Visst kan det ur ett redundans/försörjningsperspektiv finnas fördelar med att sitta ihop i ett större sammanhang, det tror jag de flesta håller med om, precis som vi kan dela andra resurser inom Norden, EU, Nato eller vad det nu kan vara för sammanhang, brandbekämpning är ju ett väldigt bra exempel på det.
Men att bara ha precis dom brandmän vi behöver, och skicka iväg 10% av styrkan till Tyskland, för att dom betalar bättre, och låta svenska hem och företag brinna ner, det är hål i huvudet. Har vi ett överskott ska vi självklart exportera, och använda vinsten till återinvesteringar, renovering och utbyggnad inom landet, kanske även till viss del sänka priset för våra svenska kunder, vilket kan stärka konkurrensen mot andra länder. Men att regelmässigt sälja till högstbjudande, oavsett om det är svenska eller utländska kunder, vilket leder till extrema priser för oss, och kanske även inhemsk brist, gynnar bara leverantören, inte landet, och det är väl ändå oss själva vi ska värna i första hand?
Hade det varit någon form av lyxkonsumtion hade jag varit mindre petig, men el, bland vissa andra saker, är en grundläggande förutsättning för att både våra hem, vår industri och vår välfärd ska fungera, då ska det vi producerar med svenska resurser komma vårt land till fördel i första hand.
Sen kan man diskutera betalningsmodell i evighet, jag kan inte direkt påstå att jag gillar nätavgifterna, som till största del går rakt in i statskassan, medan återinvesteringarna i verksamheten verkar helt utebli. Då är det ju bara en extraskatt, som vi får tillbaka lite av ibland, när det blir för mycket bråk i stugorna, och det börjar närma sig val. Men det stora problemet är ju att kostnaden inte på något sätt förbättrar produkten. Och det tror jag inte skulle bli bättre med en privat aktör heller, dom förstår ju att vi är vana med kostnaden, och dom vill också maximera vinsten, så dom skulle göra samma sak, dvs samma avgifter och plocka ut samma vinst, med samma frånvaro av investeringar. Staten brukar dessutom vara totalt usla på att kravställa mot privata aktörer vid avregleringar, se bara på kraven på Apoteket kontra sminkbutikerna som säljer Alvedon och dagen efter-piller tex.
Basfunktioner i samhället tror jag ska vara långsiktigt styrda, och ägda av staten, och där är el, vägar, sjukvård, räddningstjänst, polis och kriminalvård lysande exempel. Men oavsett ägarskap så krävs det fortfarande politiker som kravställer, som är insatta och vågar ta såväl jobbiga som kostsamma beslut, och skiter i populism eller att tvångsmässigt göra tvärs emot vad oppositionen tycker, utan gör det som faktiskt krävs istället. Stundtals kanske den upplyste despoten skulle vara mer gynnsamt än populism för att driva saker åt rätt håll, men historiskt har sånt dragit med sig andra problem, så det är nog heller inte rätt väg att gå.