Vad göra när man bara vill spy på allt?

[Lou siffer]

just idag Jobbar jagkl 7 imorn så bör väll sova (good luck chuck..)

Men vad brukar ni göra dom dagar när ni bara vill spy på allt, dagar när det känns som man inte har några vänner och dom man har är man less på, man är rastlös och vill göra något men har ingen lust med nånting utom saker man vet att man inte kan osv..

Har redan kört en lång onödig sväng i alldeles för hög fart och vist dt får en att tänka på annat en stund men egentligen hjälper det inte, kommer på mig själv med att undra vad som händer om jag kör rakt ut på åkern eller om jag sätter bilen i ett träd i 150.


Kortsagt vafan gör ni när allt suger och all livsglädje är borta?

Btw kan göra en anonym psykundersökning, där man inte spärras in när det visar sig att man är komplett galen och shcizo?

Sh din kurrator i fredags mörkret..

 

[Bettskena]

möjligtvis att du behöver professionell hjälp som tex en terapeut.

 

[Anderberg]

Du behöver flytta upp i sthlm igen

 

[Plåtniklas]

Det är höst. Det går över.

 

[Lou siffer]

Det är höst. Det går över.

Nja får sånna här dagar året runt tyvärr..

 

[SpaceAce]

Ta ett par stadiga groggar och ut o kolla på lite galanta damer.
Väldigt tillfällig lösning det med iofs. men med många tillfälliga
lösningar så kommer man rätt långt...

 

[Lou siffer]

möjligtvis att du behöver professionell hjälp som tex en terapeut.

Mkt möjligt men med tanke på hur det gått för dom som gått hos en sån här så skippar jag nog det

 

[FettSnok]

Ut till en bana och skjut av några 100 plugg har alltid gjort mig lycklig.

 

[Lou siffer]

Ta ett par stadiga groggar och ut o kolla på lite galanta damer.
Väldigt tillfällig lösning det med iofs. men med många tillfälliga
lösningar så kommer man rätt långt...

Ska jobba tidigt imorn så njä.. sen vet jag inte varför men jag gillar inte krogen, känner mig helt jävla vilsen där, sjukt svårt att ta kontakt med folk där.

Fan fet fest med gamla polare och nya tjejer e vad jag skulle behöva.

Ut till en bana och skjut av några 100 plugg har alltid gjort mig lycklig.

låter ungefär som mina adrenalinkörningar eller att slå sönder nått.

Men nu får det mig bara att tänka på att jag har tråkigaste och trasigaste(trasig på fel sett) bilen i stan. Har två ej fungerande tv i lägenheten men ingen lust att kasta ut dom genom fönstret. är hungrig men ingen matlust. Inte ens hög musik lyfter upp mig.

Du behöver flytta upp i sthlm igen

nja saknar det jag hade där men kan inte flytta tillbaka en 3e gång plus att det inte är sig likt där längre

 

[dunderhonung]

Prulle, detta är inte första gången du startar en sådan här typ av tråd.
Tyvärr.
Om du känner så här ofta så kanske det e bäst att göra något åt saken.
Många är deppiga och det är faktiskt en folksjukdom.
Man behöver inte springa omkring och flina hela dagarna men har man tappat livsgnistan så ska man defenitivt göra något åt det.
Hoppad du blir gla' snart igen

 

[Bettskena]

Mkt möjligt men med tanke på hur det gått för dom som gått hos en sån här så skippar jag nog det

vad menar du?

om du verkligen har 'problem' så är det en diagnos du isåfall behöver och det får du av en professionell människa och med det menar jag av någon som har utbildning för det och inte tex ens bästa vän.

annars så är det bara att gilla läget - ibland mår man bara dåligt helt enkelt, men det betyder inte att världen går under för det.

dessutom visar forskning och statistik, att unga människor idag jämfört med för 20, 30, 40-år sedan, är sämre förberedda mentalt sett på när 'någonting' i livet inte riktigt är som det ska - för 40 år sedan begick inte unga människor självmord om ens pojkvän/flickvän dumpade en medan idag mår unga människor väldigt dåligt om de har fel märke på kläderna. begrepp som 'curlingföräldrar', 'stressamhället' m.m bidrar till att unga människor har en emellanåt, skev uppfattning om livet; livet är bra och det är kul att leva. det saknas insikter om att livet ibland också innebär att det är tråkigt och inte alls kul, men att det 'ordnar sig'. denna insikt har under årens lopp, fallit bort mer och mer och största orsaken är föräldrarna och deras brist på ansvar samt att en av deras uppgifter är att förbereda barnet på världen utanför hemmet. nuförtiden ska alla, alltid var så jäkla glada och det hela tiden och överallt. klart som faen att man mår dåligt när man vaknar en dag och inte har ett leende på läpparna och dessutom inte vet varför man mår dåligt.

så är livet; mycket skratt, en del ilska och gråt, men trots allt en del av livet. och det är helt ok. du klarar dig.

 

[Lou siffer]

Prulle, detta är inte första gången du startar en sådan här typ av tråd.
Tyvärr.
Om du känner så här ofta så kanske det e bäst att göra något åt saken.
Många är deppiga och det är faktiskt en folksjukdom.
Man behöver inte springa omkring och flina hela dagarna men har man tappat livsgnistan så ska man defenitivt göra något åt det.
Hoppad du blir gla' snart igen

nej jag vet, har av nån anledning blivigt lite av en tradition att göra en tråd här när jag mår skit, vet inte varför egentligen, vafan hoppas jag på lixom? Är väll mest ett sätt att bearbeta skiten eller jag vet inte. Det värsta är att jag alltid kommer på nån "plan" men så fort jag mår en smula bättre så går jag ifrån den, och vips är vi tillbaka på ruta ett..

Men men ska försöka vara konstruktiv och tvinga mig själv. försökte skriva ett cv och söka leta jobb jag faktiskt skulle trivas med men entusiasmen rann iväg fort..

 

[dunderhonung]

Instämmer med Bettskena.

Sen fattar jag inte varför du verkar rädas att söka hjälp, men samtidigt vågar skriva här?
Okej, du är ingen privatperson här, utan ett nick.
Vi känner dej inte och visst kan jag förstå att det kan va enklare att ventilerar "jobbiga" saker på ett internet-forum för att man dels inte behöver belasta någon på samma sätt som man kanske räds att göra med sina vänner/nära och kära. Samtidigt så behöver man inte lämna ut sig eller träffa personerna i fråga, därför kanske man vågar mer för att man vet att man inte kommer få stå till svars för sitt agerande.
Men samtidigt tror jag knappast att botemedlet finns här.
Gå och snacka med någon som faktiskt kan hjäpa dej ur denna här tanke-gjyttjan.
Om du verkligen känner som du känner, ofta dessutom, så är det faktiskt inte ok och lite jämmrande.
Då är det ett allvarligt sinnestillstånd som man kan faktiskt komma ur.
Frågan är om du vill komma ur det?

 

[xibalba]

för 40 år sedan begick inte unga människor självmord om ens pojkvän/flickvän dumpade en..

Nja men för sissådär 250 år sen när Wille Shakespear levde, remember Romeo & Julia?

Livet är mest skit och det behövs ingen psykolog/terapeut för att konstatera, sätt mål och uppnå dom. Delmål som är överkomliga

Edit:
Undvik fylla under "låga" perioder, blir bara värre dagen efter med låga seratonin (staving?)-halter i hjärna och ångest.

 

[Dr.Bike]

vad menar du?

om du verkligen har 'problem' så är det en diagnos du isåfall behöver och det får du av en professionell människa och med det menar jag av någon som har utbildning för det och inte tex ens bästa vän.

annars så är det bara att gilla läget - ibland mår man bara dåligt helt enkelt, men det betyder inte att världen går under för det.

dessutom visar forskning och statistik, att unga människor idag jämfört med för 20, 30, 40-år sedan, är sämre förberedda mentalt sett på när 'någonting' i livet inte riktigt är som det ska - för 40 år sedan begick inte unga människor självmord om ens pojkvän/flickvän dumpade en medan idag mår unga människor väldigt dåligt om de har fel märke på kläderna. begrepp som 'curlingföräldrar', 'stressamhället' m.m bidrar till att unga människor har en emellanåt, skev uppfattning om livet; livet är bra och det är kul att leva. det saknas insikter om att livet ibland också innebär att det är tråkigt och inte alls kul, men att det 'ordnar sig'. denna insikt har under årens lopp, fallit bort mer och mer och största orsaken är föräldrarna och deras brist på ansvar samt att en av deras uppgifter är att förbereda barnet på världen utanför hemmet. nuförtiden ska alla, alltid var så jäkla glada och det hela tiden och överallt. klart som faen att man mår dåligt när man vaknar en dag och inte har ett leende på läpparna och dessutom inte vet varför man mår dåligt.

så är livet; mycket skratt, en del ilska och gråt, men trots allt en del av livet. och det är helt ok. du klarar dig.

Du har oxå läst i Trygghetsnarkomanernas land ser jag...

Ja tamigfan ALLA borde läsa den!

 

[xibalba]

Du har oxå läst i Trygghetsnarkomanernas land ser jag...

Ja tamigfan ALLA borde läsa den!

Haha jag köpte den förstast av alla. Men tyckte den verka vara skriven av en mellanstadieelev så gav upp efter 2 sidor, ska dock återuppta den när orken kommer.

 

[Bettskena]

Du har oxå läst i Trygghetsnarkomanernas land ser jag...

Ja tamigfan ALLA borde läsa den!

mjaa, har en del kunskaper i ämnet ifråga, men visst borde folk läsa den samt hans senaste bok.

 

[Ingel]

laga bilen och köp ny tv så blir det bättre ska du se.

 

[Lou siffer]

vad menar du?

om du verkligen har 'problem' så är det en diagnos du isåfall behöver och det får du av en professionell människa och med det menar jag av någon som har utbildning för det och inte tex ens bästa vän.

annars så är det bara att gilla läget - ibland mår man bara dåligt helt enkelt, men det betyder inte att världen går under för det.

dessutom visar forskning och statistik, att unga människor idag jämfört med för 20, 30, 40-år sedan, är sämre förberedda mentalt sett på när 'någonting' i livet inte riktigt är som det ska - för 40 år sedan begick inte unga människor självmord om ens pojkvän/flickvän dumpade en medan idag mår unga människor väldigt dåligt om de har fel märke på kläderna. begrepp som 'curlingföräldrar', 'stressamhället' m.m bidrar till att unga människor har en emellanåt, skev uppfattning om livet; livet är bra och det är kul att leva. det saknas insikter om att livet ibland också innebär att det är tråkigt och inte alls kul, men att det 'ordnar sig'. denna insikt har under årens lopp, fallit bort mer och mer och största orsaken är föräldrarna och deras brist på ansvar samt att en av deras uppgifter är att förbereda barnet på världen utanför hemmet. nuförtiden ska alla, alltid var så jäkla glada och det hela tiden och överallt. klart som faen att man mår dåligt när man vaknar en dag och inte har ett leende på läpparna och dessutom inte vet varför man mår dåligt.

så är livet; mycket skratt, en del ilska och gråt, men trots allt en del av livet. och det är helt ok. du klarar dig.

Syftar på att dom jag känt som har gått hos psykolog i ystad är döda nu..

Det och en jävligt dålig erfarenhet av en skolkurator som fick mig att känna mig ännu sämre, gör att jag drar mig från det.

Mina föreldrar är 40/50 talister som bråkat sen jag födes och jag har redan blottat aldeles för stor del av min uppfostran i tidigare allt e skit trådar. och att det är fel märke på mina kläder är inte problemet, inte heller att halva garderoben borde kompleteras.Att flickvänen gjort slut skulle varigt posetivt för då hade jag haft en i modern tid..

Klart som fan jag vet att jag löser det hade jag inte trott det hade jag också gett upp..


Det är bara den totala bristen på socialtumgänge som gör mig galen..
Och att det inte finns nått i mitt liv jag inte skulle vilja byta ut.

SÅ du har rätt jag är bara en bortskämd snorrunge som inte har en anning om vad jag vill. Eller jag vetefan kan inte tänka klart ens.

Känns som jag gick på toaletten när sista dansen gick..

Hur fan skaffar man social kompetens måste ju va det jag saknar.

Fan nu e de nere..

Instämmer med Bettskena.

Sen fattar jag inte varför du verkar rädas att söka hjälp, men samtidigt vågar skriva här?
Okej, du är ingen privatperson här, utan ett nick.
Vi känner dej inte och visst kan jag förstå att det kan va enklare att ventilerar "jobbiga" saker på ett internet-forum för att man dels inte behöver belasta någon på samma sätt som man kanske räds att göra med sina vänner/nära och kära. Samtidigt så behöver man inte lämna ut sig eller träffa personerna i fråga, därför kanske man vågar mer för att man vet att man inte kommer få stå till svars för sitt agerande.
Men samtidigt tror jag knappast att botemedlet finns här.
Gå och snacka med någon som faktiskt kan hjäpa dej ur denna här tanke-gjyttjan.
Om du verkligen känner som du känner, ofta dessutom, så är det faktiskt inte ok och lite jämmrande.
Då är det ett allvarligt sinnestillstånd som man kan faktiskt komma ur.
Frågan är om du vill komma ur det?

Huvudet på spiken, vill inte bränna dom få vänner jag har med självömkan, dom har redan fått ta emot mina fall tillräkligt ofta. desutom har ända vännen här större problem men de vill han inte prata om så det funkar inte..

Och nej jag tror inte heller på det här men det tvingar mig att tänka lite iaf.

Om jag vill må bra? Är det en fråga? klart jag vill!

 

[Dr.Bike]

Haha jag köpte den förstast av alla. Men tyckte den verka vara skriven av en mellanstadieelev så gav upp efter 2 sidor, ska dock återuppta den när orken kommer.

Det behöver du inte. För det är som du säger, inget mästeverk i litteratur.
Han upprepar sig, och saker tuggas om rätt friskt, så man kan gott hoppa framåt utan att missa nåt.

Icke förty levererar han en och annan sanning rätt upp i fejan på vissa klientel, samt politikerna inte minst!