Ni som klotat, hur kör ni nu?

[-JP-]

Hårdare, mer aggressivt. Är sådan av naturen, blir bara irriterad och satsar hårdare. Dock mer på bana, och nästa år bara bana på sporthoj, motard på gata.

 

[nicotin]

Hårdare, mer aggressivt. Är sådan av naturen, blir bara irriterad och satsar hårdare. Dock mer på bana, och nästa år bara bana på sporthoj, motard på gata.

Åhh motard..det blir ngt att köra nästa sommar.

 

[Nikel]

Efter en highsider på en isfläck med moped för massa årsedan där jag slungades upp i luften för att sedan landa ordentligt på huvudet har gjort att jag inte gillar blött underlag.
Smällen i huvudet vart så illa att jag inte ens fick en adrenalikick utan bara kröp till diket och låg där en bra stund. Först när jag kom hem såg jag att hela vänster underarm var i flamsor efter jag glidit på asfalten, antar att skinjackan antagligen glidit upp.

 

[Dafe]

Tyckte inte jag körde bra efter och det kändes osäkert. Men efter en långhelg senast på Gelleråsen släppte allt. Kändes väldigt tryggt att köra på bana.

 

[- Jerker -]

Mer bankörning, men inte mindre gata. Kör inte lugnare men höll inget rasande tempo tidigare heller.

 

[wdac]

har vart omkull på gata 1 gång, nu kör jag fortfarande som ett svin, men jag gör inte om samma fel som jag gjorde då....

 

[Hoztic]

Jag kan ju fylla på med lite erfarenheter såhär ett år efter vurpan. Jag kom upp på hojen och körde 100 mil förra säsongen. Efter några mil fick jag stanna för det gjorde så jävla ont i ryggen. Jag stod bara och flåsade och försökte stå ut. Men efter att ha tränat hårt (ca 4 dagar/6h träning per vecka) sen dess är jag tillbaka hyggligt fysiskt iaf. Ont gör det fortfarande, men jag kan oftast välja att strunta i det, vana kanske...

Skallen blev en hårdare nöt. Det var obehagligt att dra fullt genom effektpuckeln, handen slog automatiskt av så att säga. Kanske för att jag drog hojen mot varvstoppet i vurpan, hjärnan associerar nog ljudet med smärta och ond bråd benmosning. På bana tog banan slut vid kurvan, det fanns ingen fortsättning, och jag vågade inte riktigt ge gas som jag borde. En del satt i att jag inte kunde röra mig som jag borde heller pga smärta/rädsla för mer smärta. Men nu börjar det verkligen släppa och jag har satt en del PB nu på sensommarn, jag känner mig trygg på hojen igen och jag har inga problem med att vare sig hålla stumt hela vägen eller se att banan fortsätter genom kurvan. När det har kasat lite på bana har jag normalt sett bara varit mjuk och följt med, men efter vurpan blev jag likstel och livrädd, ingen vidare kombo... Men nu börjar mjukheten komma tillbaka och jag vågar lita på både mig, hoj och grepp.

Stödet från svensk sjukvård har varit noll, intet och obefintligt. Jag träffade en sjukgymnast 2 ggr för ett år sen, men ingen har frågat hur jag mår fysiskt sen dess, eller ens brytt sig om hur jag har mått i skallen

 

[Peter1980]

Skallen blev en hårdare nöt.

Nu kör ju inte jag i närheten av att hålla stumt, men samma sak med skallen här.. vurpade i våras när jag övade snabbstyrning (på bana) och inte mötte ordentligt med gas.. resultatet blev ju givetvis framhjulssläpp och vurpa. Klarade mig helt oskadd fysisk, och kunde köra vidare. Samma dag gick det bra.

Men i efterhand blev det värre med effekten att jag knappt kan snabbstyra alls samt att jag är så otroligt nojig för att inte kunna ge gas genom hela kurvan så att jag kör löjligt sakta genom dem istället för att "garantera" att jag alltid kan gasa lite mer om det behövs.

Var oxå på 2-dagars på Gelleråsen i helgen, och en endagskörning igår. Det börjar släppa, och det går mjukt och fint.. men jag kör fortfarande med onödigt stora marginaler och lååångt ifrån min maxkapacitet.

Det idiotiska är att man är så väl medveten om att man kan köra fortare, men gör det ändå inte.. men men, tiden läker alla sår.. bara nöta..

 

[Allstaar]

Bra att ni klarat er bra.

Men något som är ganska fantastiskt att läsa ni som kör hoj igen dvs alla typ på gata är att det är ENBART ert eget fel, dvs singelolyckor, missbedömningar ni råkat ut för. Ganska intressant statistik enligt mig.

Jag körde också typ dagen efter då jag gjorde bort mig och jag kom ihåg vad jag gjorde för fel. Bara upp och göra om göra bättre. Men nu kommer jag inte ihåg ett shit och det va så pass allvarligt att jag kunde dö. Då är det inte lika roligt.

Ska jag köra igen blir det nog bana men inte i år eller nästa år men man vet aldrig. Gata tar nog ett tag. Måste bearbeta händelsen först.

Mvh

 

[-JP-]

Åhh motard..det blir ngt att köra nästa sommar.

Yep. Enhjulingsåka.

 

[javaguru]

jag kör också lugnare, och framförallt med större marginaler. Jag bromsar ordentligt om jag inte ser vägen, och håller hyffsade avstånd till bilar. Jag kör inte om där det finns möjlighet för framförvarande att svänga ut framför mig, kollar noga efter oljefläckar och grus, ja allt som kan ge mig den där lilla extra marginalen

 

[Hoztic]

Jag körde också typ dagen efter då jag gjorde bort mig och jag kom ihåg vad jag gjorde för fel. Bara upp och göra om göra bättre. Men nu kommer jag inte ihåg ett shit och det va så pass allvarligt att jag kunde dö. Då är det inte lika roligt.

Min erfarenhet är att det är bättre att slå sig medvetslös för då kommer man inte ihåg vurpan på samma sätt och får mindre hjärnspöken. Senaste vurpan minns jag ju exakt det jag tänker när jag inser att det skiter sig, hur hjälmen krossas, hur jag inte kan andas och den extrema smärtan i ryggen. Det sätter verkligen sina spår! Å andra sidan behöver jag ju aldrig grubla på vad som verkligen hände...

 

[Gruztager]

jag kör också lugnare, och framförallt med större marginaler. Jag bromsar ordentligt om jag inte ser vägen, och håller hyffsade avstånd till bilar. Jag kör inte om där det finns möjlighet för framförvarande att svänga ut framför mig, kollar noga efter oljefläckar och grus, ja allt som kan ge mig den där lilla extra marginalen

Tycker att det efter några år utvecklas nån form av minnesbank.. Man tänker inte direkt på farorna för då kör man runt och stirrar hela tiden. Det sitter i ryggmärgen tillslut att känna igen farliga situationer.. Under mina första 8 år på gata lärde jag mig inte så mkt, tekniskt sett, som under dem sista 2 när jag kört bana. Men gat åren har lagt en grund och gör det lättare att se olika scenarion. Jag körde lugnt efter min första krash men i samma kurvor och övade..Nu älskar jag den kurvan och går säkert dubbelt så fort som när jag klotade där, (med ett stort leende i hjälmen) . Man lär sig något av sina misstag - ännu bättre om man kan lära sig av andras. SOM du sa JAVAGURU så är det avgörande att man har marginalen att styra undan eller bromsa - samt veta sina egna begränsningar. Synd tycker jag att vi inte kört ihop sen din krash..

 

[Argyle]

Allt jag har att säga är att smäller du tillräckligt hårt så kommer du inte ihåg vad som skett så finns inget att minnas, hehe.... Vad som skedde med mig, V70 svängde framför mig på en 90kmh väg, brakade rakt in i huven på han..Kommer inte håg vad jag gjort på hela den dagen, varför jag var och körde på den vägen eller hur det gick till...

Inga skador direkt, punkterade ena lungan men inget jag kände av..Tror hålet läkte på någon timme...

 

[Road-Ragge]

Jag gjorde antal små marksyningar under min andra säsong. Det var ett par rätt harmlösa grejer på gokartbana plus en 70 knutars på allmän väg. Det bekom mig inte.

Det var en ganska spektakulär banklotning tredje säsongen som fick mig att tänka efter. Jag kom liksom till insikt i vad samma klotning skulle innebära på allmän väg. Där är banan, här är jag och hojen. Stor skillnad! Hade detta hänt på allmän väg hade jag varit statistik nu.

Jag har blivit väldigt noga att anpassa körningen efter den väg jag kan se. Inte den väg jag förväntar mig skall finnas där när kurvan är skymd. Jag brukar tänka på Dr. Bikes kommentar: "Det kan finnas en skördetröska med motorstopp bakom varje skymd kurva" Det har faktiskt hänt mig en gång på riktigt dessutom.

Ingen sikt = Inte gasa.

Jag är förvånad över hur många som skiter i den här regeln, i synnerhet under gruppkörningar. Förvånansvärt ofta är det erfarna förare dessutom.

 

[tikki]

Körde omkull-08
Bröt 10 revben
nyckelbenet
skulderbladet av på flera ställen
hål i lungan
bröt armen
bröt ryggen
bröt nacken

låg på KS i 4 veckor därefter rehab en vecka, sjukskriven i 6 månader. Bestämde mig för att lägga hjälmen på hyllan efter det. Men när sommaren kom -09 blev jag så jävla sugen att köra igen, men jag viste inte om jag vågade. Köpte mig därför en billig hoj GSX 1100-83 tänkte att då kan jag köra nångång då och då, men om jag tycker det är obehagligt så gör det inget eftersom hojen i stort sett inte kostar något. Första gången jag körde funkade inte alls, jag vågade knappt gasa på någonting och innan kurverna bromsade jag så mycket att jag i stort sett på tomgång igenom dom. Körde knappt 20 mil den sommaren.
I år blev jag lite mer sugen och började att köra lite mer, fortfarande kurvrädd men det kändes lite mer avslapnat när jag körde större landsvägar. Men hojen är stor o klumpig och vobblar när man kommer upp i lite högre hastigheter. Stod i valet o kvalet om jag skulle lägga ner hojåkandet eller köpa mig en moderna hoj. Det blev det senare, jag köpte en VFR 800 för jag ville ha en lite lugnare hoj som man inte behöver ligga på varvstoppet hela tiden för att ha roligt. Det blev stor skillnad, nu känns det mycket bättre att köra. Allt känns bra nu förutom kurvor, särskilt vänster kurvor. Körde Bulten för ett tag sedan, blev helt sjöblöt av svett, känns som om jag ska köra av hela tiden i varje kurva hugger det i magen, jag låser blicken hela tiden mot diket istället för att titta genom kurvan. Det blev en chock för mig att inse att jag har tappat så mycket av min körförmåga, förut brydde jag mig inte om dom andra hojarna som man möter eller om man blir omkörd, nu blir jag helt stel när andra hojar kommer som ett skott både bakifrån och emot mig.
Så nuförtiden blir det mest körning på lite större landsvägar, små kurviga vägar har jag i stort sett gett upp helt. Jag vet inte hur jag ska kunna bli av med räddslan,stressen när jag kör, det känns jävligt jobbigt, samt att jag är en betydligt sämre förare nu eftersom jag inte kan slapna av ordentligt när jag kör. Vad fan ska man göra för att komma över kurvräddslan?

 

[Kneedrag]

Fegt på gata, full spetta på bana

Körde omkull-08
massa text?

Bana hjälpte mig otroligt mycket. Är fortfarande feg på gata i vissa kruvor men det går framåt. Åker mer bana nu än gata.

 

[Dafe]

Vad fan ska man göra för att komma över kurvräddslan?

Som alla andra sa till mig och kommer säga till dig. Ut och kör bana gillar du inte att det går fort i kurvorna börja med go-kart bana.

 

[tid001]

klotat ordentligt 5 gånger på 1.5 år .
senast så vart det 3 frakturer i ryggraden axeln ur led och bröstbenet flyttade sig 4 cm från fästet och diverse sprickor i flera revben.
så nu börjar man väl att försöka ta det lite lugnare.

 

[tikki]

Fegt på gata, full spetta på bana



Bana hjälpte mig otroligt mycket. Är fortfarande feg på gata i vissa kruvor men det går framåt. Åker mer bana nu än gata.

Jag har tänkt på bana ett flertal gånger, men jag vet att jag kommer att ligga sist i klungan och känna mig ivägen för alla. Sen är bara känslan att en jävla massa hojar kommer att ligga runt omkring mig och pressa på som fan gör mig kallsvettig.