Sverige har världens högsta skatter, socialdemokraterna har haft hur många år som helst på sig att bygga sitt drömsamhälle. Samtidigt som socialdemokraterna slår sig för bröstet över vad de lyckats åstadkomma, så har vi väldigt höga sjukskrivningstal. Trots de höga skatterna har vi nog rätt många av oss erfarenhet av brister i sjukvården.
Bedömningarna måste bli hårdare av sjuka. Riktigt sjuka skall förstås få adekvat ersättning, men problemet är att många sjukskrivs för enkelt. I tidningen City var det en artikel om en kille som påstod sig blivit mobbad på jobbet. Hans läkare sjukskrev honom för det. Dock drog försäkringskassan in hans ersättning efter någon månad, trots att han var sjukskriven. Nu stred han för sin rätt, enligt hans åsikt. Jag kan inte förstå hur man kan sjukskrivas mer än någon vecka p g a konflikter på arbetet. Om det nu inte är något olagligt som skett och cheferna inte hittar någon lösning på en konflikt, tja då får man ju söka ett nytt jobb som man trivs på. Man kan ju inte dra jämnt med alla.
Eller de som är sjukskrivna efter monotont arbete (där det inte gått så långt). Varför föreslås de inte göra något annat än att gå tillbaka till det arbete som orsakat besvären? Om man arbetar inom vården och får ont i ryggen av det, är det inte en signal om att man borde byta jobb istället för att vara sjukskriven i tid och evighet?
Jag har en ytligt bekant som är 33 år och aldrig haft ett riktigt jobb, han har alltid varit försörjd av samhället. Han är så förbannat slö, så han gör absolut minsta möjliga. Han har haft en del praktikplatser, men eftersom han är så slö erbjuds han inget jobb (han vill inte ha något heller, tror jag.). En gång gick han en AMS-utbildning, men han hoppade av den p g a Vinter-OS!