manneman
Guest
Hmm...
En grabb på SH sa att -"ut ska det" och jag väljer att fortsätta så här.
Jag vill ha era synpunkter och om så är fallet att er enda erfarenhet är "12 fördömda män" så spelar det ingen roll, jag vill bara höra era synpunkter?
Och jag är tyvärr rädd för att detta blir ett långt inlägg men jag måste göra det långt för att ni ska förstå...
Senast funderade jag över hur många som egentligen begriper vad som pågår i VERKLIGA verkligheten, ni vet, IRL på internetspråk...
Och då syftar jag på den Svenska krigsapparaten som ju faktiskt existerar. Jag syftar på de svenska soldater som far iväg i utlandstjänst och faktiskt dels tränas för ändamålet samt får uppleva den bistra erfarenheten att skjuta skarpt och då menar jag inte på måltavlor av papp!
Det är ju knappast så att man gömmer sig bakom datorn eftersom att en hel del folk här faktiskt känner mig i verkliga verkligheten och IRL och ni som har läst något enstaka av de inlägg jag lagt in så är jag inne på diskussionen som gäller "vad hände sedan?"
Vad jag är ute efter är att uppmärksamma en företeelse som tyvärr finns i Sverige men som det inte ens skrivs i tabloiderna om, det är som att det är kraftigt tabubelagt. Man får skrika ut allt möjligt om både bögar/lebbar/invandrare/efterblivna/mördare/kvinnomisshandlare/våldtäktsmän och allt annat mellan himmel och jord man kan tänkas ha anledning att basunera ut.
Men i verkliga verklighetens Sverige nämns aldrig ett ljud om oss!!!
Och med oss menar jag de flesta som någon gång gjort utlandstjänst genom det svenska försvaret och vilka problem som uppstår efter en insats, helt enkelt när soldaten kommer hem och ska återgå till det civila. För många är det en förväntad uppgift som inte går att genomföra.
På SH finns allsköns människor från alla samhällsskikt med ett gemensamt intresse vilket gör det väldigt intressant att be om en åsikt just här.
Här finns det seriösa och mindre seriösa diskussioner och i grova drag är det mesta som förekommer här underhållning men också en del som dyker upp vid enstaka tillfällen som skänker eftertanke...
Jag skulle kunna placerat denna tråden på avdelningen "Minneslund" för enligt mitt tycke är det där den egentligen hör hemma.
Ska man lägga in en "poll" om att jag tycker bu eller bä eller skitsamma?
Babblar jag? Ne jag gör ju inte det, som sagt jag har en del att fundera på...
Vad är din definition på vad en mördare är?
Är det någon som med uppsåt dödar en annan människa?
Eller är det någon som är beordrad av staten att göra det?
I det sistnämnda får du i vilket fall inget sraff av staten...
Jag kan ju säga att min egen definition är ganska enkel att uttrycka men desto svårare att begripa...
Jaha vad dillar Manneman om?
Jo det här helt enkelt som i min värld känns som att det är första gången det förs på tal http://smp.se/nyheter/tt_inrikes/minne-av-svenska-veteraner-utreds(799662).gm
Och jag kan säga att jag vart ganska paff eftersom att jag aldrig sett att ämnet tagits upp tidigare.
Det talas inte om att det FAKTISKT finns krigsveteraner i vårt avlånga land.
Det är tabu!
Fint folk hänger ihop heter det men som jag skrev i en tidigare tråd som handlade om min mammas bortgång så vart vi sju man som hängde ihop i nästan alla uppdrag vi hade med början 1992, jag har en bil som är en -91a den börjar bli till åren...om ni förstår vad jag menar?
Det börjar bli några år sedan...
Vi kan se det som så att 2003 skrotade jag min gamla bil...förlåt liv och militära bana, men betyder det att jag glömmer för det? Knappast...
Sanningen?
Tja... läste du länken med inlägget i Smålandsposten?
Som sagt 1993 vart vi sju man, idag är det bara jag och Patrik kvar. 1 i tjänsten och resten i självmord...
Ja men va fan ska jag säga? Det är ju tyvärr så det är. Det är vår verkliga verklighet...
Man kan ju alltid sänka ögonlocken så att man slipper se...jo man kunde ju önska...
Man tar modellen när man ska skapa nya förband efter ett gäng som lyckats hålla sig vid liv i nästan 10 år för att man ser effektiviteten i det hela.
Jo men tjena! Effektiviteten kanske inte låg i förbandets utbildning och erfarenhet utan i en så svinenkel sak som sju man som var ett kraftigt sammansvetsat kompisgäng prexis som du och dina egna polare är just nu idag! konstigare än så är det inte...eller var...
Vart jag ville komma?
Det finns massor av krigsveteraner runt om i världen men ne här i vårt land finns ju ingen!(enligt media) Det finns en halv miljon over there men INGEN vet vad någon av dem heter... staten verkar inte bry sig iaf.
Krigsveteraner som av förklarliga skäl aldrig kommer tillbaka till ett normalt liv.
Men i Sverige finns ju som sagt ingen av den varan...eller?
Min synpunkt ÄR What The Fuck?
Hedra minnet av de som lämnat oss? Skämtar ÖB med oss?
Hello? Det finns ett gäng som såg på när de dog!!!
Vore det inte bättre att ta hand om de som lever än att bränna en massa krut på de vi redan har förlorat så att vi slipper förlora ännu fler i det tysta?
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=80939&a=997480
hallå?
En grabb på SH sa att -"ut ska det" och jag väljer att fortsätta så här.
Jag vill ha era synpunkter och om så är fallet att er enda erfarenhet är "12 fördömda män" så spelar det ingen roll, jag vill bara höra era synpunkter?
Och jag är tyvärr rädd för att detta blir ett långt inlägg men jag måste göra det långt för att ni ska förstå...
Senast funderade jag över hur många som egentligen begriper vad som pågår i VERKLIGA verkligheten, ni vet, IRL på internetspråk...
Och då syftar jag på den Svenska krigsapparaten som ju faktiskt existerar. Jag syftar på de svenska soldater som far iväg i utlandstjänst och faktiskt dels tränas för ändamålet samt får uppleva den bistra erfarenheten att skjuta skarpt och då menar jag inte på måltavlor av papp!
Det är ju knappast så att man gömmer sig bakom datorn eftersom att en hel del folk här faktiskt känner mig i verkliga verkligheten och IRL och ni som har läst något enstaka av de inlägg jag lagt in så är jag inne på diskussionen som gäller "vad hände sedan?"
Vad jag är ute efter är att uppmärksamma en företeelse som tyvärr finns i Sverige men som det inte ens skrivs i tabloiderna om, det är som att det är kraftigt tabubelagt. Man får skrika ut allt möjligt om både bögar/lebbar/invandrare/efterblivna/mördare/kvinnomisshandlare/våldtäktsmän och allt annat mellan himmel och jord man kan tänkas ha anledning att basunera ut.
Men i verkliga verklighetens Sverige nämns aldrig ett ljud om oss!!!
Och med oss menar jag de flesta som någon gång gjort utlandstjänst genom det svenska försvaret och vilka problem som uppstår efter en insats, helt enkelt när soldaten kommer hem och ska återgå till det civila. För många är det en förväntad uppgift som inte går att genomföra.
På SH finns allsköns människor från alla samhällsskikt med ett gemensamt intresse vilket gör det väldigt intressant att be om en åsikt just här.
Här finns det seriösa och mindre seriösa diskussioner och i grova drag är det mesta som förekommer här underhållning men också en del som dyker upp vid enstaka tillfällen som skänker eftertanke...
Jag skulle kunna placerat denna tråden på avdelningen "Minneslund" för enligt mitt tycke är det där den egentligen hör hemma.
Ska man lägga in en "poll" om att jag tycker bu eller bä eller skitsamma?
Babblar jag? Ne jag gör ju inte det, som sagt jag har en del att fundera på...
Vad är din definition på vad en mördare är?
Är det någon som med uppsåt dödar en annan människa?
Eller är det någon som är beordrad av staten att göra det?
I det sistnämnda får du i vilket fall inget sraff av staten...
Jag kan ju säga att min egen definition är ganska enkel att uttrycka men desto svårare att begripa...
Jaha vad dillar Manneman om?
Jo det här helt enkelt som i min värld känns som att det är första gången det förs på tal http://smp.se/nyheter/tt_inrikes/minne-av-svenska-veteraner-utreds(799662).gm
Och jag kan säga att jag vart ganska paff eftersom att jag aldrig sett att ämnet tagits upp tidigare.
Det talas inte om att det FAKTISKT finns krigsveteraner i vårt avlånga land.
Det är tabu!
Fint folk hänger ihop heter det men som jag skrev i en tidigare tråd som handlade om min mammas bortgång så vart vi sju man som hängde ihop i nästan alla uppdrag vi hade med början 1992, jag har en bil som är en -91a den börjar bli till åren...om ni förstår vad jag menar?
Det börjar bli några år sedan...
Vi kan se det som så att 2003 skrotade jag min gamla bil...förlåt liv och militära bana, men betyder det att jag glömmer för det? Knappast...
Sanningen?
Tja... läste du länken med inlägget i Smålandsposten?
Som sagt 1993 vart vi sju man, idag är det bara jag och Patrik kvar. 1 i tjänsten och resten i självmord...
Ja men va fan ska jag säga? Det är ju tyvärr så det är. Det är vår verkliga verklighet...
Man kan ju alltid sänka ögonlocken så att man slipper se...jo man kunde ju önska...
Man tar modellen när man ska skapa nya förband efter ett gäng som lyckats hålla sig vid liv i nästan 10 år för att man ser effektiviteten i det hela.
Jo men tjena! Effektiviteten kanske inte låg i förbandets utbildning och erfarenhet utan i en så svinenkel sak som sju man som var ett kraftigt sammansvetsat kompisgäng prexis som du och dina egna polare är just nu idag! konstigare än så är det inte...eller var...
Vart jag ville komma?
Det finns massor av krigsveteraner runt om i världen men ne här i vårt land finns ju ingen!(enligt media) Det finns en halv miljon over there men INGEN vet vad någon av dem heter... staten verkar inte bry sig iaf.
Krigsveteraner som av förklarliga skäl aldrig kommer tillbaka till ett normalt liv.
Men i Sverige finns ju som sagt ingen av den varan...eller?
Min synpunkt ÄR What The Fuck?
Hedra minnet av de som lämnat oss? Skämtar ÖB med oss?
Hello? Det finns ett gäng som såg på när de dog!!!
Vore det inte bättre att ta hand om de som lever än att bränna en massa krut på de vi redan har förlorat så att vi slipper förlora ännu fler i det tysta?
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=80939&a=997480
hallå?
Last edited:
