Idag är jag ledsen för att...

[MickeZX7R]

En god vän, ett par år äldre än jag har börjat bli senil på riktigt.
Hen upprepar samma manus varenda gång vi ses, minns inget och anklagar mig för att ljuga när hen inte minns vad vi kommit överrens om eller sagt, typ mötas på ett fik eller en pub.

Det smärtar mig att se detta förfall och jag tycker såklart synd om, med hen blir mest arg hela tiden för att jag försöker "luras"

Trist..

- Känner situationen. Min pappa är senil med Alzheimer och kan fråga mig var jag bor 10 ggr under ett samtal. Farsan som var en social och trevlig idrottsman med stort umgänge behöver nu bo på vårdhem och mår inte alls bra där eftersom han är för fysiskt frisk egentligen. Därför är jag ledsen idag. Och imorgon. Och i övermorgon. Och....och..

 

[fleece]

En god vän, ett par år äldre än jag har börjat bli senil på riktigt.
Hen upprepar samma manus varenda gång vi ses, minns inget och anklagar mig för att ljuga när hen inte minns vad vi kommit överrens om eller sagt, typ mötas på ett fik eller en pub.

Det smärtar mig att se detta förfall och jag tycker såklart synd om, med hen blir mest arg hela tiden för att jag försöker "luras"

Trist..

Riktigt otäckt. Har det i min släkt och det är en sak som jag är rädd över att själv drabbas av.
Pratade med en bekant som bor i Thailand som jag träffade för några veckor sedan. Jag frågade om hur det var med en annan gubbe som jag träffat några gånger tidigare. Men han hade blivit så dement att han inte klarade sig själv längre och satt på ett hem 71år gammal.

En kompis på jobbet har en granne där hon drabbats av frontalglobs demens. Har gått jättefort och hon har inte ens hunnit bli pensionär. Hennes man trodde inte att han skulle kunna ta hand om henne själv så länge till.

 

[sportbike]

- Känner situationen. Min pappa är senil med Alzheimer och kan fråga mig var jag bor 10 ggr under ett samtal. Farsan som var en social och trevlig idrottsman med stort umgänge behöver nu bo på vårdhem och mår inte alls bra där eftersom han är för fysiskt frisk egentligen. Därför är jag ledsen idag. Och imorgon. Och i övermorgon. Och....och..

Ja det går utför och man är tyvärr maktlös.

 

[GuW]

Jag insåg inte att det var det som hände min ex svärfar, och fräste ifrån när han tjatade om samma sak för tioende gången, vilket gjorde honom tvärarg och förmodligen ledsen...

Inte alls långt senare förstod vi hur det var ställt egentligen, och sedan gick det fort.

 

[bosse-l]

Fick akut ta bort min jämthund igår, just nu känns det som att det är färdig jagat för min del. Förra jämthunden fick jag också ta bort akut i bästa åldern, laikan innan det var inte nån trevlig hund socialt och jagade inte, jämttiken jag hade innan bara tjorvade med löp skendräktighet och livmoderinflamationer.

Just nu känns det inte värt att ta en till hund och börja med för att riskera att den inte jagar eller som mina bästa hundar tvingas avlivas i förtid. Har jagat älg i 33 år och skjutit så många älgar att jag inte vet hur många det är så att sitta på pass och skjuta en älg känns inte lockande, då kan jag lika gärna bara titta på älgarna.

Blev 23 älgar, 22 skjutna av mig och en av en passare i ett grannlag för Finn som nu får jaga vidare i de sälla jaktmarkerna.

 

[GuW]

Just nu känns det inte värt att ta en till hund

Jag hade bestämt mig för att inte ha några fler husdjur, just för att slippa sorgen när dom går bort, men helt plötsligt ville universums hunddistrubition att en hund skulle bo hos mig...

 

[Surtees]

Jag hade bestämt mig för att inte ha några fler husdjur, just för att slippa sorgen när dom går bort, men helt plötsligt ville universums hunddistrubition att en hund skulle bo hos mig...

Samma här när vår katt Magnus gick bort efter 16 år, men efter en vecka insåg vi att det blir tomt utan en katt som ligger o sover hela dagarna och är ut o springer på nätterna när vi sover
Tog några veckor så hade vi katt igen - tomheten försvann

 

[bosse-l]

Vi får väl se när det hela lugnar ner sig men just nu så tror jag faktiskt att just älgjakten är över för mig, för utan hund är den inte intressant. Visst kan jag fara nån dag bara för att vara social men då åker jag hellre hoj de fina höstdagarna än att sitta på pass helt ointresserad och förmodligen helt obrydd om det kommer en älg surfandes på telefon. De höstar jag "blivit" utan hund har jag knappt jagat utan gjort annat istället om jag inte kunnat låna hund.

Vi är ju inte utan hund utan har vår aussie plus katterna så djur finns. Men utöver att förlora en jaktkompis så är ju så fruktansvärt mycket jobb med att få till en bra jakthund men värt det då det lyckas. Finn var jaktchampion med många timmars jobb bakom detta men just nu känns det inte värt tiden, pengarna och jobbet med att ta fram en hund igen.

Känslan var lite samma förra gången som jag akut fick ta bort andra jämten (som var den bästa hund jag haft) men tillslut så tänkte jag att ett sista försök och att det blev en trevlig super cool fungerande hund och denna hund ska väl få ett hyfsat långt liv men sen blev det som vanligt igen med att tvingas ta bort hunden.

Mycket negativt just nu men hoppas det ger sig. Det är kanske bättre satsa på att åka hoj, raggarbil, hålla på med skyttet mot än en hund till. Man brukar ju säga tredjegången gillt, Finn var fjärde hunden på raken med strul så frågan är om det blir en femte och frågan är då om den kommer att jaga och om den då jagar leva med oron att även denna hund också kommer att dö i förtid.

 

[doolar]

- Känner situationen. Min pappa är senil med Alzheimer och kan fråga mig var jag bor 10 ggr under ett samtal. Farsan som var en social och trevlig idrottsman med stort umgänge behöver nu bo på vårdhem och mår inte alls bra där eftersom han är för fysiskt frisk egentligen. Därför är jag ledsen idag. Och imorgon. Och i övermorgon. Och....och..

Känns igen tyvärr. Min farfar var yngst av nio barn, de flesta av hans syskon dog i Alzheimers, en i tidiga fyrtioåren. Min farsa samma fast det var en stroke som dödande honom innan det blivit för illa, han blev bara 74.

Ett litet tips i eländet med den jävla sjukdomen, anmäl dig på minnesklinik om det finns i närheten. Farsan var med i nästan 20 år, och vi fick veta i god tid när förändringarna började komma.

Dessutom bidrar man till forskningen och kanske kan hjälpa någon annan. Man får mycket information och kunskap kring det senaste, vilket iaf jag tyckte kändes bra.

De såg tidigt när farsan började sämre, långt innan han eller vi märkte något, och då finns det bromsmediciner som kan hjälpa lite med att fördröja skiten.

Jag anmälde mitt intresse direkt jag blev 50, men första testet efter blodprov visade på noll markörer så jag fick inte vara med.

 

[Cowdriver]

Känns igen tyvärr. Min farfar var yngst av nio barn, de flesta av hans syskon dog i Alzheimers, en i tidiga fyrtioåren. Min farsa samma fast det var en stroke som dödande honom innan det blivit för illa, han blev bara 74.

Ett litet tips i eländet med den jävla sjukdomen, anmäl dig på minnesklinik om det finns i närheten. Farsan var med i nästan 20 år, och vi fick veta i god tid när förändringarna började komma.

Dessutom bidrar man till forskningen och kanske kan hjälpa någon annan. Man får mycket information och kunskap kring det senaste, vilket iaf jag tyckte kändes bra.

De såg tidigt när farsan började sämre, långt innan han eller vi märkte något, och då finns det bromsmediciner som kan hjälpa lite med att fördröja skiten.

Jag anmälde mitt intresse direkt jag blev 50, men första testet efter blodprov visade på noll markörer så jag fick inte vara med.

Bra tips! Det där ska jag kolla upp, efter 50 tycker jag att jag själv har tappat en del och får sitta och fundera på saker som jag egentligen borde veta. Har en far som varit arméingenjör i flygtjänst (helikopter), föreningsmänniska med tusen järn i elden och allmänt händig på det mesta som numera inte kan ta på sig skorna på rätt fot och gör livet allmänt jobbigt för min mor.

 

[L. Mäkinen]

Efter att jag sopade skallen i backen för två år sen har mitt minne blivit sämre, men jag fick göra ett test (2 gånger om jag minns rätt) och det tyder inte på Alzheimers utan mer på stress. Häromdagen frågade jag min chef om någon hade berättat för honom om ändringar hos en leverantör.
Tydligen hade jag gjort det några dagar tidigare.

 

[SJP]

Efter att jag sopade skallen i backen för två år sen har mitt minne blivit sämre, men jag fick göra ett test (2 gånger om jag minns rätt) och det tyder inte på Alzheimers utan mer på stress. Häromdagen frågade jag min chef om någon hade berättat för honom om ändringar hos en leverantör.
Tydligen hade jag gjort det några dagar tidigare.

Stress är en jäkla sak.
Inte för att förpesta tråden, men jag har erfarenhet av många, annars helt reko till till och med riktigt klipska personer, där det mitt i allt bara är helt jäkla blankt. :/
"Stress" är ju lite vagt - personligen tror jag inte att det har att göra med mycket att göra / arbetsbelastning per se, utan snarare en hopplöshet.

Fördelen med det är att det _går_ att ta sig tillbaka från det, men det är ingenting som görs i en handvändning direkt.

Snacka om folkhälsoproblem.

 

[Two stroke man]

Naturen tycks ganska grym ibland, jag satt och åt lunch på en food court och ser hur en lite större katt följer en lite mindre. Så efter en stund kommer dom och den första mindre katten hoppar upp och lägger sig på en stol vid bordet rakt framför mig. Den större katten stannar nedanför på golvet och efter en stund hoppar även den upp på stolen biter tag i nackskinnet på den mindre och är på väg att betäcka den mindre. Men blir stående gränsle över den mindre utan att faktiskt påbörja parningen.
Jag är osäker på om jag ska avbryta, främst för att det är lite oklart vad den mindre honkatten egentligen vill.
Nåväl så kommer en man och sätter sig på en annan stol vid samma bord och kort efter det så börjar den mindre katten faktiskt skrika och göra motstånd mannen vid bordet hör ju men fattar inte att det pågår precis under hans bord förrän jag pekar åt honom, då ryter han till och hankatten tappar kontrollen för en sekund och honan slinker iväg samtidigt som hanen hakar på efter efter henne.

 

[Two stroke man]

Jag minns inte i vilken tråd Lindsey Vonn nämndes för att hon åkte utan korsband.
Jag hoppas att hennes tränare avrådde starkt från det och inte uppmundrade det.

Det slutade i alla fall inte så bra. Korsbandsskador är förädiska då allt periodvis känns bra för att knäet sedan en bråkdels sekund senare inte funkar alls.

Tråkigt hur som helst.

 

[MickeZX7R]

Jag minns inte i vilken tråd Lindsey Vonn nämndes för att hon åkte utan korsband.
Jag hoppas att hennes tränare avrådde starkt från det och inte uppmundrade det.

Det slutade i alla fall inte så bra. Korsbandsskador är förädiska då allt periodvis känns bra för att knäet sedan en bråkdels sekund senare inte funkar alls.

Tråkigt hur som helst.

- Nu säger jag ju "tvek" på påstående att Vonn skulle ha ett avslitet korsband, även om det inte spelar roll numer. Delvis rupterat möjligen, men helt i avsaknad av främre eller bakre korsband skulle göra knäleden jäkligt instabil oavsett stödförband och muskulatur.
Tack för sändningstiden, jag återgår till skrivbordsjobbet.

 

[sportbilsentusi]

Jag minns inte i vilken tråd Lindsey Vonn nämndes för att hon åkte utan korsband.
Jag hoppas att hennes tränare avrådde starkt från det och inte uppmundrade det.

Det slutade i alla fall inte så bra. Korsbandsskador är förädiska då allt periodvis känns bra för att knäet sedan en bråkdels sekund senare inte funkar alls.

Tråkigt hur som helst.

Såg då hon meddelade att hon skulle åka tävlingen. Tänkte, det kommer gå åt skogen!
Fan att man alltid får rätt. Åkte mycket utför i unga dagar så vet vilka otroliga krafter det är på knän!
Vilka skador fick hon?

 

[erikn]

Såg då hon meddelade att hon skulle åka tävlingen. Tänkte, det kommer gå åt skogen!
Fan att man alltid får rätt. Åkte mycket utför i unga dagar så vet vilka otroliga krafter det är på knän!
Vilka skador fick hon?

Har sett en röntgenbild som jag är ganska säker på är på hennes ben, med en skena längs hela lårbenet. Men hittar den inte nu.




Edit, hittade den. På hennes FB-sida.

 

[Semper idem]

Hade ju gått bra för henne på träningarna. Olyckan hände straxt efter starten då hon fastnade till i en port. Att skadan blev stor berodde på att skidorna inte löste ut, tydligen på grund av den låga farten.

 

[Two stroke man]

- Nu säger jag ju "tvek" på påstående att Vonn skulle ha ett avslitet korsband, även om det inte spelar roll numer. Delvis rupterat möjligen, men helt i avsaknad av främre eller bakre korsband skulle göra knäleden jäkligt instabil oavsett stödförband och muskulatur.
Tack för sändningstiden, jag återgår till skrivbordsjobbet.

Jag tror nog att hon saknade korsband.
Jag vet precis vad det innebär och jag kan förstå att hon försökte ändå, dels för att hon är tävlingsmänniska och dels för att hon nog inte hunnit förstå hur förrädiskt det fungerar.

 

[Two stroke man]

Såg då hon meddelade att hon skulle åka tävlingen. Tänkte, det kommer gå åt skogen!
Fan att man alltid får rätt. Åkte mycket utför i unga dagar så vet vilka otroliga krafter det är på knän!
Vilka skador fick hon?

Jag har själv haft avslitet korsband så jag förstod att oddsen var dåliga.
Jag vet inte vilka skador hon fick men jag skulle gissa att knäet är sabbat för all framtid nu.
Alltså hon kommer säkert kunna gå och stå som vanligt folk men hon kommer nog vara väldigt begränsad idrottsligt resten av livet skulle jag gissa.

Jag ser ju framför mig hur åket börjar bra, allt känns bra, knäet känns bra tills ett litet felskär och kroppens reflexer är att totalt slappna av i muskulaturen runt knäet, skidan sitter fortfarande kvar på pjäxan och hävstången för att bryta knäet är lång och hastigheten hög.