Återigen, semantik.
Som vi redan konstaterat är det inte en rent numerär brist på bostäder jag avser, utan i vilken utsträckning det finns tillgängliga alternativ för de som har ett behov av bostad så att de kan uppfylla det behovet inom rimlig tid.
Har man gott om pengar är det förstås inget problem att köpa en bostad, men om man exempelvis är nyss nämnda student eller någon som skall ta sig in på bostadsmarknaden i en större stad och varken har rika föräldrar, gjort bostadskarriär eller stått i kö i tillräcklig många år skulle jag säga att det vanligtvis är mycket svårt.
En överreglerad hyresmarknad gör att det alternativet knappt ens existerar för de som t ex flyttar till en ny stad. Här sticker svenska storstäder ut jämfört med många jämförbara städer i övriga Europa där det ofta går att få tag på en hyresbostad relativt snabbt.
Ska man istället köpa bostad finns istället bl.a. hindren jag tog upp ovan. Där finns det många orsaker, kanske framför allt många års ränte- och finanspolitik som blåst upp priserna, även om utbudet i förhållande till efterfrågan också är en av flera faktorer. Naturligtvis är det ingen mänsklig rättighet att kunna köpa eller hyra vilken bostad som helst, men när möjligheten att få bostad hindrar många att ta ett jobb, flytta hemifrån osv. skulle jag säga att vi har en bostadsmarknad med problem, sen är det slarvigt att kalla det brist.
