Varför hamna ni i "Sporthoj-träsket" ?

[Syss]

Eeh, okej? Jag hoppas du överdriver lite för det där låter faktiskt inte alls bra. Snarare ganska onyttigt. Hojen är ett ting, i ditt fall en CBR 600 från 90-talet.

Tja, varför skulle det vara onyttigt? Jag vet inte om det är bättre att leva i vårt slit- och slängsamhälle utan att överhuvudtaget bry sig om någonting annat än att ha flest prylar. Om det är de två extremerna som finns, väljer jag definitivt min sort...

LEVE KÄRLEKEN!!

Jag håller helt och hållet med!!!!

.... O skulle det hända ngt och jag omkommer så gör jag det ju åtminstonde när jag är som mest lycklig! Hellre dö på hojen än i en sjukhussäng med cancer..

Kunde inte sagt det bättre själv...

 

[McB]

Fick en minicross när jag var fyra år, sedan har det bara funnits där som ett behov. Ett behov som blir starkare och starkare för varje dag, så nästa sommar är i alla fall inte jag hojlös längre.

 

[Licious]

Tror att de flesta små pojkar (inklusive mig) och en gäng flickor (förmodligen inte lika vanligt, men man kan ju ha fel) tyckte att motorcykel va riktigt coolt. Då ville man ju självklart köra också vilket man "glömmer av" när man är lite äldre, men blir snart påmind om när man ligger på vägen med sin moppe och blir omkörd av ngn plastraket på bakhjulet. Då tänker man "vänta bara...du ska nog få se när jag blir tillräckligt gammal".

Sen tillslut fyllde man 18 det var första gången jag tänkte på allvar att ta kort för A-behörighet. Men morsan röstade ner det förslaget rätt fort, sen blev man inte påmind på allvar igen förrän en kompis fick sitt A via militärtjänstgöring (lumpen). Men det blev inte ngt av det ändå förrän jag började jobba och flera jobbarkompisar hade kort och mc redan och ännu fler höll på att ta sina kort.

Så äntligen detta år så tog jag kort och köpte mig en hoj. Och mään vad kul det är. Så intresset har funnits om än inte så gediget men det växer sig starkare ju längre tid man haft kortet.

Som svar på frågan blir det. Svagt intresse från att man va liten till att kompisar skaffade hoj sen va det kört på riktigt.

 

[Färnbo]

Där har du fel Victor... Ja DU tycker inte det. Men vi som ÄLSKAR motorcyklar i allmänhet, och vår egen i synnerhet tycker det.
Dax för en av mina utvikningar! *s*

Tingens ordning äro:

- Alla ting har en inneboende själ. Punkt.

- Denna själ ses av en del, men väldigt många missar den, för de har fullt upp med sig själva.
- OM inte denna själ fanns, (ja jag funderade på detta redan som pinfärsk bilinnehavare, 18 år gammal), ja då hade alla exakt likadana maskiner betett sig exakt lika.
Men det gör de ju inte.
Varför tänkte jag på det då?
Jo: Vi alla grabbar var stenhårda, och alla hade "rätt" bilmärke.
D.v.s Volvo 142.
Inte 144. Inte automat. Aldrig en 74 med älgläppar.
Bara 72r och 73r var "hot"

SÅ i alla fall, provkörde man ala polares olika (lika) bilar och slogs hela tiden av att: "Fan! Vilken oootrolig skillnad på bil!
Jajaj, säger den klentrogne, det där fattar du väl att det berodde på olika slitage, olika justerade bromsar, vart kopplingen tog och hjulvinklar m.m

Ja, och jo.

Men!
Nej!

jag talar nu om MONUMENTALA skillnader.
Det hade varit lättare att tro att Göran Person är snygg, än att fatta att detta var ju samma bilar, utrullade från samma band, och förmodligen gjorda av samme Kålle på Torslandaverken en solig vårdag då Kålle var på gott humör och bilarna teoretiskt ju var mer lika än klonade får!
Ja de var som dragna ur röven på varann!

Men ändå... och detta "något" som fått dessa siamesiska syskon att bli såna otroligt spretande bastarder...

Själ!

Den inneboende själen i tingen kan belöna dig.
Allt känns perfekt i ett åk, du kände bara att bakfjädringen slog igenom EN gång i en potta, tempen i oljan var perfekt m.a.o Du känner att maskinen är på G! Den vill.
Själen kan straffa dig. Den blir ett med Murphy, och hur du än gör så går det snett! (läs gubbrejsarns berättelse om hur han "bara" skulle byta glödlampan bak, så får ni se. finns på bike.se)

Vissa saker (även vardagliga ting) kan alltså ha själ.
Det beror på hur man behandlar dem. Och hur man tillåter sig att SE, inte bara titta.
Det är lätt att ta bort själen.

Vanvård, kärlekslöst brukande och spott och spe kan få den elegantaste MV Augusta att se ut som en slokande Puch Florida med sne sving.
Kall frusen och kissnödig.

En brutalt körd, ärrad, men varsamt vårdad och värdigt patinerad racehoj, gärna blandras p.g.a ägarens ekonomiskt påvingade kreativitet kan bara se så ja-la vital ut som den aldrig gjort ens som ny från fabrik, då den tillskansat sig "respekt" genom ett hårt och tufft liv fyllt av erfarenheter...
Men alltid fått den omvårdnad (inte bling bling och puts) den behöver, samt att man kan se att ägaren har en rak linje genom hela bygget. Allt andas race!

Detta är själ.

Kom aldig och säg att ting är döda.
Det som dött är betraktarens öga.

Mina 2

Du är ju för jävla rolig, och det du säger är ju faktiskt sant.

Om man jobbar eller bara för nöjes skull "umgås" mycket med en maskin så lär man ju känna den, det finns inte 2 maskiner som beter sig lika oavsett om vi pratar om lastmaskiner eller motorcycklar.

För det första: Klockren beskrivning Dr. Bike

O sen kör jag hoj därför att det inte finns något som slår den känslan man får när man kör! Går nästan inte beskriva, men det finns inget bättre än det helt enkelt, och det är det som gör mig mest lycklig i livet! Är inte ens hälften så kul att köra bil! Känner sig fångad på ngt sätt! Sen är man ju medveten om riskerna, o släkt o vänner ber än att låta bli att köra hoj för de inte vill att ja ska köra ihjäl mig. Men ja säger att jag kan ju inte sluta med det som gör mig mest lycklig i hela världen bara för att det är farligt! O skulle det hända ngt och jag omkommer så gör jag det ju åtminstonde när jag är som mest lycklig! Hellre dö på hojen än i en sjukhussäng med cancer..

Det jävliga är att du (eller jag) kan dö i en sjuksäng pga av cancer trots att vi åker hoj, men vi har iaf haft roligt innan.

 

[Showtime]

Det jävliga är att du (eller jag) kan dö i en sjuksäng pga av cancer trots att vi åker hoj, men vi har iaf haft roligt innan.

Precis, o då kanske vi åtminstonde kan vara glada o tänka tillbaka på hur underbart vi haft det i vårt liv då vi har fått köra hoj! Eller så tar vi hojen o kör ihjäl oss om vi ändå vet att vi ska dö snart..