Turbobygge på en gammal gixxer.

[terje2]

Jag känner för dig..men fan man behöver inte 100.000hk.
Hoppas att du kan/vill åka hoj igen, det är ju det bästa.
vila, rehaba, så ses vi på vägarna i sommar..

mvh.Terje

 

[Färnbo]

Har inte tänkt så mycket på priset runt 6-7 lapp kanske.
Jag kan röra armbågen ca 30% men det är värre med handleden, går varken att göra "gasa" rörelse eller rotera densamma, blir kanske bättre efter att man tränat lite och kanske fått bort mera järnskrot från armen/handen.

Skal iof erkänna att jag redan varit och kollat på ett par trikar men hittar inget som jag gillar, skall se om det inte går att knåpa ihop en byggsats
Viljan finns,,, försökte att prutta en runda på crossen idag, men det ville sej inte det heller Förbannade arm/hand.

Mvh Magnus

Krya på dig, du kommer att få leva med en viss smärta förmodligen. Försök ändå att stå ut med den och trän träna träna och åter träna.

Själv har jag brutit i princip alla ben som finns i vänsterfoten, och höger smalben stack ut genom skinnet i höjd men fotleden (två olika tillfällen).

Doc sa att om inte jag hade pinat fötterna så hårt med träning så hade jag nätt och jämt kunnat gå. Gå kan jag nu men kommer ju aldrig att bli någon framstående längdhoppare

 

[Pucken]

Trist som faen att höra.
MEN !
Träna som satan och ge inte upp. Jag kapade av mig tre fingrar för 13 år sen.
Hade en jävla tur att hitta delarna så dom gick att sy på igen.
Precis som du så fick jag massa skrot som läkaren lappade ihop mig med.
Gjorde ont som fan lång tid efter och dess utom var det min vänsterhand.
(Är extremt vänsterhänt hehe )
Gav mig inte utan tränade och tränade.
Det tog nästan 3 år innan jag jag blev "ok" det ser förjävligt ut när jag pekar men helt ok rörlighet och bra styrka.

Hoppas det kan funkar som en sporre.

Höres.

Henrik

 

[jojje1963]

Kan du hålla i styret? Gas och broms kan man ju flytta på. Har du svårt att hålla dej kvar så får du ha ryggstöd..Vill du köra hoj igen så går det. Kämpa på

 

[_Johansson_]

Hoppas du repar dig till slut efter smällen, som sagt så gäller det nog att plåga sig med massvis med träning för att komma igen så bra det går.

Huvudsaken är att du lever.

 

[Bushido]

helvete vad sur att du kanske inte blir bra igen... jag är inte en sån som är rädd för döden eller smärtan eller så, men ett liv som (halv)invalid skrämmer mig som fan... och då är jag redan på väg dit då min axel krånglar lite efter att jag fått den bruten ur led, men det är ju fan ingenting mot dig... krya på dig, hoppas på mirakel för din del!

 

[Miniwipp]

Hej krasch-kopmis . Skönt att du klarade dig så pass bra som du gjorde!

Vad har doktorerna att säga om din rörlighet i armbåge, såväl som supination(pronation och "gasrörelsen" i handen??

Du har väl haft det där fixerat en längre tid nu? I så fall måste det ju vara ofrånkomligt att bennybildning i leden blir ett faktum.. Jag har själv en helt stel armbåge i ungefär 35 grader. Här är det tyvärr för trasigt för att kunna återfå rörlighet, men annars har jag skrapat bort bennybildning i allehanda leder i kroppen med mycket lyckat resultat. Även titanplattor och skenor, som du skriver, kan ju ha inverkan på rörlighet..

Min erfarnhet från det där är att man verkar vilja vänta till bennybildning upphör (nåt år kanske) för att sedan skrapa bort ben som växt på fel ställen.

Btw. Mellan vilka gradtal är armbågens rörlighet? (0 är utsräckt)

Tjenare !!
Min armbåge är ite riktigt lika illa som din så jag skänker dej och en stilla tanke av beundran och sympati.

Jag har inte fått något "definitivum" sagt rent ut av de kära doktorerna och skall i dagarna uppta min sjukgymnastik på allvar igen efter 4v stillestånd.

Idag kan jag faktiskt röra armbågen mellan 45-95 grader och handleden går att röra 15grader upp/5 grader ner och jag har någon grads rörlighet i rotationsfasen.
Mitt bekymmer idag, eller de sista 2-3 veckorna har varit att försöka övertyga en sk familje-läkare att jag faktiskt har ont och att han skall sluta ordinera panodil eller liknande då jag istället kan ta en promenad i regnet för smärtan, Dvs det är helt verkningslöst.
Jag börjar bli oerhört tagen rent psykiskt av att bli betraktad som en "Pundare" när man ber om smärtlindring.
Detta är det stora problemet fn och jag skall tala med en privatläkare idag för detta går åt helvete snart.
Jag vet inte om jag är särdeles känslig men att sitta i 30-50min på morronen innan man är i så god form att man kan ta sej från sängen för att sedan tröska genom dagen med ständigt återkommande gråt/smärt attacker. Jag har så jäkla svårt att förstå hur det kan ta så illa psykiskt.
Fan,,, Ska det vara så här ?

Senaste röntenbilderna livar kanske upp

 

[Miniwipp]

Kan du hålla i styret? Gas och broms kan man ju flytta på. Har du svårt att hålla dej kvar så får du ha ryggstöd..Vill du köra hoj igen så går det. Kämpa på

Tjenare Jojje !!
Mot alla odds provade jag crossen en gång till i gårkväll och det gick lite bättre ända tills jag rovade omkull igen
Men inga skador skedda och det skall nog fan gå till slut och jag har inga problem att hålla mej kvar utan det var stelheten i lederna som gjorde att jag stöp i frugans blomrabatt, men fan att jag ger mej med det
tyvärr hänger inte humöret med bitvis, det går lite upp o ner just nu.

Jag lider med min fru som har fått stå ut med allt detta, utan hennes hjälp och support hade jag nog hoppat i repet för länge sedan.
bara pappersexersicen efter olyckan tog många veckor för henne att klura ut, taxiresor, tillstånd, kommun och landsting, hjälpmedel mm, mm. Fy fan. Man får verkligen som vårdtagare ta del av svensk pappersbyråkrati när den är på topp.
En trevlig nyhet var att jag åkte iväg 2dgr till mina jaktkamrater i småland förra veckan, det var första gången jag var ifrån min fru mer än 4 tim sedan den 30 mars, pga "påsbyten" på magen och div såromläggningar (sjukhusvistelse då borträknat) och lyckades tom "lappa" till en liten "nassepojke" med 8x57:an, så än finns det hopp
Jag kan ju hjälpligt hålla i ett gevär nu och rekylen bekommer mej inte nåt vidare så det finns hopp, det finns hopp

Tack för allt ert stöd här,, alla...det värmer innerligt.
Mvh Magnus

 

[3 cl]

Alla är inte Rambos. Att ha ont är inget att sträva efter. Men effektiva värkisar kan ge lite andra men. Men som du säger så vill man inte bli betraktad som pundare för man vill ha riktiga grejer ibland. JAg fick voltaren ???? som smärtlindring när jag nöp av en finger . Funkade ju bra mot inflammation men noll mot ont. Fixade 500 mg ipren .Det hjälpte .
Ta det lungt med lindringen. Bättre att känna lite än att sabba andra saker. DU verkar va en positiv juvel med sug efter hoij igen så detta fixar du säkert.
Men akta frugans rabatter det finns inga piller mot hörseln.....

 

[kurre3]

Tjenare !!
Min armbåge är ite riktigt lika illa som din så jag skänker dej och en stilla tanke av beundran och sympati.

Jag har inte fått något "definitivum" sagt rent ut av de kära doktorerna och skall i dagarna uppta min sjukgymnastik på allvar igen efter 4v stillestånd.

Idag kan jag faktiskt röra armbågen mellan 45-95 grader och handleden går att röra 15grader upp/5 grader ner och jag har någon grads rörlighet i rotationsfasen.
Mitt bekymmer idag, eller de sista 2-3 veckorna har varit att försöka övertyga en sk familje-läkare att jag faktiskt har ont och att han skall sluta ordinera panodil eller liknande då jag istället kan ta en promenad i regnet för smärtan, Dvs det är helt verkningslöst.
Jag börjar bli oerhört tagen rent psykiskt av att bli betraktad som en "Pundare" när man ber om smärtlindring.
Detta är det stora problemet fn och jag skall tala med en privatläkare idag för detta går åt helvete snart.
Jag vet inte om jag är särdeles känslig men att sitta i 30-50min på morronen innan man är i så god form att man kan ta sej från sängen för att sedan tröska genom dagen med ständigt återkommande gråt/smärt attacker. Jag har så jäkla svårt att förstå hur det kan ta så illa psykiskt.
Fan,,, Ska det vara så här ?

Senaste röntenbilderna livar kanske upp

Ja, lite x-rays livar alltid upp! =)

Jag har inte det minsta svårt att förstå hur du känner dig, både med tanke på värktabletter och framtidsbekymmer.. På ortopeden cirkuleras friskt med personal och därav ansvarig sjuksköterska, och varje ny måste övertygas in i det sista för att man skall få den dos man egentligen behöver. - "Men det här är ju vad missbrukare tar, det kan inte stämma.. etc etc.."

Men precis så ska det tydligen va. På intensvien i linköping, har jag fått förklarat för mig, att man arbetar på helt annat sätt. Man medicinerar och smärtstillar rent efter effekt.. Smärtstillande blev ett problem först när jag kom till ortopeden. För min del räckte det oftast att tvinga sjuksköterskan prata med ansvarig läkare eller plocka fram röntgenbilder.. Påfrestande är det. )=

Du lär nog inte var känsligare än nån annan. Efter en tid verkar kroppen få nog av smärta och man blir istället för härdad, helt överkänslig.. Kanske där du är nu??

Ska du orka med träningen som du pratar om framöver psykiskt, är smärtan a och o att bekämpa. Det är min lärdom iaf..

Skänker dig beundran och sympati i mängder och hoppas på dig! Bara att pm:a mig om du har lust! Orka på!

 

[vrod]

Imponerad av dig att du biter ihop och försöker att ta dagen som den kommer!!!

Håller med dig angående din fru med, att hon står ut!!! Hon borde få många rosor av dig eller???

 

[Two stroke man]

Tråkig vändning på denna tråd. Men rörligheten verkar ju ha blivit bättre ganska snabbt så det låter ju positivt.

Försök komma till sjukgymnasten så snabbt som möjligt. Har dom inte tid be om ett kort samtal med lite information om vad du kan/får göra själv. Kontakta annan gymnast i värsta fall.

Vad gäller smärta och smärtlindring är det nog väldigt individuellt kanske både bland läkare och patienter för min personliga erfarenhet är tvärtom att jag fått mycket mer smärtlindring än jag behövt. Men nu har ju jag inte haft så stora skador som dig.

Om du inte blir körduglig varför inte bygga en dragracinghoj eller nåt och låta någon köra den!? Kanske har fel men du verkar ju vara en person som finner lika stor glädje i byggandet som i åkningen...

 

[Färnbo]

Tjenare Jojje !!
Mot alla odds provade jag crossen en gång till i gårkväll och det gick lite bättre ända tills jag rovade omkull igen
Men inga skador skedda och det skall nog fan gå till slut och jag har inga problem att hålla mej kvar utan det var stelheten i lederna som gjorde att jag stöp i frugans blomrabatt, men fan att jag ger mej med det
tyvärr hänger inte humöret med bitvis, det går lite upp o ner just nu.

Jag lider med min fru som har fått stå ut med allt detta, utan hennes hjälp och support hade jag nog hoppat i repet för länge sedan.
bara pappersexersicen efter olyckan tog många veckor för henne att klura ut, taxiresor, tillstånd, kommun och landsting, hjälpmedel mm, mm. Fy fan. Man får verkligen som vårdtagare ta del av svensk pappersbyråkrati när den är på topp.
En trevlig nyhet var att jag åkte iväg 2dgr till mina jaktkamrater i småland förra veckan, det var första gången jag var ifrån min fru mer än 4 tim sedan den 30 mars, pga "påsbyten" på magen och div såromläggningar (sjukhusvistelse då borträknat) och lyckades tom "lappa" till en liten "nassepojke" med 8x57:an, så än finns det hopp
Jag kan ju hjälpligt hålla i ett gevär nu och rekylen bekommer mej inte nåt vidare så det finns hopp, det finns hopp

Tack för allt ert stöd här,, alla...det värmer innerligt.
Mvh Magnus

Försök att hålla balans i smärtstillandet, ta så mycket att du kan pina dig lite xtra, men medicinera inte bort all smärta så att du kör sönder dig. Skitsvårt det där har en kompis som blev beroende av tabletter efter ett lårbensbrott. Han har tack och lov kommit ur det nu. Mina skador blir fortfarande bättre och det är 4 år sedan jag bröt sönder foten

 

[wINBLAD]

Måste bara skriva att jag blev väldigt inspirerad av din tråd. Satte mig och läste lite på sh och så ser man "Turbobygge på gammal gixxer" Aha tänkte jag ännu en turbotråd att sätta tänderna i. Så läser man första gången du åkte, och hur kul allting verkade vara. Sen är det bara lite småpruttlar kvar så skulle du vara där med ett komplett bygge. Fortsätter läsa, och man bara väntar på att få se den där bilden på en nytvättad hoj som bara står där, färdigbyggd. Men istället så läser man om din fruktansvärda olycka och dina dagliga kamper. Citerar två av dina inlägg tidigare i den här tråden, som jag tyckte var väldigt roliga att läsa, kanske kan liva upp lite?

Fyförinihelvetesatansjäklarimejochallahelgons avsvedda rövar vad det går

Har för 15min startat upp gixxern för varmkörning och läcktest, klarade inte att hålla mej utan satte upp kablar, slangar med stripes mm och drog ut på en liten, liten testrunda, drog ut på stora vägen här bakom och lufsade iväg lite försiktigt på ettan, tvåan sedan trean och bara pyste iväg, vände hojen drog på lite på ettan, tvåan, trean, kom till ca:6000rpm,,,, då brakade hela helvetet loss,, från undertryck till ca.0,5 i ladd nästan omedelbart, hojen slangede direkt och jag släppte rullen, la i fyran, drog lite på rullen och den stack på slangen igen,, herregud har aldrig varit tvungen att så snabbt ta mej hem och byta kallingar Helt hysteriskt
Vilket jäkla ös, fullkomligt vansinnigt
men kul när man bara slutat skaka

MEN, den flödade över vid startförsök och surade hela spisen, tog en bra stund innan den hoppade igång, jag har inte kapat fjädern till btr, kan jag ha för högt tryck ??
Tomgången var inte lätt att ställa, har inte lyckats ännu utan jag ligger på antingen 2500rpm eller inget har kanske med trycket att göra ??
Annars gick hon jämt och fint MEN, när jag startade den igen efter ett par minuter kom dimman vid Lutzen
det verkar som om jag har lyckats att få turbon för lågt eller lutar hojen för mycket på stödet för jag märkte inte detta när jag satt på den rakt upp och startade
Men det var en upplevelse iallafall Jösses vilket tryck
Mvh Magnus

Tack, Tack, sitter nu med en välbehövlig pilsner i handen och som sagt, bara flinar och darrar, har inte rktigt samlat mej ännu, kan knappt tänka mej hur Lahi o grabbarna kände det när dom lafsade iväg me dubbla laddtrycket
Man jag är imponerad me det lilla jag har, djupt imponerad
trodde faktiskt inte att det skulle bära iväg så med bara 0,5 i ladd och jag tror ärligt talat att jag inte ens hade det Men det är pulver i maskin, inte tu tal om annat,,
Ska bara få ordning på tomgången och fundera ut varför den surade/flödade sen är det bara det lilla problemet med att få plats med allt innanför kåperna
sedan skall vägarna få
Mvh Magnus

 

[Pjatte 2]

Började så som förgående skribent läsa din tråd ikväll o banala glädjerus poppade upp i mig speciellt första turen! Haha Trist d sluta som d sluta eller fel sagt av mig för slut e d ju inte som tur e!! Hoppas allt går bättre för dig dag för dag! Life is a bitch sometimes, but better days will come... Krya på dig ordentligt!!

 

[krille krokodil]

Jag vet inte om jag är särdeles känslig men att sitta i 30-50min på morronen innan man är i så god form att man kan ta sej från sängen för att sedan tröska genom dagen med ständigt återkommande gråt/smärt attacker. Jag har så jäkla svårt att förstå hur det kan ta så illa psykiskt.
Fan,,, Ska det vara så här ?

QUOTE]

Tja Magnus!
känner med dig som alla andra här på SH. Det är aldrig någon rolig läsning när man hör om någon som råkat illa ut pga sin hobby och till den milda grad att man kanske dessutom får bestående men. Känner att jag vill peppa dig trots att alla redan gjort det. Bakgrunden är att jag satt i skiten för ett gäng år sedan då jag bränt mig till 23,3% av kroppens yta och fick vistas på sjukan i 4månader. Jag känner igen mig i det du säger om medicineringen och att man till slut blir skraj att man inte kan leva utan den och det gör ju en till någon typ av substansberoende. Läkarna känner ju givetvis att dom vill bromsa då medicinerna är starka och ger bieffekter som kan vara allvarliga eller svåra att få bukt med, men glöm aldrig att det är endast du som vet bäst hur ont det gör och försök förmedla det till läkarna. jag minns så jävla väl när jag kom på ett återbesök och sitter och pratar med läkaren och hon plötsligt säger "jag vet hur det känns..." och va fan visste hon om det???? för att man SER folk varje dag med smärtor så fattar man aldrig HUR det känns, det måste upplevas för att man skall förstå. Mitt råd till dig är att inte fokusera så mycket på allt som blivit förändrat med smällen utan snarare fokusera på den positiva utvecklingen din kropp nu dagligen gör. Rätt som det är så märker du att du gör en pryl som du inte kunde för en vecka sedan och så och det är det jag menar med framstegen och håll i gumman, hon är ovärderlig i dessa sammanhang

så du fick en gris......du vet att gevär är för "gubbar" som inte kan hålla händerna stilla va
skämt åt sido, det här fixar du

 

[kurre3]

Jag vet inte om jag är särdeles känslig men att sitta i 30-50min på morronen innan man är i så god form att man kan ta sej från sängen för att sedan tröska genom dagen med ständigt återkommande gråt/smärt attacker. Jag har så jäkla svårt att förstå hur det kan ta så illa psykiskt.
Fan,,, Ska det vara så här ?

QUOTE]

Mitt råd till dig är att inte fokusera så mycket på allt som blivit förändrat med smällen utan snarare fokusera på den positiva utvecklingen din kropp nu dagligen gör. Rätt som det är så märker du att du gör en pryl som du inte kunde för en vecka sedan och så och det är det jag menar med framstegen och håll i gumman, hon är ovärderlig i dessa sammanhang

Precis så!

Ps. Med tanke på din röntgenbild så är det ju inte konstigt att supination och pronation går trögt.. Dessa två ben i underarmen som du har plattor i, liksom rullar ju över varandra vid rotationen. Gissar att de vill ha bort dessa senare?

 

[Miniwipp]

Jag vet inte om jag är särdeles känslig men att sitta i 30-50min på morronen innan man är i så god form att man kan ta sej från sängen för att sedan tröska genom dagen med ständigt återkommande gråt/smärt attacker. Jag har så jäkla svårt att förstå hur det kan ta så illa psykiskt.
Fan,,, Ska det vara så här ?

QUOTE]

Tja Magnus!
känner med dig som alla andra här på SH. Det är aldrig någon rolig läsning när man hör om någon som råkat illa ut pga sin hobby och till den milda grad att man kanske dessutom får bestående men. Känner att jag vill peppa dig trots att alla redan gjort det. Bakgrunden är att jag satt i skiten för ett gäng år sedan då jag bränt mig till 23,3% av kroppens yta och fick vistas på sjukan i 4månader. Jag känner igen mig i det du säger om medicineringen och att man till slut blir skraj att man inte kan leva utan den och det gör ju en till någon typ av substansberoende. Läkarna känner ju givetvis att dom vill bromsa då medicinerna är starka och ger bieffekter som kan vara allvarliga eller svåra att få bukt med, men glöm aldrig att det är endast du som vet bäst hur ont det gör och försök förmedla det till läkarna. jag minns så jävla väl när jag kom på ett återbesök och sitter och pratar med läkaren och hon plötsligt säger "jag vet hur det känns..." och va fan visste hon om det???? för att man SER folk varje dag med smärtor så fattar man aldrig HUR det känns, det måste upplevas för att man skall förstå. Mitt råd till dig är att inte fokusera så mycket på allt som blivit förändrat med smällen utan snarare fokusera på den positiva utvecklingen din kropp nu dagligen gör. Rätt som det är så märker du att du gör en pryl som du inte kunde för en vecka sedan och så och det är det jag menar med framstegen och håll i gumman, hon är ovärderlig i dessa sammanhang

så du fick en gris......du vet att gevär är för "gubbar" som inte kan hålla händerna stilla va
skämt åt sido, det här fixar du

Hej min vän !!
Det du skriver har du fullkomligt rätt i, dax att börja fokusera på något positivt istället

Jag kan i dagsläget bara drömma om hur du haft det med dina brännskador, fy fan, jag fick fosfor över ryggen vid ett misslyckat "expriment" i lumpen, det brände igenom på ett par små fläckar och jag kan känna den smärtan än idag när jag sluter ögonen. Brännskador är nog det jävligaste som finns.

BTW, hade det varit "tillåtet" så hade jag hellre skjutit med revolver men nu får den bara följa med som "backup". Det är ju trots allt lite lättare att hantera en revolver än ett långt gevär vid eftersök i snårig terräng, sen om det är tillåtet, ja säg det som inte är förbjudet idag.
Allt gott till er vänner.

 

[Miniwipp]

Kurre3.....
Skall jag vara ärlig så har jag inte en aning om det planeras mera operationer i närtid. Det sitter ju en hel del skrot kvar i armen, de plåtarna som jag visade är efter den senaste operationen.
Det pratades sist jag var inne om att ta ben från höftkammen och sätta mellan de ihopspikade delarna men jag vet inte varför så inte gjordes.

Fan mina vänner,, att sitta här på forat och känna stödet från er skulle jag kommit på tidigare, mycket tidigare.
Bästa rehab i världen

Man kanske kan fresta med en bild från IVA, 4dgr efter smällen
Första gången jag sitter upp och det skall bytas drän samt filter till vaccupumpen i sidan som jag gick med i 16v.
Det sorgliga är att jag inte har ett enda minne från IVA eller de fösta dagarna från vårdavdelningen, det är fullkomligt borta, jag saknar ca:6-8 dagars minne.
Däremot kommer jag ihåg allt som hände innan olyckan, när ambulansen kom, att jag låg och snackade med folk innan jag sövdes för transport. Skumt.

Den andra bilden är på samma sår men från i augusti, det börjar likna något

 

[krille krokodil]

Kurre3.....
Skall jag vara ärlig så har jag inte en aning om det planeras mera operationer i närtid. Det sitter ju en hel del skrot kvar i armen, de plåtarna som jag visade är efter den senaste operationen.
Det pratades sist jag var inne om att ta ben från höftkammen och sätta mellan de ihopspikade delarna men jag vet inte varför så inte gjordes.

Fan mina vänner,, att sitta här på forat och känna stödet från er skulle jag kommit på tidigare, mycket tidigare.
Bästa rehab i världen

Man kanske kan fresta med en bild från IVA, 4dgr efter smällen
Första gången jag sitter upp och det skall bytas drän samt filter till vaccupumpen i sidan som jag gick med i 16v.
Det sorgliga är att jag inte har ett enda minne från IVA eller de fösta dagarna från vårdavdelningen, det är fullkomligt borta, jag saknar ca:6-8 dagars minne.
Däremot kommer jag ihåg allt som hände innan olyckan, när ambulansen kom, att jag låg och snackade med folk innan jag sövdes för transport. Skumt.

Den andra bilden är på samma sår men från i augusti, det börjar likna något

jodå, det är inget snack om saken, du vet vad smärta är helt klart
skrämmande bilder verkligen. Ta hand om dig och gumman nu