Det där låter som en rätt snäv tolkning av religionens funktion i samhället. En alternativ tolkning är att se religionen som en spegling av samhället, i betydelsen uppfattningen av vad som är rätt och fel, en högre mening som skapar mål att sträva mot och ett sätt för människor att gemensamt orientera sig och förhålla sig till den verklighet man lever i.
I brist på bättre förklaringar kom berättelserna som formade religionerna att fokusera på övernaturliga fenomen. Att tro på sådana berättelser blev helt enkelt ett mer energieffektivt sätt att uppnå förutsägbara beteendemönster mellan människor i den tidens samhällen. Detta har i framför allt västvärlden sedermera (och lyckligtvis) delvis ersatts av vetenskap i och med upplysningen. Likaledes har ålderdomliga explicita levnadsregler liberaliserats eller försvunnit. Men likväl bygger moralsystemen, kultur och mängder av saker som utgör våra moderna samhällen i vår del av världen på idéer som har vuxit fram evolutionärt och organiskt, men som har kodifierats och spridits genom religionen, i huvudsak utifrån en judeokristen idetradition. Det är djupt sammanvävt med vår kultur och sätt att betrakta världen.
Det behöver inte stå i en bok att du inte ska slå ihjäl grannen, men att du inte gör det är i hög grad en effekt av hur det samhälle som du har vuxit upp i har format fredlig samexistens till en norm och har kodifierat strukturer som hjälper till att upprätthålla detta.
Men jag misstänker att jag definierar religion på ett annat sätt än vad du gör.