Trott pa livet

  • Thread starter Thread starter 0scar
  • Start date Start date
Gå till senaste

0scar

Guest
Sa vad gor man, nar livet kanns utomordentligt genomlevt, en gra, mest smartsam massa att ploja igenom?

Folk runtomkring en dor, gor det tydligt hur flyktigt och meningslost en manniskas liv i slutandan ar?

Jag har sokt hjalp for detta, biverkningarna pa dom pilleren ar inte att leka med (glom nattsomn eller nagon somn overhuvudtaget, insomnia tillsammans med massa annat gott!) och nagon sorts kurator ger ju valdigt lite.

Vet ej riktigt varfor jag skriver har, men ser inte riktigt nagon annan utlopp for detta just nu. Har vanner och familj pa andra sidan jordklotet och forklara detta till dom pa skype kanns inte sa lockande.

Inget nytt heller, har haft nedstamda perioder tidigare men nu har jag bara gett upp, jag blri bara aldre men knappast klokare. Bara inser hur poanglost allting ar, livet bara snurrar runt en i javla fart.

Hur som helst, onodiga kommentarer undanbedes (behover alltsa ingen bullying fran er som anser er vara lite battre och garna paminner andra om det genom "kvicka" kommentarer. Har lyssnat pa sadana i 10 ar av mina skoltid, sa lat mig slippa nu).

Sa manga ganger har jag planerat fa slut pa det och forsokt hitta mod till det. Men fegat ur. Vet fan ej varfor.
 
Hej!

Har själv nyligen förlorat 2 barndomskamrater som stod mig väldigt nära. När jag säger nyligen så gick den senaste bort för bara någon månad sen, och min första för ca ett år sedan.

När nummer 2 gick bort så tog det verkligen knäcken på mig, jag kunde inte göra nånting på några dagar. Alla minnen och roliga stunder man hade tillsammans finns alltid kvar.

Sticker i hjärtat varje gång man ska berätta nån rolig anekdot och dom kommer upp i minnet på nytt.

Självmord. Hmm. har funderat på det vid nåt tillfälle när jag var som mest imme i diset. Men sen komm jag fram till att det är så otroligt oschysst.

Hur skulle min rumskamrat se mig? Föräldrar som tar på sig skuld osv osv.

Jag tror att det bästa man kan göra åt saken, hur ont det än gör är att tala om det.

Att du fegat ur är enbart ett tecken på att du inte är feg. Utan vet att det kan finnas andra lösningar. Så tror jag iallafall.
 
Om du har familj och vännar på andra sidan klotet, du har inte funderat på att flytta dit då? Har själv aldrig varit djupt deprimerad men hört att miljöombyte kan vara bra.
 
Ta't lugnt och skaffa en hobby. Yes, det är sant.

För att utveckla: hitta vad som gör dig glad för stunden. Använd det för att berätta för kroppen att den ska vara glad. Allt det där som funkade innan som inte funkar längre är bara att lämna till tider då du tittar upp över kanten igen. Sätt igång kroppens belöningssystem!

Om du inte orkar engagera dig rent fysiskt, skaffa ett dataspel eller läs böcker. Spela lite gitarr, lär dig några gamla Bellman- eller Cornelisvisor.

Hitta nån att prata med, nån som inte sedan tidigare är känslomässigt engagerad. Om det så är över internet eller irl eller att du t.o.m. betalar för det spelar ingen roll, bara du får prata med nån som inte redan bildat en uppfattning om hur du känner och vad du gått igenom. En kurator ger faktiskt mer än du tror fast inte så snabbt som du önskar.

Sist men inte minst, ge inte upp men ställ inte för höga krav på dig själv. Sätt realistiska mål—idag ska jag tvätta, imorrn ska jag ut och gå en sväng och på onsdag ska jag laga lite mat.

Upperioden kommer så länge du håller dig vid liv MEN du kan hjälpa den på traven. :)
 
Synd att medicinen gör dig sömnlös, för sömn är ibland det bästa man kan tänka sig om man mår risigt. Visserligen kommer det hela tillbaka när man vaknar, men några timmar så har hjärnan fått vila ut och ägnat sig åt annat. Det finns andra mediciner som fungerar och dämpar oro och ångest och som snarare gör en tröttare. Fysisk ansträngning (motion, hojåkning m.m.) hjälper till att få bättre balans på kroppen, för det är ganska ofta kopplat till fel nivåer på signalsubstanser o.d. som gör att man psykiskt mår piss. Har du jobbat hårt, så kan det vara stressrelaterat - tidiga symptom på utbrändhet brukar vara bl.a. just nedstämdhet.
 
Alla människor går igenom livskriser i olika faser av sitt liv. Personligen tror jag inte på mediciner, men bör samtidigt inte uttala mig då jag saknar kunskaper i ämnet. Möjligt att anti depressiva tabletter gör att man för stunden känner sig bättre till mods, men de löser ju inte själva grundproblemet. Jag tror du måste prata med någon om du inte reser dig ur dina svackor. Någon du har förtroende för som kan ge dig kloka råd. Behöver inte nödvändigtvis vara en psykolog eller terapeut. Dock någon med stor livserfarenhet. Helst någon utanför vänskapskretsen eller familjen som kan ge dig perspektiv på det hela.

De allra flesta livskriser där nära anhöriga dör, skilsmässor och andra typer av smärtsamma separationer brukar man komma över med tiden. Andra stannar kvar med en hela livet utan att de påverkar ens vardag mer än sporadiskt. Man lär sig leva med det.

Då jag har personlig erfarenhet av självmord i familjen hoppas jag att du aldrig tar den utvägen (alkohol i kombination av lugnande mediciner om du vill veta). Om någon händelse i mitt liv förföljer mig är det denna. Även om jag inte var så gammal så har det präglat hela mitt liv och synen på det. Kommer alltid att ha massor med obesvarade frågor. Tror inte det finns något smärtsammare sätt att förlora någon på än genom att de tar sitt eget liv. Jag vet att anhöriga, vänner kommer att ställa sig frågan varför. Några kommer att dras med skuldkänslor oavsett om de har någon eller ej. Kanske sätter du igång en kedja händelser som du inte avsett. Tänk dig för.

När livet känns som mörkast kanske det känns som en lättnad att ta sitt eget liv. Jag hoppas dock att det stannar vid en tanke och att du finner kraft att fortsätta leva. Livet har mycket att erbjuda. Är du inte nyfiken på vad som kommer att hända i morgon och dagen efter det?
 
Förstår att det är jobbigt att bo långt ifrån sina vänner när det känns tungt. Vad håller dig kvar i NZ? Borta bra........
 
Tänk på dig själv ett tag. När man mår purko ska man vara lite egoistisk. Har själv haft en väldigt tung period på några år och man blir lätt ganska självupptagen då av förklarliga själ och undermedvetet får man lite skuldkänslor över det (det sista man behöver). Jag tror man försöker kompensera för detta och vara folk lite till lags. Jag känner nu under våren att jag är på väg ur den värsta svackan. Min medicin har varit hård träning och att planera saker jag ska göra helt oberoende vad vänner, familj och samhälle må tycka. Det har helt klart gett mig en gnista.

Dr.Bike har faktiskt varit en nyckelperson i min återhämtning. Han hörde av sig via pm och kom med fantastska sätt att se på saker och ting. I owe him.
 
Acceptera situationen. Livet är inte skoj alla gånger. Man får ofta intrycket att "alla andra" har det bättre, men det är ofta de som verkar lyckligast som har det svårt. När man väl kan acceptera sin situation, så inser man att det finns humor i eländet. Fysisk aktivitet bryter ned stresshormoner och skapar balans i kroppen. Droger botar sällan, de förlänger och lindrar, ångesten är konstant. Gäller alla droger oavsett vem som tillhandahåller.
 
Man ska inte "acceptera situationen" man ska göra ngt åt den, söka hjälp!
Sen om hjälpen kommer från nära & kära eller en specialist, spelar ingen roll.

Fysisk aktivitet kan jag dock hålla med om, hojkörning är tex en mycket bra medicin.
 
Biltmore skrev:
Man ska inte "acceptera situationen" man ska göra ngt åt den, söka hjälp!
Sen om hjälpen kommer från nära & kära eller en specialist, spelar ingen roll.

Fysisk aktivitet kan jag dock hålla med om, hojkörning är tex en mycket bra medicin.
Klicka för att visa mer...
Startade en liknande tråd i höstas då jag mådde riktigt piss.

Det som hjälpte mig då va att bryta ner och sortera alla problem se vilka som man kan skita i, det är fler än man tror, och vilka som bör lösas snabbast.

Mitt största problem va avsaknaden av vänner här, och att jag inte kände nån gemenskap med dom jag hade, jag kände mig som en ailien.

Känner inte många fler nu men har ansträngt mig mer på att göra mer tillsammans med dom jag har oavsett hur trist jag tycker att det dom ska göra låter så försöker jag vara positivt om det, och i 99% av fallen är det roligare än att sitta hemma och ruttna!
Oavsett om det är åka med till ikea (helvetet på jorden..) eller ut å cykla i 3 plus grader så mår iaf jag bättre av att ha folk att prata med än sitta hemma å stirra in i väggen för det löser inget.

Sen började jag på allvar fundera över vad jag vill vara om 5 år. Kom fram till samma som många andra, ha hyffsat med pengar och ändå ha tid att göra av med dom.
De innebär att jag "måste" jobba på rotation annars har jag bara 2 dagar i veckan ledigt varav man är seg å vill sova bort halva dagen och ska jobba dagen efter den andra. Eller ha väldigt skrallt med pengar och jobba deltid.

Vart har har vi bra betalda rotations jobb? Ja på sjön tex, jag är ju utbildad elektriker och gillar problemlösning så sjöfartselektriker låter bra! Hur blir man det? 4 år på chalmers eller kalmar. Men va bra då har jag desutom folk omkring mig och alla möjligheter att skaffa nya vänner!
Men ajdå mina betyg är för dåliga för att komma in, Då får jag börja plugga till högskoleprovet!


Angående självmord så har jag övervägt det många gånger och gjort ett par riktigt halvhjärtade försök, specielt under min allt annat än roliga uppväxt. Men alltid kommit fram till att det är en förlorares utväg och att jag fan inte ska ge asen vad dom vill!
Och att jag vet hur jag kännt mig när vänner har gått bort i självmord, och varför skulle jag orsaka dom få som verkligen betyder nått för mig så mycket smärta bara för att jag inte klarar av att lösa mina problem?

Jag vet inte riktigt om det här ganska narcsistiska inlägget va till nån nytta för dig men hoppas du känner dig bättre snart! Och kom ihåg att det finns mycket mer roliga saker att göra levande än död.
 
Min polare har käkat olika mediciner för depression och vissa fick han rejäla biverkningar av medan andra hade mer acceptabla sideffekter (sömnighet, stor aptit och mindre sexlust var vl de två som märktes mest). Men han kom iallafall ur ekorrhjulet mha medicin.
Problemet är bara att han inte vågar sluta med den av rädsla för att dyka ner i djupet igen. Så han har ätit medicin i säkert 5 år nu, men trappat ner till ganska svag dos.

Att röra på sig och träna hårt är ett sätt som fungerat för mig. Men jag har aldrig varit nere så långt att jag övervägt att avsluta det hela. Den positiva bieffekten med att träna (förutom endorfinerna som gör att man mår bra för stunden) är att man får bra flås, känner sigpiggare och dessutom får en vältränad kropp som känns roligare att gå runt med.
 
Att tillägga tidigare skrivbenter har jag två bitar som påverkar mycket mer än man tror

1. Fysisk träning
2. Bra mat

Om man äter bra och ägnar en del tid åt fysiska aktiviteter så gör det mycket mer än man tror.

Sen bör du även fylla på det som personerna ovan mig redan nämnt.

Glömde ge dig ett lycka till också! Kämpa på...
Jag känner till "fenomenet" oroväckande väl!
 
Så du menar att om man äter kokta grönsaker & promenerar regelbundet så mår man automatiskt som en prins? tyvärr är det nog inte riktigt så enkelt......
Vi snackar inte om att ha en dålig dag här...
 
Biltmore skrev:
Så du menar att om man äter kokta grönsaker & promenerar regelbundet så mår man automatiskt som en prins? tyvärr är det nog inte riktigt så enkelt......
Vi snackar inte om att ha en dålig dag här...
Klicka för att visa mer...

Det är förvånande hur bra motion och kost är för psykiska välbefinnandet!
 
Du måste logga in eller registrera dig för att svara här.
Nyheter
A ride for our child, Tyra

MC-kortegen ”A ride for our...
Mälaren Runt #40 – 16 augusti

Lördagen den 16 augusti kör...
Specialbyggd Yamaha XSR900 GP

För att fira den trefaldige...
Dragracing-EM på Tierp Arena 7-10 augusti

Den 7–10 augusti 2025 förva...
Tierp Arena värd för EM i Dragracing

Den 7–10 augusti 2025 förva...
120 unga motocrosstalanger från hela världen möts i Uddevalla

Screenshot Den 16–17 aug...
En vecka kvar!

Nu är det exakt en vecka kv...
Farligt vilseledande alkomätare på marknaden

Ett stort oberoende test ut...
Specialbyggd Yamaha XSR900 GP hyllar Rainey

För att fira den trefaldige...
Vi provkör Indian Sport Chief RT

I Allt om MC nummer 8 som k...
Back
Top