kanske har ett beroende, och dessutom har ett antal brott bagaget. Vad skulle få denne att avstå från brott. Straffet är ju i så fall förhör och ev. ytterligare rabatt. Systemet verkar ju bara avskräckande för de som redan håller sig i skinnet. I USA har de väl nått som heter "Three Strikes" som går ut på att man får hårdare straff ju fler brott man begår och efter tre gånger då är det långt fängelsestraff att vänta. Förklara hur det är tänkt att det svenska straffsystemet är tänkt att fungera och hur det fungerar i verkligheten, tack.
Sen tycker jag det lite konstigt när det gäller att försvara sina ägodelar. Om en knarkpåverkad person försöker stjäla min bil så är det inte säkert att jag kan få hjälp ifrån Polisen. Ev. inte ens troligt. Om jag själv ska försvara min bil så har jag få val. Knarkaren kan vara beväpnad, kan ha blodsjukdommar och kan påtänd så att han inte känner nåt, o.s.v. Det enda någolunda säkra för mig skulle vara att ge honom en rejäl smäll med ett bollträ på låret. Men nåt säger mig att då skulle Polisen dyka upp fortare än snabbt och jag skulle troligen få ett för mig betydligt mera kännbart straff än knarkaren? Hur ska jag agera i denna situation? Är det enda jag kan göra att ringa försäkringsbolaget?
Hur ser framtidsvisionerna för vardagsbrottsligheten ut? Finns det chans till plåtlådor med kameror som fotograferar bil och MC-tjuvar eller villa eller lägehetsbovar? Ska man bara hoppas på det bästa och ringa försäkringsbolaget när man har otur och blir drabbad av vardagsbrottslighet? Vilka brott ligger i riskzonen att i nära framtiden bli klassade som vardagsbrott? Vilken person eller instans har ansvaret för hur vardagsbrottslighet hanteras av Polis och rättsväsende och står officiellt för den låga uppklaringsfrekvensen?
Svar:
Det var flera omfattande frågor, som var och en förtjänar större utrymme än vad som ges här, men jag vill ändå försöka mig på att ge dig några svar.
Dalapolisen har inte, och kommer inte ge upp. Hittills under 2008 är det faktiskt så att vår verksamhet har en av den bästa utvecklingen i landet, både när det gäller anmälda och uppklarade brott. Tyvärr är det ju dock så att antalet s.k. vardagsbrott, eller mängdbrott, d.v.s. brott som är vanliga, och drabbar många människor, som klaras upp är alldeles för få. Att ändra på detta är en av de största utmaningarna för Polisen. Polismyndigheten Dalarna satsar en hel del på att bli bättre på att undersöka brottsplatser för att söka spår som kan leda till en gärningsman. Vi är dock fortfarande, och kommer alltid att vara, beroende av medborgarnas hjälp i olika avseenden, både för att lyckas klara upp brott, och att förebygga brott. I det sammanhanget är det nödvändigt att vi har medborgarnas förtroende, i annat fall kanske vi inte får någon information.
Ett samhälle utan brottslighet är nog utopiskt, men det är ett viktigt mål att minska brottsligheten och öka tryggheten. Fler poliser är inte lösningen på att förebygga brott, även om det kan ha viss betydelse. Det är andra som har största möjligheterna att förebygga brott. När det gäller att förhindra att personer blir kriminella har naturligtvis föräldrar, personal inom barnomsorg, skola, fritids, socialtjänst och andra miljöer där ungdomar vistas bäst möjligheter att se tidiga signaler och agera. Med insikten om att det finns kriminella personer redo att begå brott är det självklart tycker jag att privatpersoner, myndigheter, näringsliv, organisationer m.fl. tar eget ansvar och vidtar de åtgärder som är rimliga för att förebygga brott. Kanske handlar det om att öka upptäcktsrisken genom att ordna belysning eller sätta upp kameror. Det kan också handla om att försvåra genomförandet av brottet, t.ex. genom att ha ordentliga lås och/eller larm på hus, bilar och cyklar...
Din fråga om framtiden handlar ytterst om vilket samhälle vi vill ha, med tanke på det du nämner om bostäder som bunkrar, och kameror överallt. Den debatten får föras någonannanstans. Själv tror jag man kan komma långt med rimliga insatser från kommuner, bostadsbolag, privatpersoner, företagare etc.
När det gäller hanteringen av kriminella personer ska frågan egentligen ställas till åklagare, domstol och kriminalvården, men jag vill ändå peka på att det finns ett glapp mellan lagstiftarens intentioner och allmänhetens rättsuppfattning, och kunskap om rättsväendets förutsättningar. Det är noga reglerat i olika lagar under vilka omständigheter misstänkta personer får vara frihetsberövade t.ex. Det normala är att en misstänkt person som gripits för ett brott släpps på fri fot i avvaktan på rättegången. Har den misstänkte begått brott tidigare kan detta vara ett skäl att personen häktas under utredningstiden. Det du kallar för "rabatt" är också en effekt av lagstiftningen, som innebär att åklagaren ska begränsa förundersökning mot personer under vissa omständigheter. Det svenska påföljdssystemet är i grunden tänkt att verka allmänpreventivt, d.v.s. få personer att avstå från att begå brott mot bakgrund av straffhotet. De personer som grundlagt en kriminell karriär, ofta kantad med missbruk, låter sig dock inte avskräckas av lagstiftningen. Detta är i sig ett argument för att hårdare straff inte minskar brottsligheten. Det finns också mycket forskning, inte minst från USA, som styrker tesen om att strängare straff inte påverkar brottsutvecklingen. Däremot kanske det tillfredsställer allmänhetens krav på hämnd eller motsvarande, något som inte ska underskattas när det gäller allmänhetens tilltro till rättssystemet.
När det sen gäller din rätt att försvara dina ägodelar vill jag hänvisa till mitt svar i denna spalt på frågan: Hur mycket har man rätt att försvara sig mot inkräktare? Där framgår att man har stöd i lagen för att ingripa i vissa situationer. Dock är det viktigt att inte ge sig in i en situation som man inte är säker på att kunna bemästra. då är det bättre att bara iaktta och kontakta polisen.
Stefan Dangardt
