Ehh är du helt tokig? Klart man rekommenderar banan till någon som är osäker/rädd!
Alla som kör bana är faktikst inte raceputtar!
Det finns gott om bankörningar som är till för nybörjare/osäkra förare som dessutom har ett otroligt lugnt tempo och omkörningsförbud!
Och då swischar det inte runt omkring en eftersom man inte får köra om och alla kör åt samma håll.
Man kan få hjälp av instruktörer med både körteknik och hur man ska tänka och göra för att kunna slappna av och få körningen behagligare.
Dessutom riskerar man i regel inte livet på en sådan körning med tanke på lugnt tempo, alla åt samma håll, avåkningssoner osv.
Många svepande generalisationer här. Nej jag är inte tokig för att jag inte tycker som du, hör och häpna.
Tror det är väldigt få som kör bana som kommer dit och tänker "idag ska jag ta det riktigt jävla chill", även om man är nybörjare. Men det kanske bara är jag. Tror nog de flesta är där för att utveckla sin körning = man behöver testa gränser, även om mina/tikkis/många andras gränser säkert går mycket tidigare än t.ex. ezzos. Att bara glida runt på banan "för att det är nice att köra bana" känns, ursäkta uttrycket, lite tossigt.
Omkörningsförbud är bra men det minskar likväl inte stressen för någon som är osäker. Vad tikki behöver, enligt min mening utifrån vad han skrivit själv, är att få känna sig komfortabel överhuvudtaget på MC, något han inte gör just nu. Banåkning kommer inte att ge den komforten, igen, enligt min mening. Vet inte om du någonsin vurpat, men säkerheten kom i alla fall inte för mig från att jag satte kurvor bra (well, så bra det blir ...) igen, den kom från att jag fick, i min egen takt, komma in i hela grejen i sig igen. Skulle aldrig,
aldrig, sätta mig på bana första gångerna efter en av mina krascher, även om dessa varit relativt små.
Vet nämligen hur jag funkar; skulle jag släppa ut mig själv på storbana skulle jag självklart göra som Hoztic et al och ligga och pressa PB första bästa chans jag fick (och även om den inte kommer i nybörjargruppen så ...). Det handlar inte om att jag är osäker i mig själv och måste visa mig bättre än alla andra (det kommer jag aldrig bli). Undvikandet handlar snarare om att det inte är värt de eventuella konsekvenserna för mig.
Sist men inte minst så har jag aldrig påstått att man skulle riskera livet på bana.
Jag förstår hur du tänker. Tänkte lite så innan jag hade kört på storbana. Men jag har nog aldrig känt mig så trygg på hojen som på bana. Tänk bara alla åt samma håll, inget grus i kurvorna, inga dolda kurvor inga plötsliga vänstersvängar. Det där med att höra, det enda jag hörde var vrålet från min twin men det är ju jag.
Fint att du lägger in länkar till svåra ord lärde mig nåt nytt
Jag hittade inget bra ord på svenska, så det fick bli sådär ...

Jag förstår var ni syftar, men jag håller inte helt med. Bana kör man när man inte är rädd för allt runt MC-körningen, i min mening. Skulle jag känna (och det har jag gjort efter mina vurpor) att jag inte kan vrida på huvudet för att se på fin natur (eller tjejer, whathaveyou) för att jag var orolig för vägen framför mig, skulle jag hellre få in den känslan först och
sen köra bana, för då tror jag man får ut precis allt ni verkar fått ut av det!
