Kris955
#6 SEC
- Gick med
- 12 Dec 2005
- Ort
- Köpenhamn
- Hoj
- Aprilia RSV4 RF -18 team #6 SEC, Triumph Street Triple -08,...
Jag är rätt så glad att det finns en schysst långloppserie att köra i. Jeg vet också att banhyra kostar pengar och att det inte är lätt att skaffa funkisar. Speciellt om man inte har en lokal klubb som kan assistera med folk och andra detaljer. Kommer ihåg att Brånalt erbjød att hyra en skamkärra av något av dom anmälda team, istället för att hyra från banan. Den lilla detaljen borde vi gilla.
Själv tyckte jag att jag hade kört safe allt för länge, och att cykeln gick bättre och bättre. Därför laddade jag mera och mera från chikanen ut på rakan. Desvärre är jag talanglös och inlärningsresistent så det slutade med att jag inte bara gjorde en lorenzo highsider ut på rakan, men att jag faktiskt ett ögonblck trodde att jag hade hittat stålmannens hemlighet med att flyga. Gravitationen var dock inte imponerad av mitt försök och drog mig ner i asfalten. Hårt. Mike Tyson mörbultning och ett par stadsbusar som körde över mig. Tursamt nog så sänkte sig mörkret över mig och jag uplevde inget ont mera.
Ett bra tag senare vaknade jag i ambulansen, och har mycket omtöcknade minnen därifrån. Kanske var det inte ambulansen. Kanske var det himmelriket. I vart fall så var dom mycket söta och vänliga. Själv sitter jag här idag och myser över min tur. Jag brukar bryta ett litet ben någonstans. Men denna gång bröt jag inget. Ont i ryggen, bäcken, tryckta revben, och blåmärken i huvudet är bara ett axplock. Näsan och fötterna är enda ställen som inte gör ont. Men... smilar jag, inget brutet. Det betyder snabbare återhämning. Jag kör igen på Knutstorp.
Desförinnan hade Skåneligan försökt att fälla mig på banan en gång genom att bromsa sig förbi mycket sent och nästan stoppa upp i svängen för att vända och därmed invitera mig att köra på deras bakdäck. Men trots påkörning så höll jag mig på hjulen. Ha, det ni. Men min egen dumhet at ladda för hårt kunde jag inte undlippa. Ingen kan rå på hybris och dummhet på samma gång. Så där låg jag på asfalten.
Ambulancen var där och plockade upp mig i alla fall. Jag vet att det inte är lätt att organisera allt, och att det ibland är lättare att klaga. Dom nöjda och glada hör man desvärre sällan. Så jag är glad att Brånalt och hans gäng fixar serien så gott dom kan och att vi har en bra serie att köra i. Pungt.
Kryckor, gips, ambulancer och funktionärer. Jag kommer i alla fall til Knutstorp för att köra nästa lopp. Med ett stort smil. Vi ses.
/Kris
Själv tyckte jag att jag hade kört safe allt för länge, och att cykeln gick bättre och bättre. Därför laddade jag mera och mera från chikanen ut på rakan. Desvärre är jag talanglös och inlärningsresistent så det slutade med att jag inte bara gjorde en lorenzo highsider ut på rakan, men att jag faktiskt ett ögonblck trodde att jag hade hittat stålmannens hemlighet med att flyga. Gravitationen var dock inte imponerad av mitt försök och drog mig ner i asfalten. Hårt. Mike Tyson mörbultning och ett par stadsbusar som körde över mig. Tursamt nog så sänkte sig mörkret över mig och jag uplevde inget ont mera.
Ett bra tag senare vaknade jag i ambulansen, och har mycket omtöcknade minnen därifrån. Kanske var det inte ambulansen. Kanske var det himmelriket. I vart fall så var dom mycket söta och vänliga. Själv sitter jag här idag och myser över min tur. Jag brukar bryta ett litet ben någonstans. Men denna gång bröt jag inget. Ont i ryggen, bäcken, tryckta revben, och blåmärken i huvudet är bara ett axplock. Näsan och fötterna är enda ställen som inte gör ont. Men... smilar jag, inget brutet. Det betyder snabbare återhämning. Jag kör igen på Knutstorp.
Desförinnan hade Skåneligan försökt att fälla mig på banan en gång genom att bromsa sig förbi mycket sent och nästan stoppa upp i svängen för att vända och därmed invitera mig att köra på deras bakdäck. Men trots påkörning så höll jag mig på hjulen. Ha, det ni. Men min egen dumhet at ladda för hårt kunde jag inte undlippa. Ingen kan rå på hybris och dummhet på samma gång. Så där låg jag på asfalten.
Ambulancen var där och plockade upp mig i alla fall. Jag vet att det inte är lätt att organisera allt, och att det ibland är lättare att klaga. Dom nöjda och glada hör man desvärre sällan. Så jag är glad att Brånalt och hans gäng fixar serien så gott dom kan och att vi har en bra serie att köra i. Pungt.
Kryckor, gips, ambulancer och funktionärer. Jag kommer i alla fall til Knutstorp för att köra nästa lopp. Med ett stort smil. Vi ses.
/Kris
Last edited: