Ni glömmer en viktig sak i diskussionen om beloppen ovan:
Det spelar inte så stor roll om det kostar 75 000:- att ersätta den skadade hojen. Det väsentliga är att det kostar 750 000:- att ersätta brutna armar och ben. Eller hur mycket det nu är.
Det väsentliga är i alla fall att det är personskadorna som kostar flis. Sveda och värk, utebliven inkomst (kanske under många år) etc.
Min definition på skenande:
Att försäkra
sin hoj på nån annan med lägre risk (enligt statistiken) för att få en lägre kostnad än den risk man egentligen är själv (eller borde vara enligt statistiken).
Min definition i fråga om den skaderisk som knarren utgör före/efter trimning (vare sig det gäller turbo eller ett enkelt 2hk slip-on):
Om hojen hamnar i samma klass så blir ju premien samma. Och eftersom de flesta av de hojar vi diskuterar här ändå är klass 7-or så spelar trimning ingen större roll.
Att jag sen tycker att en turbomatad retta inte är den optimala hojen för den som 20 och har färskt körkort är en annan sak men det var ju inte det saken gäller.
Och sen kan man ju diskutera om försäkringssystemet är bra när de flesta hojar ändå hamnar i klass 7 redan innan alla cylindrar har hunnit börja gå.
Jag tycker också att den som gråter när hojen blir skrot borde vara den som ska stå för försäkringen. Vet inte om det var jag som sa det men jag tar gärna åt mig av de som tycker det var bra.
Har man inte råd med önskat försäkringsskydd (på sig själv) så har man inte råd med knarren. Och om man ändå måste ha en hoj som man uppenbarligen inte har råd med så kan man ju börja fundera på det där med bortskämdhet?
Jag har råd med de hojar jag har men jag har inte tid med dom. Hur bra är det?
