Ja, jag skulle säga att det i grunden är ett ledarskapsproblem och kanske någon eller några nivåer upp, dvs de som skapar förutsättningar för första linjens chefer att kunna leda på ett bra sätt. Finns det ett tydligt fokus på det resultat som skall åstadkommas så skall det inte spela någon roll om det görs remote eller från kontoret så länge man levererar.
Sen kan det trots det finnas skillnader där vissa jobbar betydligt effektivare hemifrån och andra effektivare från kontoret så en bra chef behöver kunna skapa rimligt goda förutsättningar för båda scenarierna. En medarbetare har också eget ansvar för att skapa förutsättningar att prestera bra, men det blir svårt att själv ta det ansvaret om det är för hårda constraints med obefintlig flexibilitet.
Att tvinga in folk till kontoret tyder på slapphet där ledarskapet saknar adekvata verktyg för att utöva sitt ledarskap, utan istället hänfaller till mikrostyrning och kontroll. Än värre blir det (och tyvärr väldigt vanligt) när arbetsdagarna på kontoret spenderas i kontorslandskap där man ändå inte kan prata med varandra eller letandes efter ett mötesrum för att kunna koppla upp sig mot ännu ett digitalt möte med kollegorna. Bättre då att nyttja kontorsdagarna till workshops och liknande där man har nytta av att träffas och tänka/jobba intensivt ihop, medan arbete som kräver koncentration och eget tänkande med fördel kan ske hemifrån, så länge man har en vettig arbetsplats hemma och inte störs för mycket av familj osv.
Och även om många möten funkar utmärkt digitalt, behöver man inte ha möten till allt. Att arbeta asynkront och skriva ner sina tankar vid lämplig tidpunkt istället för att kräkas ut dem oralt i plenum är underskattat.
Jag personligen tappar nästan 50% av min produktivitet när måste jobba i landskapskontor, lägg därtill att det är fullkomligt omöjligt att uppnå flow i landskap. och den totala krigföringen mot att ha personliga saker på sin arbetsplats...
De 20 år som jag varit kontorsmupp har varit en konstant utveckling mot sämre arbetsplatser, med mer dystopiska miljöer och mer störande moment.
'
Jag började med att ha ett eget kontor med dörr jag kunde stänga, med egen termostat. Jag kunde lyssna på vilken musik jag ville utan att folk klagade, jag kunde fokusera fullkomligt för att det inte var någon rörelse i mitt synfält, det var inga störande ljud, och jag kunde hålla rummet på en behaglig temperatur.
På mitt senaste uppdrag där det inte var 100% distansarbete så var det ett landdskapskontor utan fasta platser, utsmyckningen var grå, mörkgrå och bajsröd, och de tavlor som hängde sporadiskt var antingen förolämpande bäbisförklarande motivationsposters, reklam för företagets produkter eller bildmotsvarigheten till muzak.
Luften var dålig, och om kontoret var fullt på sommaren orkade ACn itne med så det var uppåt 28 grader, på vintern var det runt 16 grader och hela byggnaden luktade mattlim.
Cheferna på bolaget lät inte säljarna eller mellanchefer sitta i landskap för att det var dåligt för produktiviteten, men kodanra, som behöver långt mycket mer fokus än båda de två grupperna var tvungna att sitta i landskap, och man var tvungen att komma in till kontoret alla dagar i veckan om man jobbade på något viktigt. Det fanns färre platser i kontoret än folk som hade det som arbetsplats dessutom, så vandrade man in vid klockan 8:30 fick man inget skrivbord.
Kan inte tänka mig ett bättre sätt att driva kompetent personal till konkurenterna. Vilket syntes, för de som var kvar på den arbetsplatsen när jag sa upp uppdraget var kompletta klappmongon.