Babar
bromskloss
Pfffjoooehhhöhhhahhh...vet inte riktigt vad jag ska säga om det generellt, men sisådär ungefär på en höft så tycker jag sällan att det varit något problem att engagera sig i något, det har oftast räckt med att man sträckt upp armen och sagt: "det kan jag ta på mig att göra". Ungefär som när du satte dig på min släpkärra och hjälpte mig att färdigställa banan inför en tisdagsträning förra året.![]()
Om man tar just Depåvärd för tisdagsträning som ett enskilt fall så var det för min del ett av de lättaste ansvar jag tagit på mig, sällan har jag fått så mycket hjälp att genomföra min uppgift. Håkan och Björn har sufflerat på förarmötena, tjejerna i cafét har hjälpt till med redovisningen, Alex, Kobbe, Lotta m fl har hjälpt med flaggning, grind och hämtning på banan. Allt som krävdes var att skicka ett mail.
Det funkar oftast riktigt bra. Som du nämner finns själen där när personen väl är inne i karusellen. Får tacka för skjutsen den gången


Depåvärd är rikigt lätt OM det inte händer något. Börjar det bli klotningar eller saftiga krascher kan det bli tuffare. Stod ju själv som depåvärd en gång när det gick riktigt tokigt för en förare. Det satt i skallen två dagar efteråt. Även den gången var det uppslutning och stöd från närvarande när det väl behövdes extra hjälp. Intee där skon klämmer utan för de som inte besöker rr-träningarna. De som kanske bara vill vara flaggvakt enstaka gång och se SM på nära håll osv. Man ska aldrig underskatta minsta lilla engagemang. I längden kan de bli riktiga eldsjälar. Det är där tröskeln ligger och väen svårigheten nåt till dme och behålla dem.