Dagens Blocket! (mc-relaterat)

[bosse-l]

Den kan ju ge bosse-I lite tips!

Tack för tipset men jag tror jag passar på den designen av kåpa

 

[Chronic]

Som bonus får @Chronic ett seizure när han ser gaffeluppsticket.

Äh, det där var så lite

 

[Wiseguy]

View attachment 483211
Jag var lite tveksam till att verkligen lägga upp bild på denna, men...

Är det Buells senaste hoj?

 

[Wiseguy]

Blocket - Hela Sveriges marknadsplats, bilar, bostäder, möbler m.m.

www.blocket.se

Måste säga att den här lockar lite, 18000 mil skojar man inte bort!
View attachment 483219

Knappt inkörd, med andra ord.
Transalp och Goldwing är de som håller längst. Sen kommer BMW med alla sina GS-modeller.

 

[SJP]

Knappt inkörd, med andra ord.
Transalp och Goldwing är de som håller längst. Sen kommer BMW med alla sina GS-modeller.

Såg en Tuono till salu i vintras där någon trotsat vinden i 104tkm.

Lite sugen var jag allt.

 

[Tegel1432]

Såg en Tuono till salu i vintras där någon trotsat vinden i 104tkm.

Lite sugen var jag allt.

Tuono funkar faktiskt rätt bra att åka långt med. Speciellt om man har den något högre puigrutan

 

[Felix83]

Tuono funkar faktiskt rätt bra att åka långt med. Speciellt om man har den något högre puigrutan

Läste pungrutan först och fick spännande bilder i huvudet!

 

[moddlaren]

Hoppsan Kerstin!

View attachment 483216View attachment 483217View attachment 483218

Så går det utan moment nyckel?

 

[Bushido]

Inte billigt, men definitivt en udda hoj!

Blocket - Hela Sveriges marknadsplats, bilar, bostäder, möbler m.m.

www.blocket.se

View attachment 483178

Den annonsen har sedan länge passerat gränsen för komedi och övergått till tragikomisk...

Har hållit ett öga på den sedan den först dök upp på blocket. Den läggs ut titt som tätt, senast nu idag, med varierande priser, ibland med annonstexten justerad så att säljaren får påtalat att han minsann har bud på det angivna priset och att hojen säljes till bud däröver och så vidare... Har sett den ligga ute för allt ifrån 60 till 150 papp. Blir av någon outgrundlig anledning inte såld, man kan undra varför...

Min gissning är att säljaren valt att importera den i ett försök att tjäna en hacka just för att hojen är ovanlig, men att det slog bakut då köpare saknas och nu är säljaren såpass investerad i hojen att han/hon måste ha ut en viss summa för att inte gå back.

Här är de senaste tre annonserna på samma hoj:

 

[SJP]

Tuono funkar faktiskt rätt bra att åka långt med. Speciellt om man har den något högre puigrutan

Kan så vara. Detta var ju då en gammal gen2a, inte en v4 som din.
Tycker mest att det säger ett och annat om den klassiska jargongen att italienska motorcyklar bara går sönder.

 

[Tegel1432]

Kan så vara. Detta var ju då en gammal gen2a, inte en v4 som din.
Tycker mest att det säger ett och annat om den klassiska jargongen att italienska motorcyklar bara går sönder.

Jag har bara haft min i ett år och inget som gått sönder än. Sen tror jag att italienska inte är lika skottsäkra som japanare men det återstår att se.

 

[blueridge]

Äh, det där var så lite

Anfallet?

 

[notrightrider]

Så går det utan moment nyckel?

...men med ett schysst järnrör som förlängare. Man vill ju inte att framhjulet skall ramla loss.

 

[notrightrider]

Den annonsen har sedan länge passerat gränsen för komedi och övergått till tragikomisk...

Har hållit ett öga på den sedan den först dök upp på blocket. Den läggs ut titt som tätt, senast nu idag, med varierande priser, ibland med annonstexten justerad så att säljaren får påtalat att han minsann har bud på det angivna priset och att hojen säljes till bud däröver och så vidare... Har sett den ligga ute för allt ifrån 60 till 150 papp. Blir av någon outgrundlig anledning inte såld, man kan undra varför...

Min gissning är att säljaren valt att importera den i ett försök att tjäna en hacka just för att hojen är ovanlig, men att det slog bakut då köpare saknas och nu är säljaren såpass investerad i hojen att han/hon måste ha ut en viss summa för att inte gå back.

Här är de senaste tre annonserna på samma hoj:

View attachment 483259

Ja, det vill till att gå in rätt om man vill komma ut hel.

Att verkligen vilja samla och ha ett mål med det man håller på med kräver att man plockar rätt exemplar just nere i modellens absoluta prisdal. Att ha bara en enda hoj intagen till fel pris stör - för rätt vad det dyker det upp något man hellre vill ha, eller något annat man behöver få loss stålar till

Då måste allt gå att sälja - och för det mentala välbefinnandet även till någon slags förtjänst. Man måste kunna rationalisera att förtjänsten lappar över det faktum att man säljer någon man älskar.

Det stämmer nog som du skriver att säljaren är i någon slags knipa.
Inte nödvändigtvis pekuniär, men annonserandet tyder på att han behöver sälja.

Som en parentes kan sägas att ingen av de fyra japanska turbohojarna blev någon succé varken som körmaskiner då, eller samlarobjekt nu.

Tillverkarna byggde in för mycket futurism i dem, utvecklingen tog en annan väg och turbohojarns plastinklädnad stelnade, sprack och vittrade sönder på ungefär samma tid som "wow-faktorn" blev en fnissfaktor.

Idag står dom som monument över så mycket. Framförallt som statiska statyer över en epok när den japanska motorcykelindustrin med närmast manisk frenesi kunde ackordsuppfinna nya tekniska lösningar - och ha en kader av copywriters brevid som fick jobba dubbla skift med att komma upp med snärtigs fyrbokstavsförkortningar på allt nytt som dök upp.

Det var en tid när en och samma MC-tillverkare kunde ha fyra hheelltt olika motorkonfigurationer i produktion samtidigt - i samma kubikklass!

"Plattform" var fortfarande en byggnadsteknisk term, och alla verkade nöjda med att artikelnumren ökade i hyperexponentiell hastighet.

Men, framförallt är turboeran ett monument över något som inte blev.

Ingen av de fyra stora byggde vidare på sina förstfödda. Dom hakade på ett tåg dom inte visste vart det gick någonstans.
Andra bygger, då skall vi också.
Till vilken nytta? Teknikonani som konstform kan man kanske säga i efterhand - men så gick inte tonerna då.

Hade TURBO på MC verkligen blivit framtidens melodi - då, i det förgångna, så hade en first issue av vilken turbohoj som helst varit värd en förmögenhet idag.

Nu står dom inkörda på ett stickspår och duger inte mer till än att vara originella - på ett inte alldeles smickrande sätt.
Dom är dessutom egentligen mer värda som exponent över sin industris historia än som egna föremål.

Märkligt utveckling.
Någon är säkert beredd att betala för en av dessa nutida anakronismer. Inte jag, och tydligen heller inte så många som just denna säljare trodde.

 

[SJP]

Jag har bara haft min i ett år och inget som gått sönder än. Sen tror jag att italienska inte är lika skottsäkra som japanare men det återstår att se.

Det tror inte jag heller, men över 10k mil sedan '07, och fortfarande "fin" bevisar ju att det går om man vill.

 

[Tammer]

Ja, det vill till att gå in rätt om man vill komma ut hel.

Att verkligen vilja samla och ha ett mål med det man håller på med kräver att man plockar rätt exemplar just nere i modellens absoluta prisdal. Att ha bara en enda hoj intagen till fel pris stör - för rätt vad det dyker det upp något man hellre vill ha, eller något annat man behöver få loss stålar till

Då måste allt gå att sälja - och för det mentala välbefinnandet även till någon slags förtjänst. Man måste kunna rationalisera att förtjänsten lappar över det faktum att man säljer någon man älskar.

Det stämmer nog som du skriver att säljaren är i någon slags knipa.
Inte nödvändigtvis pekuniär, men annonserandet tyder på att han behöver sälja.

Som en parentes kan sägas att ingen av de fyra japanska turbohojarna blev någon succé varken som körmaskiner då, eller samlarobjekt nu.

Tillverkarna byggde in för mycket futurism i dem, utvecklingen tog en annan väg och turbohojarns plastinklädnad stelnade, sprack och vittrade sönder på ungefär samma tid som "wow-faktorn" blev en fnissfaktor.

Idag står dom som monument över så mycket. Framförallt som statiska statyer över en epok när den japanska motorcykelindustrin med närmast manisk frenesi kunde ackordsuppfinna nya tekniska lösningar - och ha en kader av copywriters brevid som fick jobba dubbla skift med att komma upp med snärtigs fyrbokstavsförkortningar på allt nytt som dök upp.

Det var en tid när en och samma MC-tillverkare kunde ha fyra hheelltt olika motorkonfigurationer i produktion samtidigt - i samma kubikklass!

"Plattform" var fortfarande en byggnadsteknisk term, och alla verkade nöjda med att artikelnumren ökade i hyperexponentiell hastighet.

Men, framförallt är turboeran ett monument över något som inte blev.

Ingen av de fyra stora byggde vidare på sina förstfödda. Dom hakade på ett tåg dom inte visste vart det gick någonstans.
Andra bygger, då skall vi också.
Till vilken nytta? Teknikonani som konstform kan man kanske säga i efterhand - men så gick inte tonerna då.

Hade TURBO på MC verkligen blivit framtidens melodi - då, i det förgångna, så hade en first issue av vilken turbohoj som helst varit värd en förmögenhet idag.

Nu står dom inkörda på ett stickspår och duger inte mer till än att vara originella - på ett inte alldeles smickrande sätt.
Dom är dessutom egentligen mer värda som exponent över sin industris historia än som egna föremål.

Märkligt utveckling.
Någon är säkert beredd att betala för en av dessa nutida anakronismer. Inte jag, och tydligen heller inte så många som just denna säljare trodde.

Det fanns flera kufiska innovationer som det aldrig blev något av. T ex navstyrning och anti-dive blev inte långvariga på marknaden. Ovala kolvar var heller ingen succe.

 

[SJP]

Det fanns flera kufiska innovationer som det aldrig blev något av. T ex navstyrning och anti-dive blev inte långvariga på marknaden. Ovala kolvar var heller ingen succe.

Nåja, Bimota flaggar fortfarande!

Edith:

 

[Mr Moto]

Ja, det vill till att gå in rätt om man vill komma ut hel.

Att verkligen vilja samla och ha ett mål med det man håller på med kräver att man plockar rätt exemplar just nere i modellens absoluta prisdal. Att ha bara en enda hoj intagen till fel pris stör - för rätt vad det dyker det upp något man hellre vill ha, eller något annat man behöver få loss stålar till

Då måste allt gå att sälja - och för det mentala välbefinnandet även till någon slags förtjänst. Man måste kunna rationalisera att förtjänsten lappar över det faktum att man säljer någon man älskar.

Det stämmer nog som du skriver att säljaren är i någon slags knipa.
Inte nödvändigtvis pekuniär, men annonserandet tyder på att han behöver sälja.

Som en parentes kan sägas att ingen av de fyra japanska turbohojarna blev någon succé varken som körmaskiner då, eller samlarobjekt nu.

Tillverkarna byggde in för mycket futurism i dem, utvecklingen tog en annan väg och turbohojarns plastinklädnad stelnade, sprack och vittrade sönder på ungefär samma tid som "wow-faktorn" blev en fnissfaktor.

Idag står dom som monument över så mycket. Framförallt som statiska statyer över en epok när den japanska motorcykelindustrin med närmast manisk frenesi kunde ackordsuppfinna nya tekniska lösningar - och ha en kader av copywriters brevid som fick jobba dubbla skift med att komma upp med snärtigs fyrbokstavsförkortningar på allt nytt som dök upp.

Det var en tid när en och samma MC-tillverkare kunde ha fyra hheelltt olika motorkonfigurationer i produktion samtidigt - i samma kubikklass!

"Plattform" var fortfarande en byggnadsteknisk term, och alla verkade nöjda med att artikelnumren ökade i hyperexponentiell hastighet.

Men, framförallt är turboeran ett monument över något som inte blev.

Ingen av de fyra stora byggde vidare på sina förstfödda. Dom hakade på ett tåg dom inte visste vart det gick någonstans.
Andra bygger, då skall vi också.
Till vilken nytta? Teknikonani som konstform kan man kanske säga i efterhand - men så gick inte tonerna då.

Hade TURBO på MC verkligen blivit framtidens melodi - då, i det förgångna, så hade en first issue av vilken turbohoj som helst varit värd en förmögenhet idag.

Nu står dom inkörda på ett stickspår och duger inte mer till än att vara originella - på ett inte alldeles smickrande sätt.
Dom är dessutom egentligen mer värda som exponent över sin industris historia än som egna föremål.

Märkligt utveckling.
Någon är säkert beredd att betala för en av dessa nutida anakronismer. Inte jag, och tydligen heller inte så många som just denna säljare trodde.

Ja det där med 4 bokstäver i kombination det var grejer det.

Vad fanns det nu utplacerade på topplock och kåpor. Gärna med STOR bokstav och efterföljande liten text så man skulle begripa vad det var.
DOHC Double ovehead...
SECS?
VABS (Volvo avoidance braking system hade någon skrivit om det till...)


För övrigt måste jag sägaappropå tidigare inlägg. Att gå på begravning och komma hem med en hoj till vore smått episkt.

 

[Chronic]

Anfallet?

Uppsticket

 

[NisseHt]

Ja, det vill till att gå in rätt om man vill komma ut hel.

Att verkligen vilja samla och ha ett mål med det man håller på med kräver att man plockar rätt exemplar just nere i modellens absoluta prisdal. Att ha bara en enda hoj intagen till fel pris stör - för rätt vad det dyker det upp något man hellre vill ha, eller något annat man behöver få loss stålar till

Då måste allt gå att sälja - och för det mentala välbefinnandet även till någon slags förtjänst. Man måste kunna rationalisera att förtjänsten lappar över det faktum att man säljer någon man älskar.

Det stämmer nog som du skriver att säljaren är i någon slags knipa.
Inte nödvändigtvis pekuniär, men annonserandet tyder på att han behöver sälja.

Som en parentes kan sägas att ingen av de fyra japanska turbohojarna blev någon succé varken som körmaskiner då, eller samlarobjekt nu.

Tillverkarna byggde in för mycket futurism i dem, utvecklingen tog en annan väg och turbohojarns plastinklädnad stelnade, sprack och vittrade sönder på ungefär samma tid som "wow-faktorn" blev en fnissfaktor.

Idag står dom som monument över så mycket. Framförallt som statiska statyer över en epok när den japanska motorcykelindustrin med närmast manisk frenesi kunde ackordsuppfinna nya tekniska lösningar - och ha en kader av copywriters brevid som fick jobba dubbla skift med att komma upp med snärtigs fyrbokstavsförkortningar på allt nytt som dök upp.

Det var en tid när en och samma MC-tillverkare kunde ha fyra hheelltt olika motorkonfigurationer i produktion samtidigt - i samma kubikklass!

"Plattform" var fortfarande en byggnadsteknisk term, och alla verkade nöjda med att artikelnumren ökade i hyperexponentiell hastighet.

Men, framförallt är turboeran ett monument över något som inte blev.

Ingen av de fyra stora byggde vidare på sina förstfödda. Dom hakade på ett tåg dom inte visste vart det gick någonstans.
Andra bygger, då skall vi också.
Till vilken nytta? Teknikonani som konstform kan man kanske säga i efterhand - men så gick inte tonerna då.

Hade TURBO på MC verkligen blivit framtidens melodi - då, i det förgångna, så hade en first issue av vilken turbohoj som helst varit värd en förmögenhet idag.

Nu står dom inkörda på ett stickspår och duger inte mer till än att vara originella - på ett inte alldeles smickrande sätt.
Dom är dessutom egentligen mer värda som exponent över sin industris historia än som egna föremål.

Märkligt utveckling.
Någon är säkert beredd att betala för en av dessa nutida anakronismer. Inte jag, och tydligen heller inte så många som just denna säljare trodde.

Precis - hojar som inte var speciellt heta och eftertraktade som nya blir som regel inte det många år senare heller. Jämför tex prisutvecklingen på cb400 och rd500