Fy f-n, har älgat igenom den här tråden, och vilka sjuka åsikter det finns, sparka A-lagare, skjuta missbrukare/hemlösa... Jag häpnar, finner inte ord, är det inte flame på hög nivå?? Hoppas, för finns ni på riktigt blir jag riktigt rädd...
Vi bor i ett land som heter Sverige, vi är alla medborgare i detta land. Det finns ett bidragssystem som ska hjälpa de som har det svårt. Hur de kom dit är eg. ointressant, men två exempel, ett med dålig källhänvisning, ett med "egna ögon":
Dokumentär i SVT för ett antal år sen om "Kalle", ordentlig karl med bra jobb, familj, ordnat liv i största allmännhet som halkat snett i livet, började dricka mer än vanliga helgfyllan som varje Svensson har "rätt" till. Blev värre och värre, skilsmässa, eget boende, söp upp hyran "spelar ingen roll längre". Hemlös! Kalle börjar inse att det inte funkar, går på AA, blir nykter, lämnar blodprov regelbundet för att visa på nykterhet, gör allt rätt igen. De enda boendena han erbjöds i Sthlm var härbärgen, där alla var suputer, knarkare etc. kalle vill inte bo där, då han känner sig "normal" igen, känner också att risken är stor att åka dit och smaka en klunk om någon skulle bjuda. Söker bostad, arbete. "Vad har du gjort de senaste två åren?" "Ehh, sovit i trappuppgångar och försökt bli nykter alkoholist..." Ingen anställer honom. Lägenhet, har du ingen fast inkomst så blir det tji... Ska man skjuta honom???
Exempel två, höll upp dörren i tunnelbanan för en mamma med ett barn, (ja, gammalmodigt, men så är jag gubbe också...) Hon springer ifatt mig ned i trappan, försöker börja prata med mig, och jag tänker "f-n, jag som har bråttom till jobbet, orkar inte prata nu". Hon ville tacka mig för att jag hade behandlat henne som en medmänniska!!!
Först nu ser jag att hon ser lite sliten ut, alltså ren och hel, men lite härjad. Hon börjar berätta sitt livs historia om hur hon kommit snett, men nu insett att hon inte skulle klara vetskapen att det skulle gå likadant för hennes barn. Hon hade kämpat och kämpat, genomgått metadonbehandling, hade fått tillbaka vårdnaden om barnet. MEN, det dj-vligaste sa hon var, att när hon såg alla hennes gamla polare försökte de "dra henne tillbaka" (kan tänka mig att det är jobbigt för dem att se att det kan gå, alla har inte den viljestyrkan). Hoppas hon lyckades med sina föresatser.
Ovanstående människor förtjänar 1000 ggr mer respekt än vissa av de som lagt en del intelligensbefriade inlägg i den här tråden.
Sen kan man alltid diskutera hur pengar ska fördelas, vad som får Sverige att gå framåt etc. Jag hjälper gärna till antingen via skattsedeln eller med egna pengar så länge jag vet att det gör nytta. Förhoppningsvis behöver vi inte höja skatterna, utan kan omfördela slantarna på et vettigt sätt. (Sen har jag god lust att öronmärka mina bidrag så att de inte kommer en del till godo typ VV, men nej, lyckligtvis är min människosyn så annorlunda än er att jag tycker att även ni ska kunna ta del av mina skattepengar.)
Jag hoppas dock att ni aldrig behöver det utan kan reda er själva, och förhoppningsvis kanske ni mognar och inser att världen inte är så svart eller vit som ni tror... Det kan, som andra redan skrivit, vara vår tur att halka snett när som helst, och då vill jag i alla fall ha möjligheten att kunna komma tillbaka.
Over and out!