coffe_aberg
Ny medlem
Jag tycker att ens faktorera in skuldkänslor för fylljäveln i ekvationen är så jävla idiotiskt som det bara kan bli.
Jag skulle tycka att det vore en stor tröst om jag visste att killen som vårdslöst körde ihjäl min farsa inte gled på en räkmacka igenom händelsen och några månader senare i princip kan fortsätta leva som vanligt.
Jag skulle tycka att det vore en stor tröst om jag visste att han fick ett hårt straff, för att möjligen avskräcka andra potentiella gärningsmän.
Jag skulle till sist tycka att det vore en stor tröst om man skulle få någon form utav medhåll och medlidande ifrån staten i den bemärkelsen att straffet visar att staten inte tycker att sånt här beteende är okej, istället för dom signaler man får nu. Om jag vore ett utav barnen i fråga skulle jag känna mig oerhört illa behandlad eftersom man nästan får intrycket utav en nonchalant attityd från statens sida.
"äh, so what. gubben dog. vi ger killen lite kvarsittning och så skickar vi lite extra veckopeng till barnen, så blir det bra"
Du misstolkar mig lite. Jag menar att om man bedömer risken som liten för att personen ska begå ett brott igen så finns det ingen vinst med att låsa in personen länge.
Det du skriver om räkmacka och fortsätta leva som vanligt håller jag inte med om. De allra flesta får säkerligen sitt liv förändrat efter att ha orsakat en annan människas död, oavsett straff.
Det du skriver i ditt sista stycke däremot håller jag med om. Staten borde signalera hårdare att detta inte är okej. Straffskalan för olika brott är skev, det tycker jag också. Det är ett argument som håller för hårdare straff i viss mån.