Enduro/Mx komma igång/nybörjarfrågor

[Abrakadabra]

Var försiktig om du får för dig att ha motorn igång och hjulet att snurra för att smörja kedjan. Finns många bilder/klipp på nätet hur fingrarna ser ut efter åkt runt ett varv mellan drev&kedjan.
Ser ingen anledning att göra så när det går lätt att snurra hjulet med handen samtidigt som sprutar på smörja med andra handen.

Med en hand på kopplingen och den andra på sprayburken så blev det någon sorts dubbelkommando. Jag sprayade på ovansidan så jag kände inte att det var någon fara men tack för omtanken och upplysningen.

 

[Two stroke man]

Med en hand på kopplingen och den andra på sprayburken så blev det någon sorts dubbelkommando. Jag sprayade på ovansidan så jag kände inte att det var någon fara men tack för omtanken och upplysningen.

Även om det frikopplar helt så blir det viskösa krafter i oljan som drar med i kopplingen. Och du kan nog ha friläge i med motorn igång så skulle jag tro att det drar med hjulet.

 

[uncletom]

viskösa

Jasså, är det så det heter? "Viskösa" krafter. Tackar.

Ja, hjulet snurrar i alla fall, trots att motorn är frikopplad. Så blir det på alla mina hojar, även på den tyngre Shotgun 650.

 

[uncletom]

När jag smörjer kedjan brukar jag lyfta upp hojen på pallen, och i friläge manuellt snurra på bakhjulet och samtidigt spraya på oljan nederst där utrymme finns så jag inte kladdar ned hjulet eller ramen i onödan. Tidigare brukade jag spruta in oljan i den där kedjeriktaren under bakdrevet, men efter jag fick olja på fälgen så slutade jag med det.

Nu har jag köpt dessa hjälpmedel.

 

[Abrakadabra]

Även om det frikopplar helt så blir det viskösa krafter i oljan som drar med i kopplingen. Och du kan nog ha friläge i med motorn igång så skulle jag tro att det drar med hjulet.

Njae, det verkar som om något går liiite trögt för att det ska vara möjligt. När jag har en växel i så driver den runt bakhjulet även om kopplingen är helt inne. Lägger jag i friläge så stannar bakhjulet.

Kedjan är en sån där o/x-ring/wing/ding-någonting och är stel som fn när jag har den ur. Undrar om det kan vara den som orsakar att den inte rullar så lätt?
Tror iaf inte att det är något bakhjulslager, för utan kedja så snurrar det lätt och fint.

Jag tvättar rent den efter varje körning och smörjer (med motorn avstängd nu för tiden @fleece ).

 

[Niklasinorr]

Njae, det verkar som om något går för liiite trögt för att det är möjligt. När jag har växel i så driver den runt bakhjulet även om kopplingen är helt inne. Lägger jag i friläge å stannar bakhjulet.

Kedjan är en sån där o/x-ring/wing/ding-någonting och är stel som fn när jag har den ur. Undrar om det kan vara den som orsakar att den inte rullar så lätt?
Tror iaf inte att det är något bakhjulslager, för utan kedja så snurrar det lätt och fint.

Jag tvättar rent den efter varje körning och smörjer (med motorn avstängd nu för tiden @fleece ).

Alla hojar jag har haft beter sig så. Det är precis som tvåtaktmannen säger att det draggar lite grann med en flerstavig koppling i oljebad. Helt normalt

 

[ething]

Njae, det verkar som om något går liiite trögt för att det ska vara möjligt. När jag har en växel i så driver den runt bakhjulet även om kopplingen är helt inne. Lägger jag i friläge så stannar bakhjulet.

Kedjan är en sån där o/x-ring/wing/ding-någonting och är stel som fn när jag har den ur. Undrar om det kan vara den som orsakar att den inte rullar så lätt?
Tror iaf inte att det är något bakhjulslager, för utan kedja så snurrar det lätt och fint.

Jag tvättar rent den efter varje körning och smörjer (med motorn avstängd nu för tiden @fleece ).

Rent "tekniskt" så är det en väldigt dålig automatlåda när du har växel i men kopplingen indragen. Halva kopplingen snurrar och drar med sig oljan.

 

[Abrakadabra]

@Abrakadabra
Att lägga fram vikten beror ju lite på om du menar i kurvorna för att få tryck på framhjulet eller på rakor och uppförsbackar för att undvika wheelies.

På rakorna sköter ju accelerationskraften det där med att man inte vilar på armarna. Man har helt enkelt överkroppen i det läget där man har det maximalt vilsamt för armarna under accelerationen.
I kurvor där man står upp blir det i princip också på det viset.

I kurvorna där man sitter ner så placerar man rumpan ganska långt fram på sadeln, skjuter fram innerbenet så och då förskjuts ju tyngdpunkten lite i den riktningen. Känner man att man vill förflytta bak tyngdpunkten där mitt i kurvan så kan man luta överkroppen bakåt.

Det där med att trycka med fötterna gör i alla fall jag inte så mycket på crossbanan utan det är väl snarare att jag nyttjar det faktum att jag redan klämmer fast hojen mellan knäna så jag vickar snarare hojen med knäna. Fast att det då automatiskt blir att jag då också trycker lite mer så på fotpinnarna.

Ang bromsa så skulle jag nog på 4t hellre öva på att använda frambromsen och motorbromsen och mindre eller ingen bakbroms alls. Och fokusera på att hitta flyt i åkningen. Motorbromsen blir ju en låsningsfri broms, bara peta ner en växel. Men inte växla ner för mycket förstås, du vill ju inte övervarva och skicka ventilerna genom kolven. Att du hittar rätt timing med gaspåslaget/koppling så att du får fart ut ur kurvan är viktigare än att ha fart in i kurvan och optimera inbromsningen. Det är det sista momentet efter att du lyckats få ordentliga nedlägg och bra påslag ut.

Det där med att bromsa med gaspådrag så att bakänden sätter sig tycker jag är överkurs.

In i kurvan står man upp hela vägen och man sätter sig egentligen inte ner förrän samma tiondels sekund som man man släpper kopplingen och slår på gas. Och där nyttjar man banans utseende, är det bromsstalp så står man hela vägen till det sista stalpet och precis i den sista gropen sätter man ner rumpan och slår på gasen.

Jag tänkte lite som såhär (djupare och förmodligen inte så nödvändigt att grotta ner mer).

- Om man har fötterna på pinnarna och t ex står upp så är det väl svårt att få mer vikt på framhjulet om man inte får tryck över händerna på styret?

- Sitter man ner så kan man lägga vikten längre fram på dynan och då blir det väl mer tryck på framhjulet utan att sätta tryck på händerna ner i styret?

- Men det här med att slänga fram foten, så vet jag egentligen inte om det hjälper nämnvärt för att just få mer vikt på framhjulet. Möjligen så flyttas vikten fram i höften då du behöver hålla emot så du inte faller framåt? Det kan nog medföra att framhjulet får mer vikt på sig.
Det var lite så jag försökte förklara det i tidigare inlägg när det gäller mer vikt på framhjulet i stående position. Ett knäslut som håller emot att man inte faller framåt när man har hakan över styret.

Jag har testat men inte riktigt hittat det där med att "vicka med knäna" för att få hojen att svänga. Jag får till det men inte på ett bra och kontrollerat sätt. Annars har jag inte tänkt så mycket på hur jag svänger. Jag försöker att alltid vara lätt på styret och hoppas jag gör det på rätt sätt. Det var en instruktör som sa att man kunde trycka på pinnarna så svängde hojen dit man ville. Men det här borde betyda att man får mindre tryck på den andra sidan och kan då tappa fotfästet.
Jag har även hört tvärt om, att man ska trycka ner ytterdojjan. Lite av det här tankesättet har jag använt mig av när jag cyklar. Man vinklar cykeln och sedan trycker man ner den i backen, typ.

Jag använder både bakbroms och nedväxling in till kurvorna men det beror också på hur snabbt det går. Har jag växlat ner och motorbromsat så växlar jag upp när jag fortfarande sitter ut ur kurvan, sedan ställer jag mig upp. Ganska svårt att få till ett bra flyt. Tycker det är lite enklare på crossbanan än i enduro-spåret. Kopplingen däremot, försöker jag bara använda när jag växlar.

Testade f.ö. en längre slinga sist och det blev betydligt jobbigare. Flera branta berghällar och sten, blandat med djupa stalp och riktigt snäva svängar. När man kör ett spår för första gången är det inte så lätt att känna ett skönt flyt, men det kommer väl med tiden får jag hoppas... Bra träning.

 

[Niklasinorr]

Jag tänkte lite som såhär (djupare och förmodligen inte så nödvändigt att grotta ner mer).

- Om man har fötterna på pinnarna och t ex står upp så är det väl svårt att få mer vikt på framhjulet om man inte får tryck över händerna på styret?

- Sitter man ner så kan man lägga vikten längre fram på dynan och då blir det väl mer tryck på framhjulet utan att sätta tryck på händerna ner i styret?

- Men det här med att slänga fram foten, så vet jag egentligen inte om det hjälper nämnvärt för att just få mer vikt på framhjulet. Möjligen så flyttas vikten fram i höften då du behöver hålla emot så du inte faller framåt? Det kan nog medföra att framhjulet får mer vikt på sig.
Det var lite så jag försökte förklara det i tidigare inlägg när det gäller mer vikt på framhjulet i stående position. Ett knäslut som håller emot att man inte faller framåt när man har hakan över styret.

Jag har testat men inte riktigt hittat det där med att "vicka med knäna" för att få hojen att svänga. Jag får till det men inte på ett bra och kontrollerat sätt. Annars har jag inte tänkt så mycket på hur jag svänger. Jag försöker att alltid vara lätt på styret och hoppas jag gör det på rätt sätt. Det var en instruktör som sa att man kunde trycka på pinnarna så svängde hojen dit man ville. Men det här borde betyda att man får mindre tryck på den andra sidan och kan då tappa fotfästet.
Jag har även hört tvärt om, att man ska trycka ner ytterdojjan. Lite av det här tankesättet har jag använt mig av när jag cyklar. Man vinklar cykeln och sedan trycker man ner den i backen, typ.

Jag använder både bakbroms och nedväxling in till kurvorna men det beror också på hur snabbt det går. Har jag växlat ner och motorbromsat så växlar jag upp när jag fortfarande sitter ut ur kurvan, sedan ställer jag mig upp. Ganska svårt att få till ett bra flyt. Tycker det är lite enklare på crossbanan än i enduro-spåret. Kopplingen däremot, försöker jag bara använda när jag växlar.

Testade f.ö. en längre slinga sist och det blev betydligt jobbigare. Flera branta berghällar och sten, blandat med djupa stalp och riktigt snäva svängar. När man kör ett spår för första gången är det inte så lätt att känna ett skönt flyt, men det kommer väl med tiden får jag hoppas... Bra träning.

Du gör rätt, det tar bara ett tag att få till det och känna när det stämmer. Vissa saker lär du dig snabbt och vissa saker kan ta år men det är bara att nöta på. Jobba med kroppen och försök att känna hur hojen reagerar.

När det gäller att trampa på fotpinnarna så kan du trampa till på innerpinnen om du vill få hojen att svänga snabbt och/eller initiera en sladd. Det kan reagera ganska snabbt ibland så du får vara beredd på att lägga trycket på ytterpinnen för att fånga sladden. Så fort du lägger trycket på yttern så blir hojen väldigt stabil och du kan trycka ner hojen under dig ännu hårdare för att svänga, fästet blir betydligt bättre med tryck på yttern. Testa alla sådan här svängtekniker på en grusplan med koner. Bygg långa serpentiner som du tränar i och nöter...

 

[Two stroke man]

Jag tänkte lite som såhär (djupare och förmodligen inte så nödvändigt att grotta ner mer).

- Om man har fötterna på pinnarna och t ex står upp så är det väl svårt att få mer vikt på framhjulet om man inte får tryck över händerna på styret?

- Sitter man ner så kan man lägga vikten längre fram på dynan och då blir det väl mer tryck på framhjulet utan att sätta tryck på händerna ner i styret?

- Men det här med att slänga fram foten, så vet jag egentligen inte om det hjälper nämnvärt för att just få mer vikt på framhjulet. Möjligen så flyttas vikten fram i höften då du behöver hålla emot så du inte faller framåt? Det kan nog medföra att framhjulet får mer vikt på sig.
Det var lite så jag försökte förklara det i tidigare inlägg när det gäller mer vikt på framhjulet i stående position. Ett knäslut som håller emot att man inte faller framåt när man har hakan över styret.

Jag har testat men inte riktigt hittat det där med att "vicka med knäna" för att få hojen att svänga. Jag får till det men inte på ett bra och kontrollerat sätt. Annars har jag inte tänkt så mycket på hur jag svänger. Jag försöker att alltid vara lätt på styret och hoppas jag gör det på rätt sätt. Det var en instruktör som sa att man kunde trycka på pinnarna så svängde hojen dit man ville. Men det här borde betyda att man får mindre tryck på den andra sidan och kan då tappa fotfästet.
Jag har även hört tvärt om, att man ska trycka ner ytterdojjan. Lite av det här tankesättet har jag använt mig av när jag cyklar. Man vinklar cykeln och sedan trycker man ner den i backen, typ.

Jag använder både bakbroms och nedväxling in till kurvorna men det beror också på hur snabbt det går. Har jag växlat ner och motorbromsat så växlar jag upp när jag fortfarande sitter ut ur kurvan, sedan ställer jag mig upp. Ganska svårt att få till ett bra flyt. Tycker det är lite enklare på crossbanan än i enduro-spåret. Kopplingen däremot, försöker jag bara använda när jag växlar.

Testade f.ö. en längre slinga sist och det blev betydligt jobbigare. Flera branta berghällar och sten, blandat med djupa stalp och riktigt snäva svängar. När man kör ett spår för första gången är det inte så lätt att känna ett skönt flyt, men det kommer väl med tiden får jag hoppas... Bra träning.

Som jag sa så är din ideala position där du har som mest avslappnade armar vilket kan betyda lite olika vinkel på kroppen beroende på om du bromsar eller accelererar.

Så visst kan man då diskutera ifall man flyttat mer vikt på framhjulet när man står framåtlutad över styret utan tryck på armarna. Accelerationen motverkar ju det så att framhjulet i princip svävar över marken. Men när man pratar om saken så säger man att man flyttar fram vikten över framhjulet.

Motorcykeln och du är ju ett sammansatt system, flyttar du fram benet så använder du magmusklerna för att hålla uppe benet och för varje kraft finns alltid en motkraft. Sitter du stilla i garaget och gör det så måste du hålla emot styret med armarna eller så håller du emot med andra benet och rumpan. Och där trycker du ju med foten mot ytterpinnen och insidan av benet mot sidan av hojen.
Du är helt enkelt förankrad i hojen och ger därmed krafter på hojen.

Ute på banan slå du på gas i kurvan vilket skapar en acceleration som har sina krafter på hojen och din kropp.

Om du måste växla mitt i kurvan har du för låg växel, peta upp en växel och använd kopplingen som vapen för att optimera bra gaspåslag i kurvorna.
J

 

[Two stroke man]

Det där med att trycka på yttre fotpinnen i kurvan betraktar jag som nåt man gör istället för att klämma fast hojen mellan benen. Det går ju inte när man lagt ut innerbenet i kurvan så istället gör man så gott det går.
Det är alltså ett sätt att hålla fast och därmed stabilisera hojen.

 

[Two stroke man]

Att slira koppling igenom kurvorna är väl en teknik som glöms bort lite numera med fyrtaktshojarna men med tvåtaktare och särskilt små sådana är det ett måste för att kunna köra snabbt.

Läs om när Kent Howerton chockade motocrossvärlden med sina snabba kurvtagningar.

MXA INTERVIEW: KENT HOWERTON ON LIFE GETTING IN THE WAY OF LIVING - Motocross Action Magazine

Husqvarna would always tell me, “It’s too complicated for you.” In Japan, they said, “You tell us.” It was a completely different way of looking at it

motocrossactionmag.com

 

[Abrakadabra]

Även om jag kan växla stående (som nybörjare har jag övat mycket) så har jag alltid tyckt att det varit svårt att få till det med ett bra knäslut. Speciellt när jag behöver växla upp. Det blir lite som att släppa kontrollen en smula och det vill man ju aldrig. Så som jag beskrev det tidigare så försöker jag nu för tiden växla upp när jag fortfarande sitter ned och är på väg ut ur kurvan. Känns på något sätt lite enklare och mer naturligt.

Jag har ju drevat ner till tretton fram så det finns iofs partier där jag behöver stå och växla men det känns typ okej. Blir generellt sätt mer växlande med ett mindre kugg fram. Jag tror, att när jag blir bättre och känner mig säkrare på hojen så kan jag nog gå tillbaka till en normal/standard drevning. Tror t.o.m. att det kan bli lättare om jag inte behöver växla lika ofta.

Kändes tryggt att höra det här:

View this content on Instagram

View this content on Instagram

 

[Abrakadabra]

Du gör rätt, det tar bara ett tag att få till det och känna när det stämmer. Vissa saker lär du dig snabbt och vissa saker kan ta år men det är bara att nöta på. Jobba med kroppen och försök att känna hur hojen reagerar.

När det gäller att trampa på fotpinnarna så kan du trampa till på innerpinnen om du vill få hojen att svänga snabbt och/eller initiera en sladd. Det kan reagera ganska snabbt ibland så du får vara beredd på att lägga trycket på ytterpinnen för att fånga sladden. Så fort du lägger trycket på yttern så blir hojen väldigt stabil och du kan trycka ner hojen under dig ännu hårdare för att svänga, fästet blir betydligt bättre med tryck på yttern. Testa alla sådan här svängtekniker på en grusplan med koner. Bygg långa serpentiner som du tränar i och nöter...

Känns på något sätt som att jag lägger ner cykeln (även mtb) och samtidigt ställer mig på ytter-pinnen. Med mx så har jag ibland känt att jag håller på att tappa hojen när jag lägger ned den och följer (ofrivilligt) med överkroppen. Det gäller att möta perfekt med gasen som hjälper till att hålla den i balans. Gärna lite innan och försöka hålla huvudet högt och gärna lodrätt mot marken?
Hur sitter ni på sadeln genom kurvorna, mitt på och lutar upp kroppen (typ, vickar på höften) eller på "ovansidan/kanten" och sitter rakt upp?

Sist jag var på banan fick jag ett (många) tips av en SM-förare.
När jag står i min nya (perfekta ) position och känner att jag får pump i ländryggen så beror det oftast på att jag inte har något mothåll med magen. Jag provade sedan att spänna magen medvetet och även om det blev jobbigt så hjälpte det faktiskt. Jag tror det är lätt att man glömmer bort sånt här och då tappar man hållningen.
Min slutsats blev (utöver vanlig bas-styrketräning), träna plankan.

Bra tips med konerna. Jag letar fortfarande efter en bra plats att öva sånt hemma vid. Även om jag börjar få bättre rutin/koll på det nu så är det ju liiite meck att åka till klubben varje gång och lasta och lossa hoj.

Just nu jobbar jag nog mest med positionen på hojen under den här säsongen, både på crossbanan och i enduro-spåret. Att sitta och stå rätt i en avslappnad position (för armarna) verkar som ett bra utgångsläge i alla situationer. Att göra det på raksträckor är inte så svårt men det händer ju en del in i, mitt i och ut ur kurvorna som man behöver ta hänsyn till. På crossbanan tycker jag not det är lite lättare men upplever en hel del svårigheter i skogen när det är spårigt och snävt...

 

[Niklasinorr]

Känns på något sätt som att jag lägger ner cykeln (även mtb) och samtidigt ställer mig på ytter-pinnen. Med mx så har jag ibland känt att jag håller på att tappa hojen när jag lägger ned den och följer (ofrivilligt) med överkroppen. Det gäller att möta perfekt med gasen som hjälper till att hålla den i balans. Gärna lite innan och försöka hålla huvudet högt och gärna lodrätt mot marken?
Hur sitter ni på sadeln genom kurvorna, mitt på och lutar upp kroppen (typ, vickar på höften) eller på "ovansidan/kanten" och sitter rakt upp?

Sist jag var på banan fick jag ett (många) tips av en SM-förare.
När jag står i min nya (perfekta ) position och känner att jag får pump i ländryggen så beror det oftast på att jag inte har något mothåll med magen. Jag provade sedan att spänna magen medvetet och även om det blev jobbigt så hjälpte det faktiskt. Jag tror det är lätt att man glömmer bort sånt här och då tappar man hållningen.
Min slutsats blev (utöver vanlig bas-styrketräning), träna plankan.

Bra tips med konerna. Jag letar fortfarande efter en bra plats att öva sånt hemma vid. Även om jag börjar få bättre rutin/koll på det nu så är det ju liiite meck att åka till klubben varje gång och lasta och lossa hoj.

Just nu jobbar jag nog mest med positionen på hojen under den här säsongen, både på crossbanan och i enduro-spåret. Att sitta och stå rätt i en avslappnad position (för armarna) verkar som ett bra utgångsläge i alla situationer. Att göra det på raksträckor är inte så svårt men det händer ju en del in i, mitt i och ut ur kurvorna som man behöver ta hänsyn till. På crossbanan tycker jag not det är lite lättare men upplever en hel del svårigheter i skogen när det är spårigt och snävt...

Återigen, du gör allting rätt, du har bara NOLL tålamod med en långsam utveckling, vilket vi är många som har. Men det blir bättre, nöt på och kämpa så kommer allting att fungera till slut. Tänk på hur du körde för 6 månader sen och hur du kör nu. Om 6 månader till så tänker du på hur dåligt det gick 6 månader tillbaka. Vi förtränger så lätt saker och ting så det är bra att reflektera. Det viktigast är alltid att ha roligt! Kör för att det är roligt som f-n, inte för att du måste träna på olika saker. Var nyfiken och testa nya grejer, du kommer fram såsmåningom, jag lovar

 

[Randonörd]

Håller med Niklas !
Du måste ha tålamod och tänka långsiktigt samt köra mycket och brett.
Körde en SMC gruskurs i helgen där vi tränade grunder.na för att köra på löst underlag (kul och nyttigt)
Körde enduro i går kväll,-det gick väldigt bra ock var riktigt kul
Om det berodde på grundträningsrna i helgen eller att hojen var 1000cc mindre vet jag inte

 

[Niklasinorr]

Håller med Niklas !
Du måste ha tålamod och tänka långsiktigt samt köra mycket och brett.
Körde en SMC gruskurs i helgen där vi tränade grunder.na för att köra på löst underlag (kul och nyttigt)
Körde enduro i går kväll,-det gick väldigt bra ock var riktigt kul
Om det berodde på grundträningsrna i helgen eller att hojen var 1000cc mindre vet jag inte

Jag håller kurser både för SMC:s gruskurser och för enduro där jag baserar endurokurserna på gruskursernas upplägg. Endurokurserna går bara lite fortare fram, fokuserar på lite andra saker plus att vi ganska snabbt lämnar grusplanen och kör övningarna i terrängen. Har haft en del rallyfantomer och riktigt duktiga enduroåkare genom åren och INGEN har tränat den grundläggande körningen vi gör på kurserna. Dock så säger alla efter kursen att de borde gjort detta för länge sen.
Oavsett hur duktig man är och oavsett hur många år man har kört så är det bra att gå tillbaka till basic då och då. Jag brukar regelbundet gå kurs hos andra distrikt, med deras instruktörer, bara för att träna själv och det är oerhört nyttigt och kul

 

[Abrakadabra]

Återigen, du gör allting rätt, du har bara NOLL tålamod med en långsam utveckling, vilket vi är många som har. Men det blir bättre, nöt på och kämpa så kommer allting att fungera till slut. Tänk på hur du körde för 6 månader sen och hur du kör nu. Om 6 månader till så tänker du på hur dåligt det gick 6 månader tillbaka. Vi förtränger så lätt saker och ting så det är bra att reflektera. Det viktigast är alltid att ha roligt! Kör för att det är roligt som f-n, inte för att du måste träna på olika saker. Var nyfiken och testa nya grejer, du kommer fram såsmåningom, jag lovar

Tack, jag hoppas det och vet att det kommer (och behöver) ta tid (även om mitt tålamod är dåligt). Det är lätt att glömma alla timmar man lagt ner på andra saker som (tror) man behärskar.

Jag tycker det verkligen är askul att köra och hela min själ lyser upp (med lite skräckblandad förtjusning). Både på crossbanan och i skogen. Det är också målet med den här aktiviteten. När jag kommer till banan har jag oftast en grej jag vill öva på och när jag lyckas med den så blir det ännu roligare och en sporre till att utvecklas vidare.

Det går att göra träningen super-enkel.
Ta bara en sån sak jag håller på med just nu, att köra med fötterna på pinnarna hela varvet på crossbanan. När jag har klarat ett varv, hur många klarar jag i rad.. Kan jag köra alla varv under ett körpass, hur många träningar i rad kan jag göra det? Kan jag även göra det på alla enduro-slingorna?
Samtidigt kan jag lägga in att träna grund-positionen med en bra hållning och avslappnade armar. Att då aktivt spänna magen har jag inte ens tänkt på tidigare, var ju ett riktigt bra tips jag fick. Fram med bröstet och försöka titta långt fram. Under tiden kommer jag att troligtvis att lära mig många andra bra saker men som egentligen inte legat i fokus. Det här med att lägga ner hojen i kurvorna och stå på ytter-pinnen är ju detaljer som jag kommer på när jag kör men som jag inte vet om det är rätt eller inte.

Lite samma sak med en golfsving. Alla får (oftast) iväg bollen men med mer eller mindre kontroll. Det finns många som slår bollar på rangen men otroligt få som tränar. Med rätt grunder så är det lättare att göra rätt (träffa bollen varje gång och komma dit man vill). Först när grunderna sitter hyggligt så kan man fokusera på spelet (banan) och scoren. Ett ordentligt sidospår men någon kanske förstår min parallell?

 

[Abrakadabra]

Håller med Niklas !
Du måste ha tålamod och tänka långsiktigt samt köra mycket och brett.
Körde en SMC gruskurs i helgen där vi tränade grunder.na för att köra på löst underlag (kul och nyttigt)
Körde enduro i går kväll,-det gick väldigt bra ock var riktigt kul
Om det berodde på grundträningsrna i helgen eller att hojen var 1000cc mindre vet jag inte

Jo tack, jag börjar förstår det.
Jag märker stor skillnad när jag kommer från enduro-spåret och kör några varv på crossbanan. Känns mycket mer kontrollerat på crossbanan.

Känns just nu som att det är svårare att träna på kör-positionen i spåret. Där handlar det mer om att överleva och väja för alla träd. Jag hinner komma på mig själv ibland men sedan kommer det en snäv kurva eller en brant klipphäll och då skiter sig hållningen direkt.

Nu är det inte samma för alla men jag vill ändå dela med mig av mina erfarenheter till andra nybörjare som kanske är lite sugna på att börja köra och läser här. Det blir lätt många tankar på samma gång men jag tror man gör sig själv en björntjänst om man försöker med allt samtidigt. "SM-föraren" som jag pratade med tidigare sa ungefär samma sak. Även om han bombade mig med många riktigt bra tips så var det hans sista som jag tar med mig.
- Ta en eller två grund-grejer först och bygg sedan vidare på det.
- Stå rätt på pinnarna och sätt hakan över styret. Spänn magen (för att hjälpa ryggen och hållningen) och håll blicken långt fram. Försök att få många timmar på hojen.

 

[Abrakadabra]

För mig handlar träning oftast om att hitta ett sätt att hantera nya känslor så de inte längre känns annorlunda när jag gör rätt.

Så, i helgen hittade jag några nya långa grusvägar som jag tog mig en vända på. Det regnade lite smått men det gjorde inte så mycket, huvudsak att man inte fryser eller är hungrig.

Målet var att köra ett längre pass och träna på min nya kör-position, både stående och sittande (växlande med huvudet stilla). Jag ville även få till en naturlig hand-position (beskriven tidigare i tråden) på rätt sätt så armbågarna sticker utåt isf bakåt. Det låter kanske lite väl enkelt men tränar man inte in sånt här i början så kommer det aldrig att bli riktigt rätt i slutändan. Jag förespråkar nog enkel teknikträning i en miljö som inte är för svår. Jag var med på en gruppträning tidigare och där tyckte jag terrängen var för svår. Det blev mer av att försöka väja för träd och hålla sig kvar i spåret isf att träna på det vi skulle fokusera på, “slow is smooth, and smooth is fast”.

Hand-positionen har jag kunnat träna mycket när jag cyklat mtb. Ingen fördel (breda armbågar) när man trampar i motvind men betydligt enklare än att behöva dra på sig alla grejer och köra mc. Det är ju även rätt så kul (och bra) att cykla.
Generellt skulle jag säga att, om man står i rätt position med händerna så kommer man även rätt när man sätter sig ner. Armbågarna pekar utåt oavsett och för en del kan det nog kännas väldigt ovant när armbågarna är i det läget sittandes. Känns som de är rakt ut och snett bakåt, typ.

När jag körde stående på de längre rakorna så provade jag det där med att svänga genom att trycka med fötterna. Till en början hittade jag inget alls och känslan på hojen blev bara konstig. Efter en tids testande fram och tillbaka så kändes det som något annat jag har en del vana av. I de lägre hastigheterna var det enklare men i högre så gick det lite trögare. Jag har kört en hel del alpint och skulle vilja likna den här tekniken/känslan vid det (med undantag att man trycker på innerskidan isf yttern). Jag fick en helt fantastisk känsla på hojen och jag behövde inte styra med händerna alls. I början var det svårt att hålla knäna helt intill hojen och få en knipande känsla hela vägen men tillslut så hittade jag nog ett sätt/känsla att jobba vidare med. Det känns ju lite tryggare om kroppen kan hänga med och känna vad hojen gör, samtidigt vill man ju inte reagera och försöka parera på allt som händer. Om jag får säga det själv så tycker jag nog att jag lyckades ganska bra till slut...

Jag testade även samma teknik sittandes och kände verkligen hur höfterna fick jobba (betydligt mer än tidigare, alltså överdrivet mycket mer) och jag kunde styra hojen lika bra som stående, utan några händer. Det både kändes och gick bättre med ett starkt knäslut.
Nu, mååånga år efter att jag hört min körskollärare säga att jag skulle styra hojen mer med röven/höften så tror jag faktiskt jag förstår vad han menade. Kul egentligen att ett sånt ögonblick, för så pass många år sedan, återuppstår bara för att en pollett råkat trillar ner. Jag kommer t.o.m ihåg vilken väg och vilken kurva han sa det i. Det här är en helt ny känsla för kurvteknik.

En svårighet som jag upptäckte var att jag inte riktigt kunde hålla kontakt med hela underbenet mot hojen när jag stod och skulle "trampa". Speciellt inte när jag "pumpade" genom svängarna lite hårdare (typ kortsväng i en slalombana). Annars kändes det ungefär på samma sätt som att carva på skidorna (för er som vet). Jag kände t.o.m hur fjädringen jobbade.

Nu genomförde jag iosf den här teknikträningen (vi kan nog kalla den för "trycka med fötterna för att svänga") på en ganska fast grusväg. Jag körde "slalombana" på vägen och även om en del avstickare hade lite lösare grus och svängde skarpare så fungerade den här känslan hyggligt bra. Så även om vägen svängde på sina ställen så var det alls inte i närheten av hur cross-banan eller enduro-spåret ser ut. Ska nog även tillägga att jag är helt novis men hittat en teknik som jag kände igen sedan tidigare i andra idrotter. Hoppas det här kan vara en väg framåt.

Kul att hitta något nytt.. Frågan är om den här tekniken även kommer att fungera på banan där det är betydligt knixigare, mer spår, fler träd och "oops", fler kullar och hopp?