Don Quixote
Nordic BoTT 2010
Då rejsrapporterna bara blivit längre för var gång ska jag försöka kapa ner en smula.
Rejshelgen har varit som rejshelger alltid borde vara - minimalt med mekande, maxmalt med sol och en o annan öhl. Efter träningen på fredag lastade vi in lill-jesus (Zuber), Axxexxcxscssxss och gröna riddarna-teamet i Raketen (en synnerligen trött Volvo 240)
och drog ner på stranden. Gsson med familj dök också upp. Hans dotter Filippa roade sig med att kasta bottenslam på oss andra när vi badade. "Näh... Ska jag behöva kasta dig?" hotade jag med. Till sist fanns ingen annan utväg än att kasta henne. Långt och högt. Sen slutade hon hiva lera på oss och sprang upp och satte sig i pappas knä i stället!
På lördag dök helt oväntat min permanenta mek upp i depån (för andra gången av fem i år). Med honom 4 andra polare, redan inne på sina 3e öl. Särskillt mycket mekat blev det inte. Jag körde kval o körde fort tyckte jag - 48,2. Personbästa med en halvsekund.
Drog med mig Augustsson som låg bakom och lurade och han lyckdes ta en tiondel till. Doh! Snabbt tyckte jag, 20e plats tyckte resten av startfältet. Att man aldrig kan få känna sig duktig. I en tiomannaklump mellan 18-28 låg samtliga rookies/sporthojare med några få undantag. Givetvis var man snabbare än Jorpes och redan här började det lukta 4-1
Jorpes valde att vurpa bort frustrationen under andra passet medan alla andra körde lite långsammare pga gummi på banan och tropisk hetta.
Tänkte åka till straden men ett åskväder from hell satte stopp. Åkte in till falkenberg i stället, drack en öl, spelade poker och badade bastu. Gött! Sen var det tillbaka till depån och vrida på Iron Maiden live från Ullevi på P3. Det rocka röfv!!!
Till min förskräckelse valde dom att förlänga racet från 18 till 26 varv. Hade under varje pass haft problem med kramp i underarmarna. Försökte på warmup:en att köra utan att ta i så mycket men det gick så långsamt att jag försvann från teven och fick skäll av Ingmar. Stack ut med 3 minuter kvar och körde en mitten-48a för att få slut på gnället
Syrran kom ned och höll paraplyet. En strålande insatts från henne och hon är klart mer fotogenicq(stavning?) än Strider
Starten gick ok. Såg att det blev sjukt trångt i första böj och höll mig in till kanten. Mycket riktigt började folk köra på varandra. Hittade en liten lucka på yttern in i vänstern och smet förbi ett gäng. Låg på 15e plats och jagade Jorpes och Augustsson. Jorpes fick vika sig på andra varvet och jag låg precis bakom Augustsson. Kände att jag hade lite mer att ge och kröp ihop i slipstreamen ut på rakan. Gick ut på innern och skulle bromsa om. En mycket stökig historia - gick för djupt och Robban gick förbi på innern. Nästa varv och samma sak fast ännu värre. Lååångt på framhjulet, hojen ålade sig, bakhjulet studsade. Lade ner med lite för mycket broms och motardsladdade ut mot gruset. Räddade situationen och tänkte att farsan, syrran och alla polare som stod o tittade på iaf fick se lite av en show! Nästa varv och ett nytt försök, denna gång på yttern. Robban trycker lite diskret ut mig mot kanten tills det blir väl spännande och jag får ge mig. Fjärde gången gillt och nu sitter den.
Var då på en 13e plats och allt var under kontroll. Kände att jag var snabbare än Augustsson och med fortsatt sena inbromsningar skulle ingen komma om. Men sen börjar höger underarm göra sig påmind. Först lite ont och snart därefter fullständig kramp. Med 14 varv kvar rejsade jag inte längre - jag åkte runt och hoppades kunna komma i mål. En efter en kör om. Quitte - ajajaj. Robban - neeeij. Mossbergh!! - ahhh vad händer?. Men jag hade ingenting kvar o ge. Armen var så krampad att jag inte kunde slå av gas för att växla; fick ligga på fullgas och koppla i stället med ganska spännande sladdar som resultat. Jimmy Wyrén, Lindén och Marcus gick också om. Var ofantligt grinig men det hjälpte inte nått. Går i mål på en 17e plats. Hade inte armen gett upp är jag övertygad om att det hade blivit 11-12 plats.
Hur som helst, inte mycket att sura över. Trodde inte det skulle gå ens så bra på Falken. Fick kapat personbästa ordentligt och halva racet var jag ordentligt med i matchen. 5 sekunder från 11e... Så kan det gå!
Nu ere snart Bikeweek. Vi ses där!
Rejshelgen har varit som rejshelger alltid borde vara - minimalt med mekande, maxmalt med sol och en o annan öhl. Efter träningen på fredag lastade vi in lill-jesus (Zuber), Axxexxcxscssxss och gröna riddarna-teamet i Raketen (en synnerligen trött Volvo 240)
och drog ner på stranden. Gsson med familj dök också upp. Hans dotter Filippa roade sig med att kasta bottenslam på oss andra när vi badade. "Näh... Ska jag behöva kasta dig?" hotade jag med. Till sist fanns ingen annan utväg än att kasta henne. Långt och högt. Sen slutade hon hiva lera på oss och sprang upp och satte sig i pappas knä i stället!
På lördag dök helt oväntat min permanenta mek upp i depån (för andra gången av fem i år). Med honom 4 andra polare, redan inne på sina 3e öl. Särskillt mycket mekat blev det inte. Jag körde kval o körde fort tyckte jag - 48,2. Personbästa med en halvsekund.
Drog med mig Augustsson som låg bakom och lurade och han lyckdes ta en tiondel till. Doh! Snabbt tyckte jag, 20e plats tyckte resten av startfältet. Att man aldrig kan få känna sig duktig. I en tiomannaklump mellan 18-28 låg samtliga rookies/sporthojare med några få undantag. Givetvis var man snabbare än Jorpes och redan här började det lukta 4-1

Tänkte åka till straden men ett åskväder from hell satte stopp. Åkte in till falkenberg i stället, drack en öl, spelade poker och badade bastu. Gött! Sen var det tillbaka till depån och vrida på Iron Maiden live från Ullevi på P3. Det rocka röfv!!!
Till min förskräckelse valde dom att förlänga racet från 18 till 26 varv. Hade under varje pass haft problem med kramp i underarmarna. Försökte på warmup:en att köra utan att ta i så mycket men det gick så långsamt att jag försvann från teven och fick skäll av Ingmar. Stack ut med 3 minuter kvar och körde en mitten-48a för att få slut på gnället

Syrran kom ned och höll paraplyet. En strålande insatts från henne och hon är klart mer fotogenicq(stavning?) än Strider

Starten gick ok. Såg att det blev sjukt trångt i första böj och höll mig in till kanten. Mycket riktigt började folk köra på varandra. Hittade en liten lucka på yttern in i vänstern och smet förbi ett gäng. Låg på 15e plats och jagade Jorpes och Augustsson. Jorpes fick vika sig på andra varvet och jag låg precis bakom Augustsson. Kände att jag hade lite mer att ge och kröp ihop i slipstreamen ut på rakan. Gick ut på innern och skulle bromsa om. En mycket stökig historia - gick för djupt och Robban gick förbi på innern. Nästa varv och samma sak fast ännu värre. Lååångt på framhjulet, hojen ålade sig, bakhjulet studsade. Lade ner med lite för mycket broms och motardsladdade ut mot gruset. Räddade situationen och tänkte att farsan, syrran och alla polare som stod o tittade på iaf fick se lite av en show! Nästa varv och ett nytt försök, denna gång på yttern. Robban trycker lite diskret ut mig mot kanten tills det blir väl spännande och jag får ge mig. Fjärde gången gillt och nu sitter den.
Var då på en 13e plats och allt var under kontroll. Kände att jag var snabbare än Augustsson och med fortsatt sena inbromsningar skulle ingen komma om. Men sen börjar höger underarm göra sig påmind. Först lite ont och snart därefter fullständig kramp. Med 14 varv kvar rejsade jag inte längre - jag åkte runt och hoppades kunna komma i mål. En efter en kör om. Quitte - ajajaj. Robban - neeeij. Mossbergh!! - ahhh vad händer?. Men jag hade ingenting kvar o ge. Armen var så krampad att jag inte kunde slå av gas för att växla; fick ligga på fullgas och koppla i stället med ganska spännande sladdar som resultat. Jimmy Wyrén, Lindén och Marcus gick också om. Var ofantligt grinig men det hjälpte inte nått. Går i mål på en 17e plats. Hade inte armen gett upp är jag övertygad om att det hade blivit 11-12 plats.
Hur som helst, inte mycket att sura över. Trodde inte det skulle gå ens så bra på Falken. Fick kapat personbästa ordentligt och halva racet var jag ordentligt med i matchen. 5 sekunder från 11e... Så kan det gå!
Nu ere snart Bikeweek. Vi ses där!