Var i Boden för några år sen och frikörde enduro med Anders Eriksson (7-faldig världsmästare i enduro). Jag har kört hoj i 40 år varav hälften i skogen så jag är ju inte helt nollad.
Vi hade med oss en kille som inte var så duktig och som dessutom körde en BMW HP2 Enduro (i princip en GS utan kåpor samt konventionell framgaffel, 230 kg... huga! )
Hursomhelst så trillade den här snubben ett gäng gånger så till slut bytlånade Anders med honom så killen fick köra en 110kg 300 Sherco istället.
På vår väg så har vi en ganska lång, flack backe, gissar runt 500-800 meter bestående av enbart sten, och varje sten är ungefär stor som en hjälm. Jag har kört där i 20 år och har ett hyfsat flyt och kör hyfsat fort (annars fastnar man hela tiden)...
Halvvägs uppför backen så hör jag ett vrål och Anders Eriksson passerar, på 230 kg "GS"...i dubbla farten, minst. Jag stod i still i jämförelse...
Första tanken var att jag skulle sälja hojen och börja med något som passade mig bättre, knyppling kanske? Enduro är iallafall inte min grej...