Varför hamna ni i "Sporthoj-träsket" ?

[RedEye]

Personligen började jag min karriär på en DT50 i 15 års ålder.
Var så olikt alla andra här inte särskilt intresserad av varken hur den funkade eller varför. Så länge man kunde frakta arslet fritt.
Särskilt kul var det inte, och den såldes av ganska snabbt faktiskt.

Vintern som kom när jag var 20 började jag fundera på allvar att ta mc-kort.
Delvis för att mina grannar hade haft det sedan länge tillbaka, och jag alltid tyckt att det var svinfränt när dom gled runt på sina gröna ninjor och gjorde svarta slingor längs hela gatan utanför huset.

Detta kombinerat med att jag hade en period då jag tillbringade ganska mycket tid på egen hand, gjorde det egentligen till den perfekta hobbyn.
Både pluggande gav mig något att göra, men samtidigt som det gav mig ett mål att nå (a.k.a. något annat att lägga pengarna på än alkohol)

Grejade av teorin lagom till juni någon gång och fick en uppkörning bokad till början på juli. (fyllde 21 i juli) Så jag funderade om jag skulle skjuta på körningen till dess så jag kunde ta tungt direkt. (Hade redan inhandlat en RGV250 att öva mig på)
Sagt och gjort. Fick en uppkörning i mitten på augusti, fast körläraren ringde runt början på augusti och sa att han fått ett återbud och om jag ville ha platsen! GIVET!!!!!

Grejade körningen direkt, och efter 1 vecka var Rgv'n borta. Ytterligare 1 vecka senare snubblade jag över en gsxr 750.

Så, i princip så väcktes mitt "intresse" inte särskilt, utan det var mest för att få något att göra. Och det var det bästa val jag har gjort i hela mitt liv.

Alltså.. på något sätt har hojlivet fått prio 1. Får jag lite pengar över så läggs det på utrustning eller på hojen på ett eller annat sätt.
dessutom terapin att bara sticka ut en varm sommarkväll och glida runt, kanske svänga in till hojparkeringen i stan och hälsa på likasinnade.
Och sporthoj.com ligger som startsida numera.

Nu har jag visserligen börjat fundera på helikopterlicens. Inte särskilt intresserad, men det ger en någotr att göra på vintern, dessutom skulle det vara ascoolt;
-Jaha, vad jobbar du med då?
-"Helikopterpilot baby, lust att ta en repa?"

 

[2fast4Hjo]

Har alltid varit intresserad av det som går fort. Brosan är mycket bilintresserad så det började först med det. Mamma gick bort när jag var 13 så moppe och sådant där blev det inget av..var heller inte intresserad av det då..det var liksom inte så viktigt.

Dåvarande pojkvän hade 125 a när jag var 17, började följa motogp.

Hade ett litet uppehåll med motorcykelåkandet men höll mig då till arabiska fullblod vilket jag fortfarande har intresse av. Träffade 2fast4some som hade sporthoj och en zatcymupp och efter tre år bakpå har jag nu införskaffat en bra första hoj för att sedan, när man har blivit mer van uppdatera. Åka bakpå ngn gång ibland kommer jag nog alltid att fortsätta med då jag fortfarande tycker det är roligt.



/Lena.

 

[Kajan]

Sen blomning

Jag hade egentligen aldrig kört tvåhjuligt. Det var ju farligt hade man hört. :kocko
Våren 2004 Kuskade jag runt två månader på en 100cc på den Zambianska landsbygden i samband med ett studieprojekt. Första veckan körde jag med vita knogar hela tiden: Aldrig kört hoj innan, vänstertrafik, getter-kor-barn som hoppade upp på vägen utan föregående varning. När jag sen vant mig upptäckte jag att jag hade riktigt roligt. Det var skitKUL, till o med när monsunregnen kom satt jag med ett brett leende innanför integralen.
<---------------------------------------------------------
Det tog ung. ett år innan jag skaffade skönheten till vänster ^ och började köra för MC-kort.

Vari låg tjusningen? Jag är nog inte direkt adrenalin beroende men jag tycker om att tänja min feghets gränser. (Gorge swing a la Livingstone Bungy is for pussys).

Någon nämnde kampsport tidigare. Jag vågar nog dra det längre o säga att all träning ger denna känsla. Man måste vara fokuserad här o nu, inte tänka på andra (jobbiga) grejer. I kampsport blir det mer påtagligt för där blir man handfast påmind om man tappar fokus. Parallellen till mc körning är nära. Jag tror att en stor del ligger i att man är just närvarande i Nuet. Du befinner dig HÄR och framförallt NU. Även om man planerar framåt i tid o rum så är det i direkt linje med det du gör JUST NU. Man kan säga att du "träder ur tiden" eftersom den vanliga tidsuppfattningen sätts ur spel. Sekunder kan kännas som år.

När man väl vant sig och övat upp sin förmåga att fokusera blir man mer avslappnad i detta stadie och uppnår sk Avslappnad koncentration, vilket är det önskade tillståndet för de flesta meditativa övningar. En tränad människa kan hålla total koncentration på en sak i max 20 min. Tricket är således att variera mellan flera olika koncetrationspunkter och snabbt uppnå full koncentration varje gång man byter. Då kan man hålla på i timmar.

Sen kan det ju vara att det är jävligt kul att åka fort också. Man kommer närmare farten på MC en i bil. Farten berusar.

Sen kan man ju få brudar också.

Sen är det kul att köra

Sen är det smidigt att komma till jobbet.

Sen är det kul att köra
...kul att köra
..köra!

 

[Dr.Bike]

Tack ska ni ha, alla som tackat för min lilla betraktelse, ur mitt eget grodperspektiv. Det kan komma en sån historia ibland bara.

 

[Badger]

Jag klistar in vad jag skrev i en äldre tråd:

Fick min första hoj, sex år gammal och fast i "hojträsket" sen dess.........

Det är kul att det finns många likasinnade och det bästa är ifall de blev fler som kan fastna i detta beroendeframkallande "drog" som det är att köra hoj. Så SH siten, eloge



Hursomhelst, detta var på sjuttitalet med en monkeybike. Har fortfarande samma fåniga flin när man gasa till som när man var sex år

 

[Arctic#1]

HUr jag børjade? har alltid varit intersserad av motoriserade fordon, børjade med at kjøra ski-doo olympiqe sju-åtta år gammal sedan kjøpte jag mig moppe och lattviktare tidligt 80 tal sedan bil och stora hojar...så kom familjen och jobb i vagen i några år..nu ar jag en såkallad återfalls knutte.. livet ar harligt igjen!!!

 

[TomK]

Bortsett från en kort session med skrotmoppe vid 14-15 årsåldern, så höll jag mig till trampcyklar och tur var väl det. En annars så väldigt lugn och snäll gosse, blev som förbytt när han kom upp på cykeln (skulle bara om alla - till varje pris!). Cyklade ikapp med tävlingscyklister till deras stora förtret Fick väldigt bra kondis... Ekonomin tillät inga motorfordon.

Några år passerade och jag började jobba. Det blev för långt att cykla varje dag, så en kompaktmoppe inköptes. Billig i drift. Trimmades redan efter en månad och första motorn hängde med i ett par år. Köpte ny motor från italien. Gick fort som f_n (gjorde första high sidern), men dåligt chassi och bromsar kombinerat med bättre ekonomi resulterade ny moppe (scooter - den åkte jag baklänges med en gång i jakten på högre fart...). Den trimmades också och nu var vi uppe i landsvägsfarter och kunde åka på semester. Ett år förflöt och den ständiga drömmen om att köra en riktig hoj, gjorde sig påmind. Polare körde hoj och berättade om hur kul det var och GP på tv var ett stående inslag på helgerna sedan några år.

Jag köpte en billig hoj och enklare skyddskläder, körde en hel del privat (mycket småvägar och stadstrafik) och tog körlektioner. Uppkörningen gick utan anmärkning! Sålde hojen och köpte en större och på den vägen är det. Fyra hojar har jag haft samtidigt som mest, men annars är det oftast två-tre stycken. Rejsbuss för transporter skaffades för några år sedan och det har blivit många träningsläger och bandagar. Nu med familj och hus m.m. blir det inte att åka varje dag som tidigare, men det går att istället satsa på kvalitets-åka när det väl finns tillfälle. Själva körningen är bara en liten del av det hela - socialt umgänge och allt pyssel runtomkring är minst lika viktigt. Jag har haft några mer eller mindre allvarliga krascher både på bana och i trafik, men aldrig övervägt att lägga av. Man får dra lärdom av det istället och göra annorlunda nästa gång...

 

[Anderzzon]

Satt på jobbet och tänkte på försommar, lite kawagröna löv på träden, regn som torkar upp *luktar gott* ..ett pirr i magen, dags att ta en sväng.

Men varför började man åka hoj? "
QUOTE]

Bra fråga! Det är mycket man gör som man inte vet riktigt varför...

Den första tvåhjulingen med motor var en KTM 80cc som jag köpte för att alla polare åkte cross när man var runt 10 år. Då upptäckte man ju att det var skitkul!!! Innan det var jag faktiskt rädd för allt vad mc hette...

Efter det köpte man moppe som de flesta gör, sedan en ny moppe när man var 15...

När man började på gymnasiet så var det rätt töntigt att åka moppe, plus att farsan köpte mc, så då blev det A1 kort tills man blev 18 och tog B kort då föll mc intresset i glömska och man höll bara på med bilar som man tidigare vart helt ointresserad av?!

När man nu i år blev återfallsknutte så lyckades man släpa med sig fler polare att köpa hoj och ta A-kort. Nu när jag tänker på varför så är var det pga en arbetskamrat tjatade så förbannat och pga att man är adrenalin torsk

Nåväl nu tycker jag att bilar är helt ointressant igen och att kjolpaket osv är så fjortisaktigt Undrar varför?? Jo för jag fick aldrig högre puls när jag satte mig i en bil men nu räcker det ju att ta på sig hjälmen så bultar det lite extra och pirrar i magen när man är på väg till garaget

Visst saknar man M3an men det är det enda..

Men jag tänker aldrig på hur farligt det är att åka sh det sköter min omgivning åt mig så bra att jag inte ens orkar lyssna på det...

Säkert tänker man annorlunda den dagen man drabbas av det " farliga" på ett eller annat sätt...

 

[S.a.n.d.m.a.n.]

Tack ska ni ha, alla som tackat för min lilla betraktelse, ur mitt eget grodperspektiv. Det kan komma en sån historia ibland bara.

...efter du tagit en liten mot förkylning va ????

Har sagt det förut och säger det igen ... Det är inte bara en hobby man/vi
håller på med ! Det är en sjukdom.... Skrev det här på ett annat forum efter en kväll när jag varit ute och åkt:

Ikväll tog J och jag och rastade mopparna uppåt Väddö till, lite bilar och bra kondition på vägarna över lag ! Samtidigt så händer det alltid saker på "gata" som gör att det är så speciellt att även fara fram där... Ikväll va det Grävlingar som sprang över vägen, oljegrus som gör att man helt plötsligt spinner på 5:an :-/, misslyckade wheelie försök som man garvar åt under hjälmen, krön som man håller "stumt" över och knallar ner på andra sidan på ett hjul med ett fett leende, det här gunget som infinner sig på dom rätta vägarna där man inte ligger och tok-kör utan bara hittar/söker flytet i åkningen, knäppa saker som att man "toppar" hojen på norrtäljevägen hem och ser det magiska 299 dyka upp förvånansvärt snabbt och det fortsätter varva/dra lite till, alla "posörskrap" (helt onödiga) med titanpuckarna på kvällen för att det ska bli tomtebloss och för att man ska garva lite till i hjälmen, sitta och "tjöta" lite vid stoppen !!! Ja ALLT det sammantaget gör att man/jag inte skaffar mig enkom en banhoj även om suget är och för alltid komma att va enormt efter en få åka bana så mkt som möjligt gärna helg efter helg......

Känns som att ovanstående är en del av anledningen till att man hamna i "träsket"

VILL HA SOMMAR NUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU !!!!!!

 

[Wonderboy]

Älskar vi det så mkt att vi riskerar vårt liv eller hälsa


Men man har ju hela tiden varit medveten om risker på något sätt. Somliga har frågat om man har dödslängtan eller inte uppskattar livet,. svaret blir oftast "jo, men,.. det är farligt att gå över gatan också", men någonstans vet man att man kan råka ut för otur, men man tror/hoppas inte att det ska hända.

Tänk dig att leva hela livet utan att göra det där man verkligen ville.

Se det såhär, att dö 80 år och verkligen aldrig ha gjort "det där" man verkligen ville, eller att istället dö när nu ödet säger stopp och gjort det man brinner för? Blir kanske klurigare då. Kan ju handla om allt; från klättring till att åka till jupiter.

 

[Wonderboy]

En del har sagt, hade inte råd med sportbil på 700,000 så jag chaka hoj för 70' ist,. andra säger, "lätt att parkera och ta sig fram" eller mest prestanda för pengarna. Vad säger ni? ...verkar för övrigt vara få procentuellt ekonomiskt oberoende som åker sporthoj, är det för att de har råd med vass bil istället? Vad tror ni?


Jag tror det handlar mycket om pengar.
Skulle vara miljadär hade jag självklart haft en ford gt 500 hk 0 - 100 3.3 sec, audi rs4 420 hk (vanlig personbil), ferrari enzo, königsegg (stavas) inte lamborgini (stavas), meclaren f1, porsche gt2, mercedes sl, etc etc
MEN ändå skulle jag köra hoj --> f4 1000 mvagusta å kanske en tom den enda custom hoj som är fin hd v-rod

Samtidigt skulle jag kanske skapa projekt som tog fram bättre motorer och så vidare.

Men vad jag vill komma till är att jag tror att om alla hade råd med en ferrari skulle nog många köpa det istället för en sporthoj.

Hur många är egentligen TROGNA sporthojsfan?? (kanske inte så många när man sätter alla bitar på plats)

Bra tråd

 

[Dr.Bike]

...efter du tagit en liten mot förkylning va ????

Det har oxå hänt!

Men denna kom direkt ur hjärtat...

 

[S.a.n.d.m.a.n.]

Det har oxå hänt!

Men denna kom direkt ur hjärtat...

Vet jag väl, och det va bra skrivet.....

 

[Syss]

Jag har själv funderat en del över skälet till att åka hoj, och min formulering är inte riktigt lika lång och djup och filosofisk, som en del andras här, den är bara så enkel som att 'jag kan inte leva utan mina hojar'. Så simpelt är det. I princip allting jag gör och sysslar med på fritiden går på ett eller annat sätt ut på mitt intresse för hojar. Jag är så lycklig när jag sitter på Ursula, det är som att mitt liv just de ögonblicken är perfekt. Det är inget som någon utan denna passion kan förstå, någonsin... Om man inte berättar för dem att det här motsvarar deras hästar, hundar, Chevrolet Impala -56, sällsynta rosor, eller vad det nu är de har som passion i livet. Då ler de igenkännande och förlorar sig i sin värld en stund, och man vet att de har precis förstått vad man menar. Det är en härlig känsla.

Jag blir helt fylld av lycka bara jag tänker på Ursula... Jag saknar henne så mycket. För mig är hon inte ett ting, hon är ju min kärlek och har sin egen personlighet. Det gör inte att jag är en putsbög, hon förstår att livet har mera än putsning av hojar att erbjuda, och skulle själv agerat på samma sätt. Hon är en fin kvinna... Den bästa älskarinna man kan ha.

 

[Victor]

Jag blir helt fylld av lycka bara jag tänker på Ursula... Jag saknar henne så mycket. För mig är hon inte ett ting, hon är ju min kärlek och har sin egen personlighet. Det gör inte att jag är en putsbög, hon förstår att livet har mera än putsning av hojar att erbjuda, och skulle själv agerat på samma sätt. Hon är en fin kvinna... Den bästa älskarinna man kan ha.

Eeh, okej? Jag hoppas du överdriver lite för det där låter faktiskt inte alls bra. Snarare ganska onyttigt. Hojen är ett ting, i ditt fall en CBR 600 från 90-talet.

 

[Kajan]

Jag blir helt fylld av lycka bara jag tänker på Ursula... Jag saknar henne så mycket. För mig är hon inte ett ting, hon är ju min kärlek och har sin egen personlighet. Det gör inte att jag är en putsbög, hon förstår att livet har mera än putsning av hojar att erbjuda, och skulle själv agerat på samma sätt. Hon är en fin kvinna... Den bästa älskarinna man kan ha.

LEVE KÄRLEKEN!!

 

[furiousrage]

Det finns egentligen bara ett ord och det är körglädje!
Jag vågar påstå att du hittar mer körglädje i en gammal gpz eller cb än vad du gör i en ny 600000 kr bil. Alltså KÖRGLÄDJE som alla har råd med!

 

[Dr.Bike]

Eeh, okej? Jag hoppas du överdriver lite för det där låter faktiskt inte alls bra. Snarare ganska onyttigt. Hojen är ett ting, i ditt fall en CBR 600 från 90-talet.

Där har du fel Victor... Ja DU tycker inte det. Men vi som ÄLSKAR motorcyklar i allmänhet, och vår egen i synnerhet tycker det.
Dax för en av mina utvikningar! *s*

Tingens ordning äro:

- Alla ting har en inneboende själ. Punkt.

- Denna själ ses av en del, men väldigt många missar den, för de har fullt upp med sig själva.
- OM inte denna själ fanns, (ja jag funderade på detta redan som pinfärsk bilinnehavare, 18 år gammal), ja då hade alla exakt likadana maskiner betett sig exakt lika.
Men det gör de ju inte.
Varför tänkte jag på det då?
Jo: Vi alla grabbar var stenhårda, och alla hade "rätt" bilmärke.
D.v.s Volvo 142.
Inte 144. Inte automat. Aldrig en 74 med älgläppar.
Bara 72r och 73r var "hot"

SÅ i alla fall, provkörde man ala polares olika (lika) bilar och slogs hela tiden av att: "Fan! Vilken oootrolig skillnad på bil!
Jajaj, säger den klentrogne, det där fattar du väl att det berodde på olika slitage, olika justerade bromsar, vart kopplingen tog och hjulvinklar m.m

Ja, och jo.

Men!
Nej!

jag talar nu om MONUMENTALA skillnader.
Det hade varit lättare att tro att Göran Person är snygg, än att fatta att detta var ju samma bilar, utrullade från samma band, och förmodligen gjorda av samme Kålle på Torslandaverken en solig vårdag då Kålle var på gott humör och bilarna teoretiskt ju var mer lika än klonade får!
Ja de var som dragna ur röven på varann!

Men ändå... och detta "något" som fått dessa siamesiska syskon att bli såna otroligt spretande bastarder...

Själ!

Den inneboende själen i tingen kan belöna dig.
Allt känns perfekt i ett åk, du kände bara att bakfjädringen slog igenom EN gång i en potta, tempen i oljan var perfekt m.a.o Du känner att maskinen är på G! Den vill.
Själen kan straffa dig. Den blir ett med Murphy, och hur du än gör så går det snett! (läs gubbrejsarns berättelse om hur han "bara" skulle byta glödlampan bak, så får ni se. finns på bike.se)

Vissa saker (även vardagliga ting) kan alltså ha själ.
Det beror på hur man behandlar dem. Och hur man tillåter sig att SE, inte bara titta.
Det är lätt att ta bort själen.

Vanvård, kärlekslöst brukande och spott och spe kan få den elegantaste MV Augusta att se ut som en slokande Puch Florida med sne sving.
Kall frusen och kissnödig.

En brutalt körd, ärrad, men varsamt vårdad och värdigt patinerad racehoj, gärna blandras p.g.a ägarens ekonomiskt påvingade kreativitet kan bara se så ja-la vital ut som den aldrig gjort ens som ny från fabrik, då den tillskansat sig "respekt" genom ett hårt och tufft liv fyllt av erfarenheter...
Men alltid fått den omvårdnad (inte bling bling och puts) den behöver, samt att man kan se att ägaren har en rak linje genom hela bygget. Allt andas race!

Detta är själ.

Kom aldig och säg att ting är döda.
Det som dött är betraktarens öga.

Mina 2

 

[Victor]

Jösses. Jag tycker bara det är kul att köra hoj.
Sen finns det lite guldbitar runtomkring som roliga händelser och tuffa skrytgrejor. Men det skulle man kunna uppleva om man pysslade med segling eller fallskärmshoppning.
Så ser jag det.

 

[Showtime]

För det första: Klockren beskrivning Dr. Bike

O sen kör jag hoj därför att det inte finns något som slår den känslan man får när man kör! Går nästan inte beskriva, men det finns inget bättre än det helt enkelt, och det är det som gör mig mest lycklig i livet! Är inte ens hälften så kul att köra bil! Känner sig fångad på ngt sätt! Sen är man ju medveten om riskerna, o släkt o vänner ber än att låta bli att köra hoj för de inte vill att ja ska köra ihjäl mig. Men ja säger att jag kan ju inte sluta med det som gör mig mest lycklig i hela världen bara för att det är farligt! O skulle det hända ngt och jag omkommer så gör jag det ju åtminstonde när jag är som mest lycklig! Hellre dö på hojen än i en sjukhussäng med cancer..