Jag bor bredvid ett stort ridhus, och det är massor av hästgårdar runt omkring, jag har alltid för vana att försöka läsa av hästen, trampar den lika mycket i sidled som i den riktning man försöker få hästen att gå, då stannar jag och stänger av motorn.
Samma sak med ögonkontakt med ryttaren, ser man paniken i deras ögon vet man vad som ska komma.
När det är ridtävling här är det 40 hästar samtidigt ute och rider på vägarna här (dom som inte har hästarna i ridhuset rider dit, andra är ute och värmer hästarna)
En av gångerna jag hade stannat och stängt av motorn för att släppa förbi ryttaren så höll hon inte på att få hästen förbi min stillastående bil så jag höll lite extra koll i spegeln när dom passerade, och hästfan backad in min min bil så det knakade i glasfiberkåpan.
Den hästen hade ingen som helst rätt att vara på vägen alls, än mindre med en 13åring bakom tyglarna, att inte hon, eller hennes föräldrar/ridledare insett det är ofattbart.
Hästen blev förmodligen skrämd av omkringblåsande löv, en skugga, ett hjärnspöke eller någonting, och hon hade verkligen INGEN kontoll på sin köttmoped.
Inte frågade hon hur det gick med bilen heller, hon hade fullt upp med att sitta kvar och följa med.
Detta skedde alltså 20m från E4'an, där bilarna kör 110km/h, hade hästen skenat hade hon kunnat vara överkörd inom 10sekunder
Sen har vi en tjej som jag ofta träffar på, hennes häst är tokstabil, har man rutan öppen så stoppar han in näsan i bilen och hälsar när dom passerar, hennes kompisar brukar ligga och köra parallellt med moped när hon är ute och rider, hon ser lite nonchalant ut när hon sitter och kollar på mobilen utan att hålla i tyglarna, men den hästen går att styra enbart med minimala hjälpor med skänklarna.
Den hästen skulle till och med jag våga rida efter trafikerade vägar
Samma sak med ögonkontakt med ryttaren, ser man paniken i deras ögon vet man vad som ska komma.
När det är ridtävling här är det 40 hästar samtidigt ute och rider på vägarna här (dom som inte har hästarna i ridhuset rider dit, andra är ute och värmer hästarna)
En av gångerna jag hade stannat och stängt av motorn för att släppa förbi ryttaren så höll hon inte på att få hästen förbi min stillastående bil så jag höll lite extra koll i spegeln när dom passerade, och hästfan backad in min min bil så det knakade i glasfiberkåpan.
Den hästen hade ingen som helst rätt att vara på vägen alls, än mindre med en 13åring bakom tyglarna, att inte hon, eller hennes föräldrar/ridledare insett det är ofattbart.
Hästen blev förmodligen skrämd av omkringblåsande löv, en skugga, ett hjärnspöke eller någonting, och hon hade verkligen INGEN kontoll på sin köttmoped.
Inte frågade hon hur det gick med bilen heller, hon hade fullt upp med att sitta kvar och följa med.
Detta skedde alltså 20m från E4'an, där bilarna kör 110km/h, hade hästen skenat hade hon kunnat vara överkörd inom 10sekunder
Sen har vi en tjej som jag ofta träffar på, hennes häst är tokstabil, har man rutan öppen så stoppar han in näsan i bilen och hälsar när dom passerar, hennes kompisar brukar ligga och köra parallellt med moped när hon är ute och rider, hon ser lite nonchalant ut när hon sitter och kollar på mobilen utan att hålla i tyglarna, men den hästen går att styra enbart med minimala hjälpor med skänklarna.
Den hästen skulle till och med jag våga rida efter trafikerade vägar
Jadå, båda gångerna. Jag sökte ju initialt för bröstsmärtor, andningssvårighet, yrsel, illamående etc. Ringde först 1177 och beskrev mina symptom, den mycket oroliga damen i andra luren sa något i stil med "Jag vill inte skrämma upp dig, men det låter som att du fått en hjärtinfarkt...". Då bestämde jag mig för att åka in. Normalt sett skyr jag sjukhus och ska jag åka in så ska jag i princip redan ha konstaterat att jag är döende innan jag beger mig till sjukan, men denna gången kändes det rätt befogat om man säger så... De kollade infektionsparametrar, tog EKG och diverse blodprov för att kolla hjärtenzymer, hittade ingenting och sa åt mig att åka hem och hålla koll på symptomen. Blev det värre skulle jag söker igen med en gång. Gick hemma två dagar, kände att smärtan i bröstet tilltog, yrselepisoderna blev fler och värre och så vidare. Då åkte jag in igen. De gjorde exakt samma tester som första gången, fick exakt samma resultat och gav mig exakt samma råd innan de skickade hem mig igen... Känns ju lite sådär kan jag ju säga men vem är jag att ifrågasätta. Läkarna vet förhoppningsvis vad de gör. Är väl bara att avvakta och hoppas att det blir bättre. Lär ju inte söka igen om det inte sker en markant försämring iallafall.
.
Blir jag inte av med symptomen så ska jag se om jag inte kan få till en röntgen iallafall. Kan ju vara att man kan se andra saker som inte ska vara där om inte annat...
