Universum?

[Swedie]

Ska vi prata lite om det? Jag diggar att lägga mig om kvällarna och inte förstå hur allting kan ha en början och rymden egentligen aldrig tar slut och att även om du färdas i ljusets hastighet så går ljuset med ljusets hastighet ifrån dig (enlig Einsteins teori).

1 miljon jordar får plats i solen. Eller det var iaf en massa. Det är rätt jobbigt stort. O sen är förstås solen enormt liten i jämnförelse med vissa andra stjärnor och jox ute i rymden.

Det är sen jobbigt att läsa om ljusår, kan vi inte bara förvandla avståendet till nästa galax i kilometer istället? Så vad var det 70 ljusår. Det är alltså 299 792 458 meter i sekunden. Vilket är ca30.000 mil i sekunden. Alltså 8 varv runt jorden ungefär som vi hört talas om. Så det är alltså 30.000mil x 60 x 60 x 24 x 365 x 70 = 66.225.600.000.000 mil till våran granngalax. Det kör jag på bakhjulet.

 

[Zormin]

Oh no... Du är inte ensam om att gilla att fundera över sånt. Jag ska på kräftskiva om ett tag och sen planterar du förföriska tankar i mitt huvud!

Vad finns "utanför" universum? För det måste väl ligga någonstans? Vad gör vi här? Har vår existens någon mening? Jag har ingen aning! Shit..man blir mörkrädd efter att ha funderat en stund.

 

[Swedie]

Tycker denna tråden (eftersom vi aldrig kommer få svar) endast ska ta upp frågor. Kan bli riktigt roligt o läsa vad många inte förstår

 

[AxlySM]

Brukar också ägna ämnet en del tid om kvällarna i sängen.. Slutar oftast med att jag blir irriterad på att det inte går att förstå riktigt, hur stort allt är. Känns väldigt märkligt att just jag är någon i allt det stora som kan tänka, känna och göra saker. Men aaah, jag har tänkt lite på det här med ex. återfödelse och liv genom parallella världar, och jag har kommit fram till (att jag tror) att det inte riktigt är så, utan att universum återskapas efter varje sammandragning (efter att ha expanderat "fullt"), och sedan exploderar i ännu en Big Bang. Allt går bara runt och runt, och det här är säkerligen inte det första liv jag lever, och inte heller det sista.

Känns bra, med tanke på att jag aldrig skulle vilja vara någon annan människa. Fast det är klart, det är ju väldigt synd om alla människor och djur det går mindre bra för, som dör av svält, krig eller annat, om man nu blir samma individ varje gång.

Märker även att det jag skriver kanske inte har så mycket med universum och rymden i sig att göra, utan mer hur jag ser på återfödelse och liknande.. Menmen.

En fråga som mer rör ämnet och som jag tänkt på: Det tar ju miljontals år för ljuset från avlägsna stjärnor att nå oss, men hur är det då när de slocknar? Är det en omedelbar händelse som vi märker direkt, eller är det något som hänt för läääängesedan? Alltså att det bara är själva ljusenergin det tar tid för att nå Jorden, medan själva "lampeffekten" är en sak som yttrar sig här i samma stund som stjärnan i fråga dör?

 

[Mavve]

Jag förstår inte hur hela universum många gånger kan vända sig emot mig?
Är det Murphys lag om att när allt kan skita sig så gör det det eller är det nånting annat???

Jag tänker på det ungeför ett par sekunder sen kommer jag på att det finns viktigare saker att ägna sig åt.
Vem bryr sig vad som finns bakom universum? Man kommer ju aldirg dit ändån.
Vår existens har ingen som helst mening, men när vi ändån är här och självmedvetna som vi är så är det ju lika bra att ta en öl om man kan.
Kräftskivan ikväll kommer vara höjdpunkten denna dagen - nästa dag kan man hitta en annan höjdpunkt. Det är ju det som räknas och inte om vi kan nå ljusets hastighet eller annat trams.

 

[Mavve]

Brukar också ägna ämnet en del tid om kvällarna i sängen.. Slutar oftast med att jag blir irriterad på att det inte går att förstå riktigt, hur stort allt är. Känns väldigt märkligt att just jag är någon i allt det stora som kan tänka, känna och göra saker. Men aaah, jag har tänkt lite på det här med ex. återfödelse och liv genom parallella världar, och jag har kommit fram till (att jag tror) att det inte riktigt är så, utan att universum återskapas efter varje sammandragning (efter att ha expanderat "fullt"), och sedan exploderar i ännu en Big Bang. Allt går bara runt och runt, och det här är säkerligen inte det första liv jag lever, och inte heller det sista.

Känns bra, med tanke på att jag aldrig skulle vilja vara någon annan människa. Fast det är klart, det är ju väldigt synd om alla människor och djur det går mindre bra för, som dör av svält, krig eller annat, om man nu blir samma individ varje gång.

Märker även att det jag skriver kanske inte har så mycket med universum och rymden i sig att göra, utan mer hur jag ser på återfödelse och liknande.. Menmen.

En fråga som mer rör ämnet och som jag tänkt på: Det tar ju miljontals år för ljuset från avlägsna stjärnor att nå oss, men hur är det då när de slocknar? Är det en omedelbar händelse som vi märker direkt, eller är det något som hänt för läääängesedan? Alltså att det bara är själva ljusenergin det tar tid för att nå Jorden, medan själva "lampeffekten" är en sak som yttrar sig här i samma stund som stjärnan i fråga dör?

Du återföds aldrig i livet nånsin - så nu vet du.
Var kom i så fall alla andra människor ifrån från när det fanns INGEN ALLS???
Idioti att tro på återfödsel. Alla ska ju få en chans, annars kan man ju lika gärna hänga sig så fort nånting går snett för man återföds ju ändån sen....

När stjärnan slocknar så tar det kanske 1tusen år för oss att uppfatta det. Har man ett fungerande enormt jävla hubbletrubbledubbleteleskop som gör att man kan se stjärnan i realtid så ser man ju när den slocknar också, men vad är det att kolla på?
Sätt dig hellre med bruden o kolla nästa solnedgång eller ett najsigt meteoritfall så kan du ju ha en mycket trebligare stund istället för o glo på en död stjärna.

 

[[PlastRaket]]

Jag brukar fundera på det här:
Var ligger switzerland och varför?
Hur ser jultomten ut utan skägg? (fast den har jag kommitpå! som far)
Hur blir spagetti till? växer den på träd eller föds den?
Är inte rymden onödigt stor?
Om det är så att rymden expanderar hela tiden, vad heter DET som rymden expanderar i?

 

[Swedie]

En fråga som mer rör ämnet och som jag tänkt på: Det tar ju miljontals år för ljuset från avlägsna stjärnor att nå oss, men hur är det då när de slocknar? Är det en omedelbar händelse som vi märker direkt, eller är det något som hänt för läääängesedan? Alltså att det bara är själva ljusenergin det tar tid för att nå Jorden, medan själva "lampeffekten" är en sak som yttrar sig här i samma stund som stjärnan i fråga dör?

Parallella världar... Jadu. jag läste ett par sidor på Wikipedia och blev lite visare. Men det handlar iaf om the M-theory (Matrix-teorin). Tror det var något om att vårat universum är del av flera "stavar"... så det är alltså ett Multiverse istället för Uni-verse (singular). Men det är helt cp-komplicerat så vi går inte in på det då ingen här är professor utan en gissare som mig.

Men sen har vi även vems teori det nu var att allting som finns inte är vad vi ser utan det är ögats egen översättning. Kanske vi egentligen bara är ljuspartiklar i ett hav av andra partiklar.

Förresten så ja, en stjärna som slocknat exploderar väl o försvinner? Iofs finns det väl en fas där stjärnan inte strålar ljus och därmed inte avger ljus. Så ett visst blinkande och joxande borde förekomma innan man får se på en finfin supernova. Tänk o se en sån på riktigt. Tänk som solen exploderar... snacka om att vi blir toast, o det blir ljust.

 

[AxlySM]

Jag förstår inte hur hela universum många gånger kan vända sig emot mig?
Är det Murphys lag om att när allt kan skita sig så gör det det eller är det nånting annat???

Jag tänker på det ungeför ett par sekunder sen kommer jag på att det finns viktigare saker att ägna sig åt.
Vem bryr sig vad som finns bakom universum? Man kommer ju aldirg dit ändån.
Vår existens har ingen som helst mening, men när vi ändån är här och självmedvetna som vi är så är det ju lika bra att ta en öl om man kan.
Kräftskivan ikväll kommer vara höjdpunkten denna dagen - nästa dag kan man hitta en annan höjdpunkt. Det är ju det som räknas och inte om vi kan nå ljusets hastighet eller annat trams.

Det är väl som med allt annat. Vissa vill veta var gränserna finns, och hur man når dem.. Och andra vill gå ännu längre! Men visst, det lär väl aldrig bli några svar på så "stora" saker som vad som finns längre bort än universum.

Och nu skall väl alla vara dumma mot mig bara för att jag försöker vara lite seriös.

 

[Padde]

Du återföds aldrig i livet nånsin - så nu vet du.

Bevis på det?

 

[Mavve]

Bevis på det?

Jorden skapas - det absolut första levande tinget skapas sen - och vart kom det livet ifrån?

Eller det skapades bara först 10 liv för att sen vandra vidare? Vart kom det 11 livet ifrån?

Överbevisad.

 

[Swedie]

Om det är så att rymden expanderar hela tiden, vad heter DET som rymden expanderar i?

"Nothing" benämns det. I ingenting finns ingenting och är man i ingenting så är det helt plötsligt nånting. Att försvinna in i ingenting går inte. Man kan inte heller se ingenting eller en vägg till ingenting. Dock borde man kunna se en effekt av det. Finns en undersökning där de hitta en "vägg" där superhopar (ett enormt antal galaxar packade till en klump, i astronomiska mått då). Galaxerna ligger som en vägg och har inte gått längre "bort". Kallas för "The Great Wall". Den är 500 miljoner ljusår lång, 300 miljoner ljusår bred och 15 ljusår "tjock". 15 mot de övriga siffrorna är ingenting vilket får astronomer att förundra sig över varför denna ihopppackning och inte kubiska / spheriska formen på superhop/galaxhop-samlingen.

 

[AxlySM]

Tänk som solen exploderar... snacka om att vi blir toast, o det blir ljust.

Haha, jo.. Men innan den gör det lär den ju expandera till en något i storlek med en röd jätte eller vad det heter, och det lär knappast bli någon direkt explosion att bli bränd av. Vi kommer plågas lååångsamt till döds i värmen bara (eller snarare dö då saker och ting i ekosystemet slås ut).

 

[Swedie]

Haha, jo.. Men innan den gör det lär den ju expandera till en något i storlek med en röd jätte eller vad det heter, och det lär knappast bli någon direkt explosion att bli bränd av. Vi kommer plågas lååångsamt till döds i värmen bara (eller snarare dö då saker och ting i ekosystemet slås ut).

Tråkiga är att en istid är påväg och 90% av jordens befolkning kommer att säga upp sig från livet. Om 50-100 år kommer jorden vara obeboerlig då den är för varm eller kall och översvämmad / nerisad. Beroende lite på hur fort mellanprocessen är. Vet ju hur man hittad djur nerfrusna som om det hände inom ett par sekunder. Vad hette den där filmen nu om hur jorden frös ner? Fast just så kanske det inte händer. Men vem vet.

 

[Chris Ash]

En fråga som mer rör ämnet och som jag tänkt på: Det tar ju miljontals år för ljuset från avlägsna stjärnor att nå oss, men hur är det då när de slocknar? Är det en omedelbar händelse som vi märker direkt, eller är det något som hänt för läääängesedan? Alltså att det bara är själva ljusenergin det tar tid för att nå Jorden, medan själva "lampeffekten" är en sak som yttrar sig här i samma stund som stjärnan i fråga dör?

Om en stjärna skulle slockna(vilket de ju inte gör men om vi antar at de skulle göra det) så skulle vi se det när ljuset når oss. Dvs en stjärna 20 ljusår bort som slocknar idag skulle vi se slockna om 20 år.

Om vi hade ett extremt starkt teleskop och kunde se stjärnor miljarder ljusår bort skulle vi alltså få vänta miljarder år på att få se dem slockna också.

Det är det som är så intressant, ju längre bort man blickar desto länge tillbaka i Universums historia kommer man också.

 

[AxlySM]

Tråkiga är att en istid är påväg och 90% av jordens befolkning kommer att säga upp sig från livet. Om 50-100 år kommer jorden vara obeboerlig då den är för varm eller kall och översvämmad / nerisad. Beroende lite på hur fort mellanprocessen är. Vet ju hur man hittad djur nerfrusna som om det hände inom ett par sekunder. Vad hette den där filmen nu om hur jorden frös ner? Fast just så kanske det inte händer. Men vem vet.

Mmm. Lär nog bli så.. Filmen heter väl "The Day after Tomorrow" i alla fall?

Och till Mavve: Jag menar en återfödelse som spelar upp livet i repris, inte att man kan göra som du menar, att ta sitt liv om det går skit och sedan hoppas på ett nytt och bättre liv. Utan det du gör kommer hända igen, exakt samma sak.

 

[Mavve]

Mmm. Lär nog bli så.. Filmen heter väl "The Day after Tomorrow" i alla fall?

Och till Mavve: Jag menar en återfödelse som spelar upp livet i repris, inte att man kan göra som du menar, att ta sitt liv om det går skit och sedan hoppas på ett nytt och bättre liv. Utan det du gör kommer hända igen, exakt samma sak.

Så du menar att nån dum jävel trimmade sin gammelsurkawa och körde med den o trodde han var cool innan mig????

 

[Chris Ash]

Haha, jo.. Men innan den gör det lär den ju expandera till en något i storlek med en röd jätte eller vad det heter, och det lär knappast bli någon direkt explosion att bli bränd av. Vi kommer plågas lååångsamt till döds i värmen bara (eller snarare dö då saker och ting i ekosystemet slås ut).

Solen kommer inte att explodera, för det är den alldeles för liten. Den kommer istället att svälla upp som du säger och sen när vidare elementsyntes genom fusion ej är möjlig kommer den att krympa till en vit dvärg som kommer att lysa många miljarader år i ett dött solsystem.

 

[Swedie]

Det är det som är så intressant, ju längre bort man blickar desto länge tillbaka i Universums historia kommer man också.

på 500 miljoner år som man tydligen kan se ... så borde en hel jäkla massa ha hänt ändå... fast så fundamentanlt annorlunda lär det inte se ut.

 

[Mavve]

Jag ska skicka sakerna, men universum vänder sig emot mig - det var det jag menade.

Skulle ju hämtat dem för ett tag sen o såklart har han semester....

jaja, får väl hoppas på en bättre återfödelse eller nåt.