Kanske dags att göra något!?

[Blå R1]

Problemet ligger nog eg i skolan som den är.
Det är en gro grund för gängbildning och mobbing.

Kanske typ skoluniformer och lite sådana grejor hjälper till att få bort såna problem..
Det är nog svårt att vara tuff i typ rosa kavaj, shorts och knästrumpor med tofs.

 

[Kakan]

Vet själv hur de där kan vara med att inte få hjälp, vissa lärare såg mej som en stark person som gick rak i ryggen och andra ansåg att jag gnällde lite för mycke på att alla andra var elaka men hur ska man betesig när lärarna inte ens klarar av att se hur de ligger till...psykisk mobbing är inte nå bättre än fysisk.
Att säga åt en person som i flera år har fått hört att man inte dugger till eller vad de nu kan bero på att man är mobbad, att man ska skaka av sig och inte ta åt sig så mycke är lite fel. En person som får höra samma sak i flera år tror ju på de som sägs...


Denna tjej är yttligare ett offer för att andra ska må bra, jag önskar att lärarutbildningen hade lektioner i hur man tar hand om mobbning...och att kuratorn på skolan och rektorn också gick ut och verkligen tittade på vad som händer i deras skola. De verkar som att lärarna går mellan klassrumet och lärarrumet med svarta solglasögon på sig för att slippa se....

Jag undrar om dom som mobbar känner sig skyldiga till hennes död ?!

 

[korvgubbe]

2425845 Problemet ligger nog eg i skolan som den är.
Det är en gro grund för gängbildning och mobbing.

Jag hade nog begränsat mig och sagt att skolan är en DEL av problemet. Uppfostran och värderingar hemmifrån måste ändå vara den viktigaste komponenten. Dessutom att föräldrar tar signaler på allvar. Framförallt måste föräldrar till mobbarna vara redo att ta tjuren vid hornen och inse att deras barn INTE är de guldlockiga änglar som de trott sig haft, den dagen någon faktiskt berättar vilka sattyg de ställt till med.

Men när det gäller skolan ser jag gärna ett maktskifte så vi får en skolpolitik där lärarna FÅR ta elever i armen och leda ut dem ur klassrummet. En situation där lärarna skall respekteras och har befogenhet att beslagta mobiler och annat störande. Det krävs helt enkelt respekt i skolorna igen.

 

[Qwerty]

2425855 .....jag önskar att lärarutbildningen hade lektioner i hur man tar hand om mobbning...och att kuratorn på skolan och rektorn också gick ut och verkligen tittade på vad som händer i deras skola.

Det har dom. Problemet är bara att antingen är läraren 60år gammal och läste detta för 40år sedan eller så är läraren outbildad. Sen finns det många bra lärare där imellan med rätt utbildning mm. Men dom är för få om man ser på totalen på en skola. På vissa skolor ser det bättre ut och på andra sämmre. Vi vet ju alla vilka skolor som har bäst utbildade lärare och vilka som har sämst. Tvärt om mot vad det borde vara.

 

[Matulda]

2425845 Problemet ligger nog eg i skolan som den är.
Det är en gro grund för gängbildning och mobbing.

Kanske typ skoluniformer och lite sådana grejor hjälper till att få bort såna problem..
Det är nog svårt att vara tuff i typ rosa kavaj, shorts och knästrumpor med tofs.

Skulle vilja säga att det finns alltid ett föräldraransvar i botten, det är INTE skolans uppgift att fostra våra barn. Det är jag som förälder som ska ge barnet en grundvärdering och trygghet.. Ett barn som mobbar andra,söker sig till gäng, har förmodligen inte fått den trygghet och uppmärksamhet av att betyda något, allt för många barn idag saknar en vuxen att prata med. så alla ni som vill göra något.. Ställ upp som vuxenkompis åt dom barn och ungdomma som finns i er närhet.
Kontakta BRIS tex och ställ upp som jourhavande kompis.. finns massor man kan göra om man tar sig tid.

 

[Chrille]

Jag tycker att många blundar för en, för mig, rätt uppenbar sanning här.

Mobbning är tyvärr en del av människans natur. Tror man på naturen som referens så titta på aporna som håller på med samma skit. Titta på dagens barn och kompisarma du växte upp med - vissa föds fanimej till offer. Det är där vårt system sviker barnen, det är vår j-a plikt att skydda just offren.
Det är just här som man faktisk måste lägga en del av skulden på skolan, även om jag rent generellt anser att det är föräldrarnas jobb att uppfostra sina barn. Hur ska vi kunna skydda våra barn om vi inte får veta något.

Och nu, i vuxen ålder, ser jag fortfarande människor som är naturliga offer och mobbare. Som tur är så tillåter inte vuxenvärlden det här speciellt ofta...

Men barnens värld måste styras upp på något sätt. För att skydda de svaga och stoppa de små svinen som ofelbart kommer växa upp till stora svin... Som stora svin gör de inte så mycket skada.

 

[korvgubbe]

2425875 Skulle vilja säga att det finns alltid ett föräldraransvar i botten, det är INTE skolans uppgift att fostra våra barn.

Jag tror ytterligare en del av förklaringen ligge ri generationsskillnader.
För föräldrar födda på 40-50:talet (och säkert de tidigare med) var uppfostran och föräldraansvar självklart. Att ansvara för hushållet, försärja familjen, uppfostra barnen var A och O.
För 60-70:tallisterna heter ledorden snarare , karriär, självförverkligande, INDIVIDEN o.s.v. Det finns inte samma plats för barn och uppfostran. Det överlämnas till dagis och skola.
Visst, det är en generalisering men sett på det stora hela över hela landet tror jag att det är en bidragande orsak tillsammans med det faktum att lärarens roll och befogenheter helt urholkats. De som går i skolan nu måste ju vara den första generation som HELT saknar respekt för sina lärare. För mig var det inte ens tänkbart.

 

[Qwerty]

2425875 ... allt för många barn idag saknar en vuxen att prata med. så alla ni som vill göra något.. Ställ upp som vuxenkompis åt dom barn och ungdomma som finns i er närhet.

Det där håller jag med om. Sen kan även en "vuxenkompis" vara bra för barn med kanonföräldrar, det är alltid bra att när någon kan ge en opartisk bild av problemen som finns i ens uppväxt. Ibland säger nog jag som vuxen lite för mycket till mina "barnkompisar" sånt som kanske föräldrarna inte gör.

Men alla ungar med "bra" föräldrar har ju oftast någon bekant till föräldrarna som är denna "vuxenkompis".

 

[SirWankalot]

Läs eller lyssna gärna på Carl Hamiltons Det infantila samhället.

Där tar han upp just det att det knappt finns föräldrar längre. Man ska vara kompis med sina barn, vilket givetvis är fel, man är förälder.

Lyssnade faktiskt på vägen till jobbet idag det avsnitt som tar upp lite om mobbning. Det att föräldrar inte längre ringer den elaka ungens föräldrar och förklarar läget.

Jag fick som 8åring besök av en liten 7åring och hans föräldrar hemma hos mig när jag kastat ett äpple i hans huvud så han fick värsta blåtiran.
Tror jag skämdes dåligt med han framför mig och 4 vuxna?

Tror inte jag kastat äpple i ögat på nån sen dess. Bara en tennisboll på min polares pung på stranden 1993, men det är en annan historia...

 

[Matulda]

2425889

Jag tror ytterligare en del av förklaringen ligge ri generationsskillnader.
För föräldrar födda på 40-50:talet (och säkert de tidigare med) var uppfostran och föräldraansvar självklart. Att ansvara för hushållet, försärja familjen, uppfostra barnen var A och O.
För 60-70:tallisterna heter ledorden snarare , karriär, självförverkligande, INDIVIDEN o.s.v. Det finns inte samma plats för barn och uppfostran. Det överlämnas till dagis och skola.
Visst, det är en generalisering men sett på det stora hela över hela landet tror jag att det är en bidragande orsak tillsammans med det faktum att lärarens roll och befogenheter helt urholkats. De som går i skolan nu måste ju vara den första generation som HELT saknar respekt för sina lärare. För mig var det inte ens tänkbart.

Njaa.. Det är oxå ett val man gör,ger man fan i och springer till banken så fort man vill ha något eller måste köpa det där radhuset/villan så fort man får veta att man ska ha barn, då kan man leva på en lön och föräldrarpenning och vara hemma ett par år,man behöver inte bo i ett sk barnvänligtområde första åren. man kan knata iväg till en lekpark.. öppen förskola osv....
Men för att barn ska visa respekt så måste dom lära sig vad respekt är och det ska komma hemifrån i tidig ålder, om man kommunicerar med sina barn, Förklara och återigen förklara saker i en helt vanlig vardag.. barn ifrågasätter.. testar gränser osv för att kunna utvecklas men om Disneydags och dataspel ska fylla våra barns tid då slutar det bara på ett sätt... Barn kan inte fostra sig själv. Om ett barn har fått *lära* sig respektera och ha respekt så kommer oxå respekten för läraren automatiskt i skolan.
Det är MITT ansvar som förälder att ge.

2425891 Det där håller jag med om. Sen kan även en "vuxenkompis" vara bra för barn med kanonföräldrar, det är alltid bra att när någon kan ge en opartisk bild av problemen som finns i ens uppväxt. Ibland säger nog jag som vuxen lite för mycket till mina "barnkompisar" sånt som kanske föräldrarna inte gör.

Men alla ungar med "bra" föräldrar har ju oftast någon bekant till föräldrarna som är denna "vuxenkompis".

Borde vara alla barns rättighet att få en vuxenkompis. Och man ska aldrig sluta säga till eller prata med barn egna eller andras.

 

[juha01]

2425478Hur man stoppar självmord?
Lycka till, den som har bestämt sig, har bestämt sig. Tråkigt som fan helt klart, men om inte föräldrarna bryr sig så är man rätt körd...

Man kan förhindra självmord. Inte alla givetvis, men ligger det tex en depression bakom det så finns det hyggliga chanser att ta sig ur det.

2425806 Egentligen förstår jag inte hur mobbing kan finnas! Det är ju bara att läsa vilket forum som helst på nätet, inte bara detta, för att se hur många som bryr sig och utan tvekan skulle ingripa om de såg något. Synd bara att alla dessa engagerad råkar befinna sig hela sitt liv i miljöer där det inte förekommer mobbing.

Innan alla påhopp: Ja, jag vet att jag hånar folk! Men eftersom jag jobbar inom sektorn med självmnord så VET jag hur dj-a lite folk verkligen gör för att hjälpa de svaga i samhället. De flesta gör precis så här: Gråter lite offentligt efter någon har tagit livet av sig, lägger skulden på alla andra och återgår sedan till att engagera sig i Idol.

En enkel lösning: Börja engagera er i andras liv, och med andra så menar jag ensamma, udda och utstötta personer...
Jag är förresten också rätt trött på att alla ska klaga på oss "proffs" för att vi ska frälsa folk i en värld som inte accepterar de udda!

Och därmed har allt vettigt sagts! Bra inlägg!

 

[korvgubbe]

2425964 Njaa.. Det är oxå ett val man gör

Ja, precis, och min poäng är att nuvarande föräldrageneration är mer benägna att välja karriär och självförverkligande framför att på allvar ge barnen tid och en ordentlig uppfostran. Självklart inte alla men jag ser ändå en skillnad mellan 40:talister och 60:talister i sitt sätt att se på föräldraskapet.

 

[mb]

Skamlöst av aftonbladet att publicera avskedsbrevet.

 

[0scar]

får bara grymt ont i magen och mår illa när jag läser det där. Har själv varit i hennes situation, och vissa lärare såg väl vad som hände men det är svårt när så många är emot en. Mitt helvete började i mitten av 7 när mina s.k. bästa vännerfick för sig jag skvallrat för mina päron om en grej... och at de skulle råka illa ut för det. vilket var helt fel, jag hade inte sagt ett ord. men när det väl börjat så... jag var så utsatt att jag till slut var tvungen att byta skola i mitten av 7, till en skola jag inte kände nån på.

och mina f.d. klasspolare kände "dom tuffaste" på den nya skolan... Blitt kallad för allt möjligt, sparkad på, slagen, allt mitt har blitt förstört i skolan... sen ebbade det ut efter 5 år och sista året på gymnasiet slapp jag mestadels orden, jag var bara totalt utfryst.

sånt lämnar sår, även om jag nu inte lyckades med att ta livet av mig då under den perioden trots idoga försök. Hade strul hemma också med en sister gone wild, som tog all uppmärksamhet och krävde all energi från omgivande vuxna. Så det var inte så många där som såg vad som hände med mig. Men allt det där har fått mig att tro att jag inte värd nånting, och sökt efter bekräftelse och kärlek helt desperat... och det är ju en lysande egenskap *ironisk* i en utseendefixerad värld där äckliga snubbar säger vad som helst för att vinna ens förtroende. =utnyttjande och våldtäkt.

det tatt mig 4 år efter avslutad gymnasium att kanske våga leva, kanske vara värd nåt i alla fall... men jag litar knappt på folk och är rätt så svårflörtad. men jag vill inte dö längre.... alltid nåt.

nu har jag pladdrat och sagt definitivt för mkt. men har svårt för att prata om det där utan att sedan grina hejdlöst, så det gör gott att få skriva det... sorry.

 

[korvgubbe]

2426156 Skamlöst av aftonbladet att publicera avskedsbrevet.

Jag är normalt emot medias publiceringshysteri där vanligt folk konstant hängs ut. I det här fallet tror jag faktiskt det kan medföra något gott eftersom det visar hur djävla eländigt det faktiskt är när en ung människa ger upp. Kanske kan det få det eviga daltandet i skolorna att upphöra. skolpolitiken har allt för länge enbart inneburit att elever fått fler och fler rättigheter men helt blivit av med skyldigheter. Lärarna har helt avväpnats och eleverna vet precis hur maktlösa lärarna är.

Förhoppningsvis får en sådan artikel föräldrar att börja ta mobbing på allvar och bli lyhörda för signaler hos sina egna barn och tar dessutom förhoppningsvis andra föräldrars "kritik" på allvar om det är deras ungar som är mobbarna.

 

[NiklasL]

fyfan, nu känner man sig helt nedstämd känner även hat mot dom som mobbade, om man fick tag på dom asså

vet ju själv hur det är att ha varit mobbad

 

[Matulda]

2426059 Ja, precis, och min poäng är att nuvarande föräldrageneration är mer benägna att välja karriär och självförverkligande framför att på allvar ge barnen tid och en ordentlig uppfostran. Självklart inte alla men jag ser ändå en skillnad mellan 40:talister och 60:talister i sitt sätt att se på föräldraskapet.

Absolut..jag fick ta mycket skit för att jag valde att vara hemma dom första 3 åren med min grabbhalva.. alla dom som tyckte att man ska bo *fint* ha 2 bilar och utlandssem osv... hamnade i konstiga diskussioner om vad jag gjorde hela dagarna...när man då svarade att man var hemma och tog hand om sitt eget barn så räknades inte det alls.. utan enträget så fick man höra att: Jag måste väl ändå göra ngt..Att vara hemma med barn räknades inte..

 

[bonny]

2426178
nu har jag pladdrat och sagt definitivt för mkt. men har svårt för att prata om det där utan att sedan grina hejdlöst, så det gör gott att få skriva det... sorry.

ett steg kunde ju vara att INTE be om ursäkt för att du skriver ett inlägg här! Dels för att du säkert redan bett tillräckligt mycket om ursäkt för din existens, dels för att du är väl en av de med mest rätt att uttala dig ifrågan!
Stå på dig och lycka till!

 

[Matulda]

2426178 får bara grymt ont i magen och mår illa när jag läser det där. Har själv varit i hennes situation, och vissa lärare såg väl vad som hände men det är svårt när så många är emot en. Mitt helvete började i mitten av 7 när mina s.k. bästa vännerfick för sig jag skvallrat för mina päron om en grej... och at de skulle råka illa ut för det. vilket var helt fel, jag hade inte sagt ett ord. men när det väl börjat så... jag var så utsatt att jag till slut var tvungen att byta skola i mitten av 7, till en skola jag inte kände nån på.

och mina f.d. klasspolare kände "dom tuffaste" på den nya skolan... Blitt kallad för allt möjligt, sparkad på, slagen, allt mitt har blitt förstört i skolan... sen ebbade det ut efter 5 år och sista året på gymnasiet slapp jag mestadels orden, jag var bara totalt utfryst.

sånt lämnar sår, även om jag nu inte lyckades med att ta livet av mig då under den perioden trots idoga försök. Hade strul hemma också med en sister gone wild, som tog all uppmärksamhet och krävde all energi från omgivande vuxna. Så det var inte så många där som såg vad som hände med mig. Men allt det där har fått mig att tro att jag inte värd nånting, och sökt efter bekräftelse och kärlek helt desperat... och det är ju en lysande egenskap *ironisk* i en utseendefixerad värld där äckliga snubbar säger vad som helst för att vinna ens förtroende. =utnyttjande och våldtäkt.

det tatt mig 4 år efter avslutad gymnasium att kanske våga leva, kanske vara värd nåt i alla fall... men jag litar knappt på folk och är rätt så svårflörtad. men jag vill inte dö längre.... alltid nåt.

nu har jag pladdrat och sagt definitivt för mkt. men har svårt för att prata om det där utan att sedan grina hejdlöst, så det gör gott att få skriva det... sorry.

Gör mej ont att se att du blivit så tilltufsad i livet men du, Ta för vana att varje dag ställa dej framför spegeln.. klappa dej på axeln och säg högt: Jag duger, Jag är bra, och varje gång du övervunnit något så ska du oxå ställa dej framför spegeln och säga: Fan vad jag är bra...Det är ditt liv härifrån och framåt låt inte andra förstöra det för dej, Det är dom som mobbar som förlorar i långa loppet.. DU har allt att vinna härifrån och framåt..DU kanske blir den som hjälper någon i en svår situation... När det känns som jävligast. skriv,skriv skriv.. tårar som kommer är kroppens sätt att få ut det som göra ont..

 

[Interceptor]

Fy fan va tragiskt.
Hemskt att sånt ska behöva hända. Jag hoppas de som utsatte henne för detta får sin beskärda del och att de är jävligt nöjda nu. Funkar det inte att snacka med föräldrarna så får man ta till hårdare tag. Ibland är det befogat med våld,en del förstår bara det språket.
Alla är olika så när ska vi börja acceptera varandra som vi är?