Jag har inte kört någon av dom, men jag har jävligt svårt att tro att Yamaha tillverkade sin bästa hoj 1979.
Varför bytte då folk upp sig 1980 och 1981 och 1982 osv osv...
Jag har kört andra gammhojar och utvecklingen har gått framåt på precis alla av dom, precis alla.
Men fortsätt att med dina rosa nostalgiglasögon hävda att det är den bästa hoj som någonsin är tillverkad, det är ju bara lite konstigt att dom inte fortfarande tillverkar den om den är bättre än alltt modernt på alla sätt.
Jag menar dom skulle ju kapa åt sig hela marknaden, ha tre hojar på podiet i Paris Dakar och totalt dominera alla andra MC tävlingar enligt dig.
Jag har en kompis som påstår att gamla trajjor är guds gåva till mänskligheten, att inget bättre har tillverkats efter dom, trots att han aldrig har kört längre än till kiosken utan att få ett haveri/elfel och att han måste ha en droppbalja under den för att få parkera den på gården.
Nej, inget av det du försöker klistra på mig är något jag har sagt, tyckt eller skrivit.
XT 500 var en revolution när den kom.
Oktobernumret 1975
"Shocking new"
Den bildade skola, den blev likaren alla försökte jämställa sig med - och den förblev oförändrad genom sin levnad.
I stort sett. Lite grafik och några minimala förändringar. Det var allt.
Så bygger man en ikon.
Självklart går utvecklingen framåt, självklart finns det både idag och igår bättre hojar.
Men titta på helheten. Hållbarheten. Möjligheten att hålla liv i hojen.
Allt vad du behöver till XT 500 finns att köpa, från slitdelar ner till enstaka udda plastdetaljer för petnoga renoverare.
Det Yamaha går slut på nytillverkas i andras regi. Kedo i Hamburg är en tung aktör.
"Rosafärgade nostalgiglasögon"...?
Tja, kanske det.
Jag har och kör hojar med en spännvidd över 4 decennier.
Nyaste hojen är en CRF 1000 från 2017.
Fantastisk maskin!
Duglig, pålitlig, extrem snyggt paketerad.
De nätta yttermåtten förklaras när man börjar plocka ner den.
Den är extremt tight byggd under utanpåverket.
Den
är rolig att köra, absolut.
Nästan lika rolig som en XT 500.
XTn har en given plats i mitt hjärta. Den ger sanslöst många smile per mile.
Men den är inte förstavalet när jag skall någonstans, har packning eller har bråttom.
En tur på en XT då och då är en bra tillnyktring i en allt snabbare snurrande värld av teknik och "förarstöd".
En chans att reflektera över vad motorcykelkörning egentligen handlar om.
Hur mycket lull-lull behöver man? Förstår alla sig ens på de add-ons som hojen levereras med?
Ladda en hoj med så mycket effekt att det behövs olika körprogram för att kunna hantera den...?
Själv ser jag inte mig själv som speciellt nostalgisk, men jag vet också med mig att jag inte omfamnar precis varje nyhet som lanseras.
Jag är helt enkelt less på att se hjulet gång på gång kläs upp i Kejsarens nya kläder och presenteras som en revolutionerade nyhet.
Det händer ofta att jag lägger upp bilder från Anno Dazumal här inne, eller berättar gamla skrönor.
Det är inte ett resultat av att jag önskar oss tillbaka till den tiden eller epoken.
Tvärt om är det en liten blänkare att det mesta redan är gjort, och att framtiden går lättare att förutspå och därför styra - om man har koll på sin historia.
Dessutom går samtiden lättare att uthärda...