Sådär, då var första träningen avklarad med 1000cc-moppen.
Kan ju börja med att skriva att jag trots allt är lite positivt överraskad, så tråkigt var det inte. R1-04 är fanken så mycket trevligare än äldre 1000cc jag kört.
Till att börja med så har jag knappt kört någon hoj sen karlskoga juli 2005, det vart 10-15 varv på brno förra året med 250'in men det är också allt.
Så förbannat rostig gav jag mig ut i mellangruppen på första passet, cykeln kändes inte lika bökig när man tog ut den på banan som den gjorde i depån iaf
Men lite skumt kändes det, hade lite problem med digital gas vid fullt avslag till lite påslag, och att cykeln då vart orolig, men körde också så sakta och på fel växlar för att det skulle bli rätt. Var mycket vingligt och svårt att få något flyt i körningen. Testade såklart att slå på full gas på rakan och varva ur cykeln, och helvete vad det rasar på, svårbedömt hur fort cykelhelvetet går eftersom motorn levererar som en elmotor lugnt och fint.
Sket i att bromsa sent och sådant, känns som man måste rosta av sig mer för det utan mer jobba på att leta flyt/rätt växel/gas ut ur böjen, vilket gick skitdåligt första passet.
Orkade 10 minuter och körde in och undrade om jag någonsin skulle kunna komma på hur man kör hoj igen...
Andra passet så tjatade dessutom min resekompis på mig att jag skulle visa spår, vilket jag först inte var sådär måttligt sugen på eftersom jag körde som skit, och mina spår lever ju trots allt fortfarande i 250-världen, men what the heck.
Så koncentrerade mig på att försöka ha någorlunda rätt varvtal/växel genom böjarna i andra passet och försöka visa spåren. I andra passet började farten in i svängarna stämma någorlunda förutom i torparn där jag körde piss som fan, mycket beroende på att jag inte vet vart fan man ska börja bromsa med åbäket, helvete vad lång bromssträcka det var på aset när man kom upp i lite fart, stoppa tankern kändes det som, dessutom med taskig känsla från framhjulet. Gav fan i att gasa på rakan för att micke skulle kunna hänga på med sin 600'a.
Sen bara hipp som happ under andra passet så började jag hitta runt med cykeln, fick lite bogserhjälp av någon 600 som körde ok, inget större problem att hitta farten in/genom/ut i böjen, dessutom började jag få till så jag slapp digitala påslaget genom kurvorna. Nu började det bli roligt
Till tredje passet gick det änu roligare, få som kom ikapp och de som gjorde det kom man ifatt sen iaf. Fick till en rejäl powerslide ut ur esset och lite småsläpp ut ur bergskurvan, så extremt lätthanterat! Dock var däcken rätt slut så pressa hårdare kändes dumt idag, rostig är jag fortfarande, och bromspunkter kommer jag få leta efter nya, blev skitnödig mer än en gång när man tyckte att här kan jag bromsa(van från 250) och det var riktigt tight panik att få ner farten efter långrakan, så måste helt klart ut och köra mer.
Så känslorna kring hojen..
Trots att gathojarna förbättrat sig enormt är de rätt rörliga mitt i böjen och känslan från bromsarna var inte heller direkt förtroendeingivande. Nu är min hoj iofs helt standard i fjädring så det går säkert att förbättra, men klart körbart var det trots det.
Effekten är ju rätt sinnes, men konstigt nog känns det ändå inte så mycket, det är först när man tittar på hastighetsmätaren man hajar hur fort skiten går..
Bromsningarna var lite svårbedömda för mig idag på grund av både rostighet och svårt att bedöma farten på hojen, sen var det dessutom sjukt långa sträckor när man väl kom upp i fart, de där kilona trycker verkligen på från +200km/h. I lägre farter var det klart enklare att bedöma och hantera.
Så som avslutning, det är roligare att köra 1000cc än inget alls, 250r är fortfarande roligare köra, men ska ändå bli kul att lära sig den hör r1'an och se om man kan få till några godkända varvtider.
Kan ju börja med att skriva att jag trots allt är lite positivt överraskad, så tråkigt var det inte. R1-04 är fanken så mycket trevligare än äldre 1000cc jag kört.
Till att börja med så har jag knappt kört någon hoj sen karlskoga juli 2005, det vart 10-15 varv på brno förra året med 250'in men det är också allt.
Så förbannat rostig gav jag mig ut i mellangruppen på första passet, cykeln kändes inte lika bökig när man tog ut den på banan som den gjorde i depån iaf
Men lite skumt kändes det, hade lite problem med digital gas vid fullt avslag till lite påslag, och att cykeln då vart orolig, men körde också så sakta och på fel växlar för att det skulle bli rätt. Var mycket vingligt och svårt att få något flyt i körningen. Testade såklart att slå på full gas på rakan och varva ur cykeln, och helvete vad det rasar på, svårbedömt hur fort cykelhelvetet går eftersom motorn levererar som en elmotor lugnt och fint.
Sket i att bromsa sent och sådant, känns som man måste rosta av sig mer för det utan mer jobba på att leta flyt/rätt växel/gas ut ur böjen, vilket gick skitdåligt första passet.
Orkade 10 minuter och körde in och undrade om jag någonsin skulle kunna komma på hur man kör hoj igen...
Andra passet så tjatade dessutom min resekompis på mig att jag skulle visa spår, vilket jag först inte var sådär måttligt sugen på eftersom jag körde som skit, och mina spår lever ju trots allt fortfarande i 250-världen, men what the heck.
Så koncentrerade mig på att försöka ha någorlunda rätt varvtal/växel genom böjarna i andra passet och försöka visa spåren. I andra passet började farten in i svängarna stämma någorlunda förutom i torparn där jag körde piss som fan, mycket beroende på att jag inte vet vart fan man ska börja bromsa med åbäket, helvete vad lång bromssträcka det var på aset när man kom upp i lite fart, stoppa tankern kändes det som, dessutom med taskig känsla från framhjulet. Gav fan i att gasa på rakan för att micke skulle kunna hänga på med sin 600'a.
Sen bara hipp som happ under andra passet så började jag hitta runt med cykeln, fick lite bogserhjälp av någon 600 som körde ok, inget större problem att hitta farten in/genom/ut i böjen, dessutom började jag få till så jag slapp digitala påslaget genom kurvorna. Nu började det bli roligt
Till tredje passet gick det änu roligare, få som kom ikapp och de som gjorde det kom man ifatt sen iaf. Fick till en rejäl powerslide ut ur esset och lite småsläpp ut ur bergskurvan, så extremt lätthanterat! Dock var däcken rätt slut så pressa hårdare kändes dumt idag, rostig är jag fortfarande, och bromspunkter kommer jag få leta efter nya, blev skitnödig mer än en gång när man tyckte att här kan jag bromsa(van från 250) och det var riktigt tight panik att få ner farten efter långrakan, så måste helt klart ut och köra mer.
Så känslorna kring hojen..
Trots att gathojarna förbättrat sig enormt är de rätt rörliga mitt i böjen och känslan från bromsarna var inte heller direkt förtroendeingivande. Nu är min hoj iofs helt standard i fjädring så det går säkert att förbättra, men klart körbart var det trots det.
Effekten är ju rätt sinnes, men konstigt nog känns det ändå inte så mycket, det är först när man tittar på hastighetsmätaren man hajar hur fort skiten går..
Bromsningarna var lite svårbedömda för mig idag på grund av både rostighet och svårt att bedöma farten på hojen, sen var det dessutom sjukt långa sträckor när man väl kom upp i fart, de där kilona trycker verkligen på från +200km/h. I lägre farter var det klart enklare att bedöma och hantera.
Så som avslutning, det är roligare att köra 1000cc än inget alls, 250r är fortfarande roligare köra, men ska ändå bli kul att lära sig den hör r1'an och se om man kan få till några godkända varvtider.