Jörgen Karlsson skrev:
2252101 Ingen aning, jag var aldrig bakis när jag gav. Man blir tillräckligt slö ändå efteråt tycker jag. Någon som till skillnad från mig läste medicin kanske kan svara på den frågan samt även hur man i Sverige testar allt blod innan det används?
Det vore intressant att höra!
Djefla skitväder, hade tänkt ut och bränna ikväll!
/Jörgen
Enligt obekräftad uppgift är blodtesterna så dyra att man slår ihop blod från ett gäng blodgivare och gör ett test på blandningen, om man då får ett svar att blodet är smittat så testar man dom individuella påsarna tills man hittar den smittade, man kasserar dessutom alla påsar ur den testgruppen för att vara på säkra sidan.
Jag kanske ska tillägga att jag också tycker att sprutor är jävligt obehagliga, men nålen dom använder vid blodgivning är inte speciellt grov, nålen dom använde när jag tappade blod och sörja ur knäet, det var ett stuprör...
(har kvar ett fult blåmärke runt hålet än...)
Och angående preferenserna när dom väljer bort blodgivare Jörgen, jag beklagar, jag tvivlar inte alls på att det finns många homosexuella som lever mer städat än den genomsnittlige hetro-krograggaren.
Orena transfusioner har redan bidragit till att sprida eländet ännu mer, och det var det sista mänskligheten behövde.
Vad vi verkligen behöver är att utrota sjukdomen, så att alla kan leva det liv dom väljer utan att behöva leva med ångest för att dö av det.
Homofobi är ju oftast underblåst med rädsla, utrotar vi smittan kan vi kanske minska homofobin i samhället, skulle en människa smittas av en transfusion skulle homofoberna genast använda det som bränsle till brasan.
Du har ju redan gjort ditt som blodgivare, du kan säkert göra annat för att bidraga, eller det har du ju redan gjort, du har uppmanat andra att ge blod, du har gjort mer än dom flesta!