Vad fick dig att le idag?

[Bushido]

Snö. Då framrycker man på skidor med cykeln fastspänd på ryggsäcken.

Ryser av blotta tanken på vita blixten... Inte på grund av minnen av kyla, utan på grund av minnena av den rena och fullkomliga misär som skidorna i sig bidrog med... Mitt absolut tydligaste minne är när vår pluton var ute på skidpatrull i temperaturer just omkring nollan, kramsnön satte sig som klister under de satans råsponten man kallade skidor och byggde på lager efter lager tills man inte längre skidade utan snarare traskade fram på blytunga två+meterlånga platåskor... En av kamraterna i plutonen tröttnade, spände av sig "skidorna", kastade dem så långt han förmådde ut i skogen (inte särskilt långt då de vägde uppskattningsvis 10-20kg styck vid det laget) och försökte fortsätta till fots, men sjönk ögonblickligen ned till midjan i den blötmjuka snön och kom inte längre. Han fick vackert inse sitt fullständiga nederlag, kravla sig upp ur hålan och vidare ut i skogen för att återhämta skidorna och fortsätta marschen med huvudet hängande lägre än jag någonsin sett i något sammanhang sedan dess...

 

[Bushido]

En annan polare ville göra tjänstgöring men fick inte för at psykologen sa att han var mentalt instabil. Så han skrev ett hotbrev till henne.

Behövde de ytterligare bevis innan det så blev det väl ganska glasklart därefter...

Jag är helt övertygad om att det är nyttigt för dagens bortskämda snorungar att få göra lumpen. Att få lära sig ta hänsyn och göra vad man blir tillsagda.

 

[Ulvhamne]

Behövde de ytterligare bevis innan det så blev det väl ganska glasklart därefter...

Han gjorde vapenfri tjänst till slut. Sedan åkte han till främlingslegionen, men blev inte så långvarig där. Och ett årtionde senare så blev han antagen till livgardet och var knekt så länge han orkade.
Jag gjorde mig ovän med hans befäl där när jag sa till honom att det är lite fånigt att se det som yttre tjänst när de inte ens kan hålla kvar i karbinerna när ett par tomtar springer fram.

 

[blueridge]

Ingen personlig erfarenhet av tjänsten som sådan, däremot fick vi under grundutbildningen höra att det någonstans i något gammalt reglemente står någonting i stil med att "Vid händelse av nukleär detonering, släng dig i diket och lägg dig över cykeln för att skydda den från radioaktivt nedfall"... Jag har inte lyckats hitta något konkret belägg för detta och det låter ju onekligen helt verklighetsfrånvänt sett ur dagens perspektiv, men en gång i tiden var det kanske inte lika långsökt att skydda materielen snarare än personalen... Men det vore kanske mer rimligt att finna dylika instruktioner i exempelvis Sovieternas doktrin, Sverige har väl aldrig riktigt varit i den positionen att man haft mer personal än materiel...

Kan du bekräfta eller dementera ovanstående möjligtvis? Vore kul att höra si eller så från någon som har faktisk erfarenhet snarare än ren hörsägen och lumparmyter...

Framryckning är måhända en hyperbol. Vi fraktade oss några ggr medelst cykel och utförde materialvård på dessa. Det cyklades nog mest med löspluggsanordningen på AK4. Kanske med flamdämpare till skjutbanan vid något tillfälle.
Det var ett spektakel och något cykelkompsni blev vi inte.
Vi åkte mest 20-bil.
Cyklar fasades ut och regementet lades ner några år senare. I11, Växjö, sent 80-tal. Jag blev inte kvar där efter att man röntgat min rygg, då jag fick förklaring på saker jag inte visste.

 

[Kratoz]

Vi cyklade med Ak4 några ggr, åkte med vita blixten och ak'n fler ggr.
Vi försökte tolka bakom en traktor men gav upp 2 krascher och 100m senare.
Sjukt hur man kan trassla in sig på bara 20 man.
Tog typ 40 min att ställa upp efter krascherna så kapten suckade tungt och gav upp.