Kanske dags att göra något!?

[Herman]

Brukar inte bry mig så mycket om folk som jag inte känner men efter att ha läsa detta i kväll så kändes de inte så jävla kul längre.

http://www.aftonbladet.se/vss/foraldrar/story/0,2789,880202,00.html

Fattar inte hur de kan få gå så här långt... Man måste väl kunna göra något åt de`?

Så "sign me up" om de finns något man kan göra åt saken.....

 

[AndreasNo]

:/.. tror jag oxå skreve ett par sånadär brev typ.. men av annan anledning..

Men iaf, de jag ville säga va att det fan krävs en heldel för att ens skriva ett brev, sen att gå hela vägen.. ja fy fan vilket helvete hon måste haft

 

[stoooffe]

Hemskt och förjävligt.

 

[eppe]

fy fan jag mår skit

 

[Mini]

borde ju inte ha varit hon som suttit på behandlingshem utan mobbarna

Lackar ur totalt på sådana här incidenter, vad är det för störda individer som njuter av att driva andra till självmord?





Lite kuriosa: endast ca 30% av alla som tar självmord lämnar ett brev efter sig.

 

[Kymi]

Ja vad ska man säga...Skär ärligt i hjärtat å läsa det.Å blir ju inte lättare av att det finns tusentals till som har samma helvete...Så, ja vad kan man göra?

 

[SirWankalot]

Så blir det när våra statligt och kommunalt anställda kan missköta sina arbetsuppgifter i det oändliga utan att något ansvar krävs ut.

Så jävla illa. Jag är inte elak men hoppas skolpolitikerna där mår riktigt illa nu.
För att inte tala om ett hederligt spöstraff för mobbarna.

 

[Blip]

2424846
Fattar inte hur de kan få gå så här långt... Man måste väl kunna göra något åt de`?

Så "sign me up" om de finns något man kan göra åt saken.....

Du gör redan något genom att du tar upp ämnet!

 

[FreddaGädda]

Kan ju tala om att jag blev tvärmobbad utan anledning mina första sju år i skolan. Det kan utlösas av att man har fel leksak i ettan och att andra därför skrattar åt en vid ett tillfälle. Har man en gång blivit mobbad kommer det antagligen fortsätta och sen sitter man där och är klassens mobboffer trots att man är som alla andra.
Många klarar ju uppenbarligen inte den psykiska pressen och tar till sådana åtgärder som den där tjejen.

Och vad gjorde skolan? INTE ETT PISS! Varken låg-, mellan- eller högstadiet gjorde nånting annat än avfärdade allting som ett skojstreck. Jag fick ibland gå in med huvudmobbaren till rektorn och "skaka hand och vara överens".
Sista året(sjuan) började jag försvara mig, sparkade hårt på smalben och fällde folk med hemmalärd Judo. Då tonade det bort och slutade i samband med att folk mognade till. Fan vad länge sen det var. Hade nån gett sig på mig idag hade huvuden rullat, vill jag lova. De flesta mobbade blir mobbade just för att dom är svaga, töntiga och är lätta att ge sig på. Jag rekommenderar våld som lösning. Det är ju i självförsvar, så varför inte?

 

[ozeo]

tror mycke de gäller att inte ta åt sig..
folk har försökt åtminstone psykiskt o rå på mig men lyckades inte,
men självklart ska inte de behövas men ibland så gör de ju de.
fysiskt har jag alltid vart större en de flesta så

 

[Bikerbitch]

Det här är saker som gör så fruktansvärt ont i hjärtat. Det får inte gå såhär långt!
Jag har inte blivit mobbad på det sättet att folk skrikit saker, haft sönder kläder etc.
De har mobbat i det tysta istället. När jag var yngre sa jag till mamma att det var jag som var dum i huvudet. Så måste det ju vara, det måste vara mig det är fel på.

Även på gymnasie nivå fortsatte det. Man har suttit ensam i skolbänken, ingen att gå med till matsalen, inga kompisar att bilda grupp med när det var dags för skolarbete. Fick intala mig själv att de bara var avundsjuka på något. Kanske för att jag var annorlunda, är annorlunda.
Men det smärtar något fruktansvärt ändå, vetskapen om att sitta ensam i skolbänken. Det tog knäcken på mig mellanåt men jag kom därifrån.

Nu är det lillebror som har det kämpigt i skolan. Jag har pratat med hans rektor, fick till svar att det är målsman som måste ta upp det. Att vara storasyster var ingenting att komma med. Sist när han satt på lektion och rättade läraren när denne skrivit ett mattetal fel på tavlan så pekade en tjej i klassen finger till honom. Jag har sagt till lillebrorsan att han är bäst och att han skall försöka strunta i dom. Precis som jag försökte göra. Det känns också lessamt, att han ska gå igenom samma helvete som jag. Vet inte ens om det finns någon räddning. Skolan måste man genomlida. Det känns som att skolornas mobbningsplan är helt åt helvete, lärarna verkar inte uppmärksamma saker som sker i klasserna.
Sorry, ville bara skriva av mig..

Sen begriper jag inte hur i hela helvetet man kan mobba en annan människa? Att man kan ha så taskigt självförtroende att man måste trycka ner en annan människa för att uppnå något. Så förbannat omoget och riktigt sorgligt.
Alla duger som dom är.

 

[Mavve]

2425442 Det här är saker som gör så fruktansvärt ont i hjärtat. Det får inte gå såhär långt!
Jag har inte blivit mobbad på det sättet att folk skrikit saker, haft sönder kläder etc.
De har mobbat i det tysta istället. När jag var yngre sa jag till mamma att det var jag som var dum i huvudet. Så måste det ju vara, det måste vara mig det är fel på.

Även på gymnasie nivå fortsatte det. Man har suttit ensam i skolbänken, ingen att gå med till matsalen, inga kompisar att bilda grupp med när det var dags för skolarbete. Fick intala mig själv att de bara var avundsjuka på något. Kanske för att jag var annorlunda, är annorlunda.
Men det smärtar något fruktansvärt ändå, vetskapen om att sitta ensam i skolbänken. Det tog knäcken på mig mellanåt men jag kom därifrån.

Nu är det lillebror som har det kämpigt i skolan. Jag har pratat med hans rektor, fick till svar att det är målsman som måste ta upp det. Att vara storasyster var ingenting att komma med. Sist när han satt på lektion och rättade läraren när denne skrivit ett mattetal fel på tavlan så pekade en tjej i klassen finger till honom. Jag har sagt till lillebrorsan att han är bäst och att han skall försöka strunta i dom. Precis som jag försökte göra. Det känns också lessamt, att han ska gå igenom samma helvete som jag. Vet inte ens om det finns någon räddning. Skolan måste man genomlida. Det känns som att skolornas mobbningsplan är helt åt helvete, lärarna verkar inte uppmärksamma saker som sker i klasserna.
Sorry, ville bara skriva av mig..

Sen begriper jag inte hur i hela helvetet man kan mobba en annan människa? Att man kan ha så taskigt självförtroende att man måste trycka ner en annan människa för att uppnå något. Så förbannat omoget och riktigt sorgligt.
Alla duger som dom är.

Jag kan gå med din lillebror o pryla de asen!

Jag kan göra det varje dag med

Även helger, så kan han o jag gå hem till alla i hans klass - och pryla dem.

Hur man stoppar självmord?
Lycka till, den som har bestämt sig, har bestämt sig. Tråkigt som fan helt klart, men om inte föräldrarna bryr sig så är man rätt körd...

 

[Tommy_86]

Usch va hemskt!!

 

[Bikerbitch]

2425478 Jag kan gå med din lillebror o pryla de asen!
Jag kan göra det varje dag med
Även helger, så kan han o jag gå hem till alla i hans klass - och pryla dem.
Hur man stoppar självmord?
Lycka till, den som har bestämt sig, har bestämt sig. Tråkigt som fan helt klart, men om inte föräldrarna bryr sig så är man rätt körd...

Kan man anlita dig kanske?

Jag tror nog att föräldrarna bryr sig, många gör allt som står i deras makt för sina ungar. Men ibland räcker inte det heller. Svårt att sätta sig in i vilket helvete en del får genomlida innan de inte orkar mer.

 

[Ten-0]

Våld löser tyvärr inte alltid mobbning Kom som invandrarbarn till en liten ort, lärare inkl. barn hade väldigt roligt åt det. Fick mata kidsen med stryk dagligen, inte så värst mycket bättring för det. Min mor och far bytte skola och samhälle när dom fick reda på vad som pågick. Mycket bättre efter det. Hade man inte varit så stark som man är vet jag inte vad utgången hade varit.

 

[Mrs. Laphroaig]

Hur man stoppar självmord?
Lycka till, den som har bestämt sig, har bestämt sig. Tråkigt som fan helt klart, men om inte föräldrarna bryr sig så är man rätt körd...

Har till viss del med den saken att göra men i det stora hela inte. Det finns dom som har haft världens bästa föräldrar och som verkligen gjort allt i sin makt för att hjälpa sin son/dotter men de har iallafall tagit självmord.
Mår de så pass dåligt så är det riktigt svårt att få upp dem från botten, de tvivlar ofta på sig själva om de orkar leva så här länge till, ska saker och ting verkligen bli bättre etc etc och då ser man ingen annan väg ut än att avsluta det hela genom död.

Många gånger tror många i deras omgivning att de nu mår bättre eftersom de visar upp glädje för första gången på länge men det är ett vanligt tecken att de personer bakom självmord gör eftersom de nu kan se ett slut på sitt helvete oavsett om det har varit mobbing, sjukdom, skada etc. inblandat.

det är hemskt att man kan gå ner sig så djupt inom sig själv i sin depression att det inte längre går att få någon bra kontakt eller kommunikation med personen samt att de är övertygade om att inget annat än självmord hjälper.
Och visst, det hjälper ju för de kommer ifrån det men de lämnar kvar sina anhöriga med massor varför frågor samt att mobbarna sällan tar detta till sig utan istället hittar ett nytt offer.

Det borde införas någon form av nollvision mot mobbning och utfrysning !

 

[FreddaGädda]

Det gäller att inte vara för passiv. Pekar nån finger åt en, peka finger tillbaka. Säger nån att man är ful, säg samma sak tillbaka eller "trist för mig, då". Kommer tuffa gänget och mobbas, möt deras blick med en hotfull min, ge dom fingret och gå därifrån. Hindrar dom en fysiskt från att gå, börja veva med knytnävarna mot känsliga punkter på kroppen. Man måste vara stark! Man blir bara nertryck om man tillåter det. Ensam är en annan sak.
Något man dessvärre inte inser förrän efteråt..

 

[bonny]

Egentligen förstår jag inte hur mobbing kan finnas! Det är ju bara att läsa vilket forum som helst på nätet, inte bara detta, för att se hur många som bryr sig och utan tvekan skulle ingripa om de såg något. Synd bara att alla dessa engagerad råkar befinna sig hela sitt liv i miljöer där det inte förekommer mobbing.

Innan alla påhopp: Ja, jag vet att jag hånar folk! Men eftersom jag jobbar inom sektorn med självmnord så VET jag hur dj-a lite folk verkligen gör för att hjälpa de svaga i samhället. De flesta gör precis så här: Gråter lite offentligt efter någon har tagit livet av sig, lägger skulden på alla andra och återgår sedan till att engagera sig i Idol.

En enkel lösning: Börja engagera er i andras liv, och med andra så menar jag ensamma, udda och utstötta personer...
Jag är förresten också rätt trött på att alla ska klaga på oss "proffs" för att vi ska frälsa folk i en värld som inte accepterar de udda!

 

[Matulda]

2425806 Egentligen förstår jag inte hur mobbing kan finnas! Det är ju bara att läsa vilket forum som helst på nätet, inte bara detta, för att se hur många som bryr sig och utan tvekan skulle ingripa om de såg något. Synd bara att alla dessa engagerad råkar befinna sig hela sitt liv i miljöer där det inte förekommer mobbing.

Innan alla påhopp: Ja, jag vet att jag hånar folk! Men eftersom jag jobbar inom sektorn med självmnord så VET jag hur dj-a lite folk verkligen gör för att hjälpa de svaga i samhället. De flesta gör precis så här: Gråter lite offentligt efter någon har tagit livet av sig, lägger skulden på alla andra och återgår sedan till att engagera sig i Idol.

En enkel lösning: Börja engagera er i andras liv, och med andra så menar jag ensamma, udda och utstötta personer...
Jag är förresten också rätt trött på att alla ska klaga på oss "proffs" för att vi ska frälsa folk i en värld som inte accepterar de udda!

 

[Qwerty]

Håller med FreddaGädda.

Jag har även jag varit en ensam kille i skolan, dels för att mina polare är äldre och att vi varit utspridda på olika skolor. Det hela resulterade i att jag blev ensam på rasterna, ensam i matsalen mm. Detta såg dom större tuffare killarna snabbt och våldet blev till vardag. Från 8onde klass så slogs jag nog varje dag för min egen överlevnad. För det va då mina sista kompisar på den skolan lämnade högstadiet för att gå till gymnasiet. Nu har ju jag haft tur och sluppit detta h-vete i låg och mellanstadie, jag var ju äldre hade mina kompisar efter skolan och såg ett slut. Som 7-9åring tänker man nog inte så och ser det hela på samma sätt och då står man kanske utan kompisar även efter skolan.

Att jag kunde försvara mej vet jag inte om det hjälpt eller stjälpt, men jag intalade mej att det här var sista gången efter varje dust. Kanske hade det varit bättre att åkt på stryk och sluppit förtsätta, alla ville ju pröva lyckan tillslut. Lärarna bara log och skickade elever till skolsyster för små sår och annat. Ingen kallade någonsin in mej för att höra hur det var, ingen lärare pratade någonsin om det dom bara log när man kom och det syntes vad man gjort denna rast också.