Enduro/Mx komma igång/nybörjarfrågor

[uncletom]

Hittade denna skala för vikt:

 

[uncletom]

Här pysslar Big Rock Moto med att trimma in sin KTM enduro 350 för vad han tycker är "the ultimate dualsport".

 

[Busaberg]

0.8 bara kan vara onödigt lågt ifall det är mycket sten på banan då blir risken stor för punktering och sönderslagen fälg. Och för en motionär som inte jagar de sista tiondelarna på varvtiderna kanske det inte riktigt är värt det.
Men på banor utan sten eller annat som kan ge genomslag så är ju 0.8 bra.

Jag tycker det är snudd på ickeproblem.Jag kör alltid max 0,8 i skogen och har inte använt korv på många år heller.4mm tjockslang tål mycket.

 

[uncletom]

Jag tycker det är snudd på ickeproblem.Jag kör alltid max 0,8 i skogen och har inte använt korv på många år heller.4mm tjockslang tål mycket.

Han verkar mest 'sälja tillbehör'... Jag är mest angelägen över just fjädring. Det blev visst inte så mycket av det

 

[Niklasinorr]

Ja förstår, du har säkert rätt där. Jag är lite het på gröten bara Ska se till att ordna rätt spec fjäder först. Tackar.

Jag kollar lite på KTMs fjädrar, men jag kanske gör bäst i att köpa en alternativ fjäder, kanske nån med progression? Dvs inte direkt avsedd för enduro utan mer en all-round fjäder, en "adventure" fjäder ?

Kort svar:

Köp rätt fjäder för din vikt, inget annat, det finns ingen "adventurefjäder".
Rätt häng och justera dämpning är modellen. Räcker inte det måste du skicka in dämpare och gaffel på shimsning.

Jag märkte stor skillnad en EXC från 2021 till en EXC från 2024. Den nyare hojen har betydligt fastare fjädring men var ändå bättre på att följa marken och studsade mindre.

Långt svar:

Det är inget som helst fel på fjädringen på en modern hoj, de har utmärkta komponenter och fungerar upp till semielitnivå, bara man ställer in grejerna rätt. Och det är lika viktigt att göra ändringen både bak och fram. När du känner stötighet är det oftast gaffeln som gör det men det fortplantas bak så man kan tro att det är bakdämparen.

1. Du ska ha en fjäder som gör att du får rätt häng, dvs hur mycket hojen sjunker när du sätter dig på den. Som Busaberg påpekar så får du olika dämpningskaraktär beroende på var i slaget fjädringen befinner sig. Alla moderna fjädringssystem jobbar med att hänget (sag) ska vara ungefär 30% oavsett slaglängd på en motorcykel. Kolla i manualen till just din hoj, tror det är 108-110 mm du ska ha om jag inte missminner mig?

När du kollar i tabellerna så är det din totala vikt som gäller, dvs alla kläder, hjälm, skor och ev ryggsäck med vatten. Väger du 100 pannor så är det kanske 110 med utrusning. Har du 300 mm slaglängd ska du ha ett häng på ca 100 mm. Det finns ingen "adventurefjäder" utan du ska ha en fjäder som ger rätt häng i förhållande till slaglängden, inget annat.
Du ska heller inte ha en annan typ av fjäder. På WP fjädringen har du antingen länkade eller en PDS dämpare, då har du progressiviteten där.
På framgaffeln har du luftfjädern som sköter progressiviteten.
I min värld ska man köra med linjära fjädrar så du får en konsekvent upplevelse.

2. När du ändrar förspänningen så ändras inte fjäderns hårdhet, du ändrar bara sitthöjd genom att belasta fjädern mer i sitt vilotillstånd. Ju mer förspänning du lägger på desto okänsligare blir fjädern. Lägger du på säg motsvarande 10kg genom att vrida på förspänningen så krävs det också 10kg mer för att fjädern ska börja röra sig, dvs du plockar bort möjligheten för hjulet att följa de små ojämnheterna i marken. Med rätt fjäder ska du bara ha förspänning nog för att inte fjädern ska skramla.

3. När du känner stötighet så är det dämpningen som påverkar. Det beror ofta på att du har fel fjäder och ligger för lågt i registret, då kan dämpningen inte jobba som det är tänkt. Ju närmare botten du kommer desto mer stötighet eftersom du redan förbrukat de funktioner i dämparen som "mjukar upp" dämpningen. Dessutom har du ju en fjäder till som är själva luften i framförallt gaffeln. när luften komprimeras blir luftfjädern hårdare och mer progressiv. Luftfjädern styrs av hänget och hur mycket olja du har i gaffeln.

4. Justeringrattarna för retur och kompression flyttar bara egenskaperna uppåt eller neråt, du ändrar inte dämpningens karaktär.
Vill du ändra karaktär måste du ändra i shimspaketet på stötdämparkolven, både bak och i framgaffeln, t ex mjukare i början och hårdare i slutet av slaglängden.
Gör man den mjukare i början OCH har en för mjuk fjäder så kommer du hela tiden att ligga under den nyjusterade mjuka delen, dvs det var meningslöst att ändra karaktär för du använder inte ens den delen av registret.

Så, fixa rätt häng, både bak och fram innan du gör nånting annat!

 

[Abrakadabra]

Skrivet med glimten i ögat och ett försök till att vara skämtsam.

Bara en sån sak som att lasta på kärran och spänna fast hoj kan ju vara ett problem.

Har inte kört hoj (enduro i skogen) på hela semestern, däremot har jag styrketränat på gym och joggat i spåret. I helgen var det dags för ett första försök att komma tillbaka på banan. 22 grader varmt.

Det gick bra (att spänna fast hojen på släpet) men jag hade glömt att jag köpt nya fina spännband som är till för sånt där och istället använde jag mina gamla. Alltså helt vanliga spännband med snabb-låsning i form av ett tum-trycks-pänne av den grövre sorten. Fungerade alldeles utmärk men det hade nog varit lättare att använda de nya som är mer anpassade för detta.

Väl på plats så gick lyftet upp på crosspallen bra och jag klarade att byta om helt själv. När crossstövlarna var på så kom första krampen i ena vaden och sedan i hela (under) foten på andra benet. Annars så börjar faktiskt mina skor kännas bättre och bättre och nu har jag lite mer känsla i dem (krampen släppte efter ett tag). Trodde nog aldrig att de skulle kännas såhär bra när jag för första gången jag testade dem och beskrev känslan här, tidigare i tråden. Nu har jag iaf lite kontroll med dem på.

Träningsgrupperna samlades för upprop och jag tror att alla var lika taggade på att få komma iväg.

Träningen skulle gå ut på att hantera halt underlag och hantera svårare partier i spåret/skogen. Samtidigt var det en form av repetion av det vi tränat på innan sommaren. Fler än jag hade tagit en paus (varit ute med båten och käkat glass) så ganska snart fick vi höra något om att våran grundposition var lite off. Sedan kom det där med att stå på trampdynorna för några och självklart fanns det flera som läste reklamen på framskärmen istället för att sätta blicken långt fram.

Slingan som vi körde på var väldigt hård och dammig. Den var även väldigt spårig så under första inkörningsvarvarven var det flera som kraschade. Framhjulen försökte klättra ur de hårda spåren men lyckades inte. En förare kraschade så pass att han fick lämna träningen. Sånt är trist.

Jag tyckte den första halvan (1h) av träningen gick bra. Förutom de första vingliga varven så kändes det nästan som vanligt, om det inte vore för dammet och halkan. Som tur var (efter varje kortare genomgång) så kom jag nästan alltid iväg först från gruppen och de andra fick ta den skiten.

Första vattenpausen var väl behövlig. När jag skulle få upp hojen på crosspallen hade jag problem men på andra försöket lyckades jag. Började bli trött. Trotts att jag laddat med vatten innan träningen så svalde jag nu en liter utan att blinka.

På-t igen men nu verkar det som att den tidigare "taggningen" kanske hade slappnat av en smula och det kändes svårt at köra. Hittade ingen riktigt flytet och hade svårt med blicken och spårvalen. Efter några varv på den avkortade slingan började det kännas bättre igen och jag tror det handlade mest om att jag vandrade med blicken fram och tillbaka mellan skärmen och lite längre fram. Dels det men även att jag inte hade ett bra knäslut. Alltså, jag hade ett knäslut och jag kände hojen hela tiden men det var inte på ett bekvämt sätt och jag behövde lite för att hitta det. Vår slinga var i en ganska tajt skog med många branta uppför och nedförsbackar. Lite som att köra slalom med stora svängar i en slalombacke på tvären+ träd och väldigt spårigt.

På näst sista varvet tog jag yttern och fastnade framhjuet i en vall från innern och jag välte hojen. Ingen biggie men när jag skulle resa upp hojen i uppförsbacken så kändes det i hela kroppen att den var använd under de senaste 2 timmarna. Först då insåg jag att jag var trött på riktigt. Felet jag gjorde (fick höra det av coachen efteråt) var att jag hade blicken för nära framhjulet. I en sväng till att sedan köra uppför så behöver blicken vara ännu högre upp än vanligt och där misslyckads jag och det är väl sånt som händer när man blir trött.

Tillbaka i depån igen så skulle jag lyfta upp hojen på pallen igen men lyckades inte. Inte andra eller tredje gången heller och jag valde att luta den mot kärran istället.

En kort reflektion över hojen.
När jag körde i de större groparna (stalp heter det väl?) så lyckades jag att lyfta framhjulet så det inte blev så gumpigt men på en del ställen, där det fanns små stenar och hopp så kändes det som att bakhjulet fjongade iväg lite väl mycket. Nästas så att jag studsade av banan. Jag har gått ner en del i vikt, kan jag kanske behöva justera fjädringen något för att undvika detta?
När jag var klart så såg jag att den främre o-ringen var nästan ända ner på gaffeln. Kanske skulle behöva göra den lite långsammare på något sätt?

Kul att vara tillbaka igen. Kul att ta sig an nya utmaningar som flera påtalade att slingan vi körde var lite svårare än vanligt. Tyckte nog att jag körde generellt sätt bra. Jag hade ett flyt (kanske inte det bästa) och det kändes som att min position på hojen var okej.
För, jag hade ju kramp i korsryggen hela tiden.

 

[Niklasinorr]

Hett tips

24mx

www.24mx.se

 

[Two stroke man]

lyft på rätt sätt så är det inga problem.
Att lyfta med armarna är tung för alla som inte har tillräcklig biceps för att lyfta 50-60kg med ena armen så lyft med benen istället. dvs nästan alla.
50-60 kg i benböj klarar dock de flesta.

Böj på benen med rak rygg och greppa i svingen eller runt ekrar högt upp på hjulen, du har nu armen hängande rakt neråt och när du rätar på benen så följer hojen med upp och du använder alltså ingen armkraft för att lyfta hojen, utöver greppet med fingrarna.

 

[Abrakadabra]

Hett tips

View attachment 531550

24mx

www.24mx.se

Tack för tipset men så gammal är jag nog inte (ännu).

De "coola/snabbare" förarna i depån på klubben (ja, de är coola och snabba) har inget stöd och använder crosspall. Hellre isf att jag sväljer min stolthet, erkänner att jag är nybörjare och monterar tillbaka sidostödet.

...dessutom är den inte ihopfällningsbar så den kan få plats i bilen.

 

[Abrakadabra]

lyft på rätt sätt så är det inga problem.
Att lyfta med armarna är tung för alla som inte har tillräcklig biceps för att lyfta 50-60kg med ena armen så lyft med benen istället. dvs nästan alla.
50-60 kg i benböj klarar dock de flesta.

Böj på benen med rak rygg och greppa i svingen eller runt ekrar högt upp på hjulen, du har nu armen hängande rakt neråt och när du rätar på benen så följer hojen med upp och du använder alltså ingen armkraft för att lyfta hojen, utöver greppet med fingrarna.

Nej, vet inte ens om jag klarar 50-60 på skivstången med båda armarna. Att ta tag i fälgen eller i svingen har jag inte testat ännu, tack för tipset. Det är ju en gammal 450 med stålram så den väger ju en del.

Jag tar alltid tag i handtaget/greppet under dynan och försöker lyfta. Oftast går det bra men den här gången var det extra tungt.

Fick testa en tränares 250 -26 och det är en viss skillnad. Jisses... jag behöver uppgradera..

 

[Abrakadabra]

Kort svar:

Köp rätt fjäder för din vikt, inget annat, det finns ingen "adventurefjäder".
Rätt häng och justera dämpning är modellen. Räcker inte det måste du skicka in dämpare och gaffel på shimsning.

Jag märkte stor skillnad en EXC från 2021 till en EXC från 2024. Den nyare hojen har betydligt fastare fjädring men var ändå bättre på att följa marken och studsade mindre.

Långt svar:

Det är inget som helst fel på fjädringen på en modern hoj, de har utmärkta komponenter och fungerar upp till semielitnivå, bara man ställer in grejerna rätt. Och det är lika viktigt att göra ändringen både bak och fram. När du känner stötighet är det oftast gaffeln som gör det men det fortplantas bak så man kan tro att det är bakdämparen.

1. Du ska ha en fjäder som gör att du får rätt häng, dvs hur mycket hojen sjunker när du sätter dig på den. Som Busaberg påpekar så får du olika dämpningskaraktär beroende på var i slaget fjädringen befinner sig. Alla moderna fjädringssystem jobbar med att hänget (sag) ska vara ungefär 30% oavsett slaglängd på en motorcykel. Kolla i manualen till just din hoj, tror det är 108-110 mm du ska ha om jag inte missminner mig?

När du kollar i tabellerna så är det din totala vikt som gäller, dvs alla kläder, hjälm, skor och ev ryggsäck med vatten. Väger du 100 pannor så är det kanske 110 med utrusning. Har du 300 mm slaglängd ska du ha ett häng på ca 100 mm. Det finns ingen "adventurefjäder" utan du ska ha en fjäder som ger rätt häng i förhållande till slaglängden, inget annat.
Du ska heller inte ha en annan typ av fjäder. På WP fjädringen har du antingen länkade eller en PDS dämpare, då har du progressiviteten där.
På framgaffeln har du luftfjädern som sköter progressiviteten.
I min värld ska man köra med linjära fjädrar så du får en konsekvent upplevelse.

2. När du ändrar förspänningen så ändras inte fjäderns hårdhet, du ändrar bara sitthöjd genom att belasta fjädern mer i sitt vilotillstånd. Ju mer förspänning du lägger på desto okänsligare blir fjädern. Lägger du på säg motsvarande 10kg genom att vrida på förspänningen så krävs det också 10kg mer för att fjädern ska börja röra sig, dvs du plockar bort möjligheten för hjulet att följa de små ojämnheterna i marken. Med rätt fjäder ska du bara ha förspänning nog för att inte fjädern ska skramla.

3. När du känner stötighet så är det dämpningen som påverkar. Det beror ofta på att du har fel fjäder och ligger för lågt i registret, då kan dämpningen inte jobba som det är tänkt. Ju närmare botten du kommer desto mer stötighet eftersom du redan förbrukat de funktioner i dämparen som "mjukar upp" dämpningen. Dessutom har du ju en fjäder till som är själva luften i framförallt gaffeln. när luften komprimeras blir luftfjädern hårdare och mer progressiv. Luftfjädern styrs av hänget och hur mycket olja du har i gaffeln.

4. Justeringrattarna för retur och kompression flyttar bara egenskaperna uppåt eller neråt, du ändrar inte dämpningens karaktär.
Vill du ändra karaktär måste du ändra i shimspaketet på stötdämparkolven, både bak och i framgaffeln, t ex mjukare i början och hårdare i slutet av slaglängden.
Gör man den mjukare i början OCH har en för mjuk fjäder så kommer du hela tiden att ligga under den nyjusterade mjuka delen, dvs det var meningslöst att ändra karaktär för du använder inte ens den delen av registret.

Så, fixa rätt häng, både bak och fram innan du gör nånting annat!

Mycket bra och informationsrikt beskrivet.

Karaktären på min fjädring tycker/tror jag är ganska bra. Jag har ju inte så mycket att jämföra med så jag vet ju egentligen inget annat. Förutom hur den var innan, totalt oservad och helt slut. Bengt på Kumlins fixade den bra. Vi pratade en del på telefon och han förstod hur jag ville ha den. Nu har jag ett bra utgångsläge och vill jag göra en förändring (i form av shimsning eller liknande) behöver jag bara ringa dem.

Min nuvarande upplevelse är lite som jag beskrev det i tidigare inlägg.
När jag kör över stalp så studsar bakhjulet mer än att den sväljer. För att lösa detta försöker jag köra på bakhjulet men lyckat inte alltid. Speciellt inte i nedförsbackar inför en skarp sväng där man behöver bromsa hårt. Det sladdades även otroligt mycket med bakhjulet på träningen. Jag har tappat nästan 10 kg så jag gissar att jag antingen har ett steg för hård fjäder eller att jag behöver mjuka upp den lite?
Jag gissar att jag vågar lite mer och kör lite snabbare nu också..

Även om det inte är några överdrivna ändringar så fart och vikt kan kanske göra ganska mycket på fjädringen?

När jag tittade på o-ringen som sitter på gaffeln så var den nästan nere i bott.
Det var även extremt jobbigt på träningen så jag undrar om fjädringen kanske jobbar emot mig lite. Kände även att däcktrycket var längre än normalt (0.8). Slarvigt men en sak jag missade het innan jag lastade på hojen. Har inte luftat på hela sommaren och det kändes nästan som punka när jag körde. Får ta och titta på det..

Öppna lite på bakdämaren eller stänga dämpningen framtill?

 

[uncletom]

Kort svar:

Köp rätt fjäder för din vikt, inget annat, det finns ingen "adventurefjäder".
Rätt häng och justera dämpning är modellen. Räcker inte det måste du skicka in dämpare och gaffel på shimsning.

Jag märkte stor skillnad en EXC från 2021 till en EXC från 2024. Den nyare hojen har betydligt fastare fjädring men var ändå bättre på att följa marken och studsade mindre.

Långt svar:

Det är inget som helst fel på fjädringen på en modern hoj, de har utmärkta komponenter och fungerar upp till semielitnivå, bara man ställer in grejerna rätt. Och det är lika viktigt att göra ändringen både bak och fram. När du känner stötighet är det oftast gaffeln som gör det men det fortplantas bak så man kan tro att det är bakdämparen.

1. Du ska ha en fjäder som gör att du får rätt häng, dvs hur mycket hojen sjunker när du sätter dig på den. Som Busaberg påpekar så får du olika dämpningskaraktär beroende på var i slaget fjädringen befinner sig. Alla moderna fjädringssystem jobbar med att hänget (sag) ska vara ungefär 30% oavsett slaglängd på en motorcykel. Kolla i manualen till just din hoj, tror det är 108-110 mm du ska ha om jag inte missminner mig?

När du kollar i tabellerna så är det din totala vikt som gäller, dvs alla kläder, hjälm, skor och ev ryggsäck med vatten. Väger du 100 pannor så är det kanske 110 med utrusning. Har du 300 mm slaglängd ska du ha ett häng på ca 100 mm. Det finns ingen "adventurefjäder" utan du ska ha en fjäder som ger rätt häng i förhållande till slaglängden, inget annat.
Du ska heller inte ha en annan typ av fjäder. På WP fjädringen har du antingen länkade eller en PDS dämpare, då har du progressiviteten där.
På framgaffeln har du luftfjädern som sköter progressiviteten.
I min värld ska man köra med linjära fjädrar så du får en konsekvent upplevelse.

2. När du ändrar förspänningen så ändras inte fjäderns hårdhet, du ändrar bara sitthöjd genom att belasta fjädern mer i sitt vilotillstånd. Ju mer förspänning du lägger på desto okänsligare blir fjädern. Lägger du på säg motsvarande 10kg genom att vrida på förspänningen så krävs det också 10kg mer för att fjädern ska börja röra sig, dvs du plockar bort möjligheten för hjulet att följa de små ojämnheterna i marken. Med rätt fjäder ska du bara ha förspänning nog för att inte fjädern ska skramla.

3. När du känner stötighet så är det dämpningen som påverkar. Det beror ofta på att du har fel fjäder och ligger för lågt i registret, då kan dämpningen inte jobba som det är tänkt. Ju närmare botten du kommer desto mer stötighet eftersom du redan förbrukat de funktioner i dämparen som "mjukar upp" dämpningen. Dessutom har du ju en fjäder till som är själva luften i framförallt gaffeln. när luften komprimeras blir luftfjädern hårdare och mer progressiv. Luftfjädern styrs av hänget och hur mycket olja du har i gaffeln.

4. Justeringrattarna för retur och kompression flyttar bara egenskaperna uppåt eller neråt, du ändrar inte dämpningens karaktär.
Vill du ändra karaktär måste du ändra i shimspaketet på stötdämparkolven, både bak och i framgaffeln, t ex mjukare i början och hårdare i slutet av slaglängden.
Gör man den mjukare i början OCH har en för mjuk fjäder så kommer du hela tiden att ligga under den nyjusterade mjuka delen, dvs det var meningslöst att ändra karaktär för du använder inte ens den delen av registret.

Så, fixa rätt häng, både bak och fram innan du gör nånting annat!

Det var bra läxor, mycket bra förklarat, tackar Niklas. Jag får börja med att skaffa en passande bakfjäder.