förr var många glada att dom slapp gör det
När det var aktuellt för mig att mönstra så var det en bragd att komma ifrån mönstringskontoret med frisedel, många försökte men få lyckades.
Jag tyckte av någon anledning att det var min plikt att utbilda mig militärt för att mitt land skulle ha en så god beredskap som möjligt i händelse av ofred (man får inte säga krig längre).
Jag togs ut till "tepåse" eller ytbärgare som den officella benämningen är.
Tepåse kallas man för att befälen tycker att det är jätteroligt att flyga omkring och doppa en i alla isvakar dom hittar när man hänger i en wire under helikoptern "i övningssyfte".
Jag lyckades byta bort den tjänsten mot en flygmekanikertjänst eftersom det var min andra uttagning (ytbärgare blev jag på min goda fysik, som dom inte mätte utan uppskattade vid mönstring, eftersom jag var sjuk vid mönstringstillfället och inte fick cykla ergometercykel).
Jag gjorde militär grundutbildning som alla andra (gräva gropar man kan stå i, stå i grop och vakta, fylla igen grop så att någon annan kunde gräva en ny), skjöt diverse vapen, kastade handgranat, gick långmarch och så vidare.
Sen var min värnplikt som vilket annat 7-4 jobb som helst, jag klargjorde och skruvade flygplan, förutom att jag fick följa med och flyga en massa, fick ofta sluta torsdag efter lunch för att hinna med bussen hem torsdag kväll, blev hemflugen från Luleå till Umeå ett par gånger när det passade.
Det var dom roligaste 11 månaderna av mitt yrkesverksamma liv, man var vuxen åldersmässigt men innerst inne ett barn, och försvaret har alla coola leksaker...
Sen att man tjänade dåligt i ett år, skit samma, dom som inte lumpade söp bort det dom tjänade det året ändå...
Så grattis till att du som vill får göra lumpen, grattis alla ni som inte vill göra lumpen, det har aldrig varit lättare att slippa...