Nobelpriset i Litteratur

[Bingo]

På torsdag är det dags. Jag hoppas att Mario Vargas Llosa får det. Ville bara säga det. Hejdå

 

[DieselDoris]

Om ett par år är det jag som vinner!

 

[Bikerbitch]

Om ett par år är det jag som vinner!

Du skulle ju fixa något man fick läsa!

 

[DieselDoris]

Sure, kan PM'a nått.
Jag är blyg, vågar inte lägga ut så att alla kan läsa

 

[Bingo]

Jag är blyg, vågar inte lägga ut så att alla kan läsa

Då kan du ju inte få nåt nobelpris, din lilla toka :kocko

 

[DieselDoris]

Det var väl själva fan!
Då lägger jag väl ut ett litet stycke här då... here it goes:

Livräddaren

Alldeles för ofta känns världen som platsen där alla går i mål. Nästan alla, utom jag. Väl framme vid den kritade startlinjen har klockans tickande redan pågått i en mindre evighet och mina medtävlande har redan sprungit om mig en gång.

Jag kan ändå inte låta bli att beundra människorna som har något, något som driver dem framåt på den bruna banan runt gräsmattan. Detta något, en känsla, ett mod eller en kärlek färgar av sig på mina nya träningsbyxor när de flesta av de tävlade för andra gången galopperar förbi så det blåser i håret och en doft av solid framgång når mina näsborrar. En doft som jag ibland drömmer om, fast jag inte vågar säga det högt, inte ens till mig själv i rädsla för att inte nå den verkliga substansen när jag vaknar. Jag orkar inte förlora så jag vågar inte sätta mina mål högt upp på resultatlistans digitala noteringar.

Ensam vid sträcket vrider sig banan framför mig i en bisarr knop. Jag vacklar till och håller på att rasa ihop när den svindlade synen uppenbarar sig i ett fokuserat tillstånd på näthinnan. Uppgiften känns som en död mans hand på min axel, uppgiften att ta mig runt i samma hastighet som de andra. I ett försök till spänst skjuter vaden ifrån och kroppen balanserar sig igen men den dödes en tons hand vilar lika tung som tidigare på min kropp.

Och igen, där kommer han som vet allt om nationens ekonomi och är mycket yngre än mig, jag vet bara var jag kan ta ut pengar. Och där är hon, den vackra som har någon att dela allt med, jag får snällt fördela resterna från min lunch till skrikande kråkor och flaxande måsar. Och så han förstås, som redan rest runt jorden fyra gånger och kan berätta om livet utanför, mina historier handlar mest om småstäder och struntsaker.

Så plötsligt är dom bara där. Först såg jag dom inte för min blick var fäst på det som inte låg nära mig. Men nu ser jag dom, i alla fall en del av dom. Säkert finns det fler i dunklet av löparbanans läktare. Det är inte första gången ansiktena lyser upp men i ett ensamt gigantiskt äggskal blir de suddiga när natten kommer. Och natten kommer alltid som beställning gjord på McDonalds. Ett vilset och inbillat, värdelöst tack! Men så för ett ögonblick är jag lycklig, jag är inte ensam längre. Personerna som springer runt försvinner mer och mer ur mitt synfält, intresset av att titta på dem svalnar som en gaslåga bombarderad av flytande kväve. Min spegelbild tittar upp från sin plats vid startlinjen och börjar berätta om småstäder och struntsaker och jag lyssnar. Med stora glansiga ögon fortsätter jag prata med alla de som inte heller kommit i mål eller ens påbörjat loppet. Jag gråter inte längre för jag har räddat mig själv, för jag har blivit räddad av mina jämlikar. Jag är livräddaren.


Lite cheezy jag vet... men eeh aah...

 

[Bingo]

Det var väl själva fan!
Då lägger jag väl ut ett litet stycke här då... here it goes:

Ajja, inte så illa. Men något nobelpris får du inte för det. Hålls nu till riktiga kandidater. Vem hoppas du på?

 

[DieselDoris]

Ajja, inte så illa. Men något nobelpris får du inte för det. Hålls nu till riktiga kandidater. Vem hoppas du på?

Jag hoppas inte på någon, förutom mig själv

 

[Lorden]

@Nitrogen:Inte illa! Gillade! Kolla in poeter.se, bra ställe att lägga upp och få (ibland) konstruktiv kritik på det man skrivit.

Sen var det det där med nobelpriset....vore ju kul om Akademien kunde frångå sin regel om att pristagaren inte får vara läst av fler än 100 svenskar för att komma på tal.

 

[DieselDoris]

@Nitrogen:Inte illa! Gillade! Kolla in poeter.se, bra ställe att lägga upp och få (ibland) konstruktiv kritik på det man skrivit.

Tackar, tackar Är redan med där.

 

[Bingo]

Ni som inte har någon ni hoppas på får inte skriva i den här tråden

 

[honkiie]

Ni som inte har någon ni hoppas på får inte skriva i den här tråden

Make me!!

apropå böcker så håller jag på att läsa dvärgen av lagerkvist nu, riktigt riktigt skön måste jag säga.

 

[Bingo]

Make me!!

apropå böcker så håller jag på att läsa dvärgen av lagerkvist nu, riktigt riktigt skön måste jag säga.

Eh, har inte han redan fått ett nobelpris, eller minns jag det fel? Är han inte död också, eller minns jag det också fel?

Edit: jofan, Per fick det 1951. Han gick bort 1974. "ångest är min arvedel min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen", uff, det är starkt skrivet!

 

[honkiie]

Eh, har inte han redan fått ett nobelpris, eller minns jag det fel? Är han inte död också, eller minns jag det också fel?

Jag tror du har rätt och rätt, om jag inte har helt fel så föddes han på 1800talet iaf så död lär han vara.

 

[Lorden]

Tackar, tackar Är redan med där.

Yep, jag med, var dit och läste lite av dina nu...

 

[acura]

Varför delar man ut nobellpriset i litteratur? Det känns inte som om det är lika motiverat som priserna i fysik, medicin och ekonomi. Vad är det som bedöms inom litteraturen? Är det bra böcker som får priset eller är det böcker som berör något viktigt ämne?

 

[Coola Ola]

Ni som inte har någon ni hoppas på får inte skriva i den här tråden

Mario Vargas Llosa hade förstås varit kul, känns lite roligare än Elfride Jelinek och andra ufon (säger jag helt utan att ha läst en enda bok av Jelinek). Är det ett möjligt alternativ eller är det bara en förhoppning från din sida? Antagligen är han väl för mainstream...

 

[Bingo]

Mario Vargas Llosa hade förstås varit kul, känns lite roligare än Elfride Jelinek och andra ufon (säger jag helt utan att ha läst en enda bok av Jelinek). Är det ett möjligt alternativ eller är det bara en förhoppning från din sida? Antagligen är han väl för mainstream...

Svårt att säga vad som rör sig i tankarna hos akademiledamöterna, men Llosa har nämnts i förhandsdiskussionerna under ganska många år.

Varför delar man ut nobellpriset i litteratur? Det känns inte som om det är lika motiverat som priserna i fysik, medicin och ekonomi. Vad är det som bedöms inom litteraturen? Är det bra böcker som får priset eller är det böcker som berör något viktigt ämne?

Litteraturpriset delas ut för ett författarskap, en livsgärning, inte för ett enstaka verk.

Ekonomipriset är inte ett äkta nobelpris. Det har instiftats i efterhand av Svenska Riksbanken.

 

[Felix]

Bingo: Jag kommer ropa äntligen i vilket fall... om inte någon annan hinner före...

Det var väl själva fan!
Då lägger jag väl ut ett litet stycke här då... here it goes:

Livräddaren

Alldeles för ofta känns världen som platsen där alla går i mål. Nästan alla, utom jag. Väl framme vid den kritade startlinjen har klockans tickande redan pågått i en mindre evighet och mina medtävlande har redan sprungit om mig en gång.

Jag kan ändå inte låta bli att beundra människorna som har något, något som driver dem framåt på den bruna banan runt gräsmattan. Detta något, en känsla, ett mod eller en kärlek färgar av sig på mina nya träningsbyxor när de flesta av de tävlade för andra gången galopperar förbi så det blåser i håret och en doft av solid framgång når mina näsborrar. En doft som jag ibland drömmer om, fast jag inte vågar säga det högt, inte ens till mig själv i rädsla för att inte nå den verkliga substansen när jag vaknar. Jag orkar inte förlora så jag vågar inte sätta mina mål högt upp på resultatlistans digitala noteringar.

Ensam vid sträcket vrider sig banan framför mig i en bisarr knop. Jag vacklar till och håller på att rasa ihop när den svindlade synen uppenbarar sig i ett fokuserat tillstånd på näthinnan. Uppgiften känns som en död mans hand på min axel, uppgiften att ta mig runt i samma hastighet som de andra. I ett försök till spänst skjuter vaden ifrån och kroppen balanserar sig igen men den dödes en tons hand vilar lika tung som tidigare på min kropp.

Och igen, där kommer han som vet allt om nationens ekonomi och är mycket yngre än mig, jag vet bara var jag kan ta ut pengar. Och där är hon, den vackra som har någon att dela allt med, jag får snällt fördela resterna från min lunch till skrikande kråkor och flaxande måsar. Och så han förstås, som redan rest runt jorden fyra gånger och kan berätta om livet utanför, mina historier handlar mest om småstäder och struntsaker.

Så plötsligt är dom bara där. Först såg jag dom inte för min blick var fäst på det som inte låg nära mig. Men nu ser jag dom, i alla fall en del av dom. Säkert finns det fler i dunklet av löparbanans läktare. Det är inte första gången ansiktena lyser upp men i ett ensamt gigantiskt äggskal blir de suddiga när natten kommer. Och natten kommer alltid som beställning gjord på McDonalds. Ett vilset och inbillat, värdelöst tack! Men så för ett ögonblick är jag lycklig, jag är inte ensam längre. Personerna som springer runt försvinner mer och mer ur mitt synfält, intresset av att titta på dem svalnar som en gaslåga bombarderad av flytande kväve. Min spegelbild tittar upp från sin plats vid startlinjen och börjar berätta om småstäder och struntsaker och jag lyssnar. Med stora glansiga ögon fortsätter jag prata med alla de som inte heller kommit i mål eller ens påbörjat loppet. Jag gråter inte längre för jag har räddat mig själv, för jag har blivit räddad av mina jämlikar. Jag är livräddaren.


Lite cheezy jag vet... men eeh aah...

Det var faktiskt riktigt bra! gillade den,

/F

 

[Bingo]

Vem bryr sig

Jag och alla andra i den här tråden. De som inte bryr sig får inte skriva i den