on/offroad
Bannad
Delar din erfarenhet, som ung MC - förare lärde jag mig snabbt att bli en tekniskt skicklig förare. Jag var orädd, hade bra balans & snabba reflexer, vilket gjorde att jag kunde köra riktigt fort. Jag pressade hela tiden gränserna körde mot klockan till jobbet trotts tät trafik.
Min känsla var att jag kunde & visste allt av värde, risktänk & trafikregler var för oskickliga förare, de jag använde som rundningsmärken i min slalomkörning.
Mitt uppvaknande kom efter ett par nära döden upplevelser i samtliga körde jag riktigt fort in i en kurva med hojen nedlagd till knäskrap, jag låg på mittlinjen i en skymd kurva & mötte en bil mitt under en omkörning av en annan bil. I det andra fallet körde jag ännu fortare & mitt i kurvan förlorade jag spår & kom in på mötande fil & bilar. Att jag lever idag är bara tur & att bilarna gjord undanmanövrer.
Insikten efter det var att man inte kan förutse allt & att jag har en begränsning.
Tyvärr hamnar jag även idag ibland i tillståndet: road maniac, men kan hejda mig efter ett tag, då jag frågar mig vad jag håller på med.
Senast var ute i Trosa där jag körde på en underbar landsväg med böljande kurvor & helt utan trafik då helt plötsligt ett par rådjur står mitt i vägen de stod helt paralyserade men kunde när som helst ta ett skutt åt vilket håll som helst. Jag siktade på bakdelen på ett av rådjuren & tvärnitade, som tur var sprang de åt rätt håll. Men det var tur & inte skicklighet som räddade mig.
Facit efter mitt uppvaknande har jag inte hamnat i någon trafik incident jag inge själv kunnat lösa utan risk för mig eller någon annan. Ok med ett undantag. Men man lär så länge man lever & just överleva måste vara det primära & då inte som en grönsak på ett sjukhus.
Min känsla var att jag kunde & visste allt av värde, risktänk & trafikregler var för oskickliga förare, de jag använde som rundningsmärken i min slalomkörning.
Mitt uppvaknande kom efter ett par nära döden upplevelser i samtliga körde jag riktigt fort in i en kurva med hojen nedlagd till knäskrap, jag låg på mittlinjen i en skymd kurva & mötte en bil mitt under en omkörning av en annan bil. I det andra fallet körde jag ännu fortare & mitt i kurvan förlorade jag spår & kom in på mötande fil & bilar. Att jag lever idag är bara tur & att bilarna gjord undanmanövrer.
Insikten efter det var att man inte kan förutse allt & att jag har en begränsning.
Tyvärr hamnar jag även idag ibland i tillståndet: road maniac, men kan hejda mig efter ett tag, då jag frågar mig vad jag håller på med.
Senast var ute i Trosa där jag körde på en underbar landsväg med böljande kurvor & helt utan trafik då helt plötsligt ett par rådjur står mitt i vägen de stod helt paralyserade men kunde när som helst ta ett skutt åt vilket håll som helst. Jag siktade på bakdelen på ett av rådjuren & tvärnitade, som tur var sprang de åt rätt håll. Men det var tur & inte skicklighet som räddade mig.
Facit efter mitt uppvaknande har jag inte hamnat i någon trafik incident jag inge själv kunnat lösa utan risk för mig eller någon annan. Ok med ett undantag. Men man lär så länge man lever & just överleva måste vara det primära & då inte som en grönsak på ett sjukhus.