flugan skrev:
Det går sakta framåt. En dom är nog inte att vänta förrän tidigast till våren någon gång. Får väl dock lätta på förlåten lite och berätta följande.
Målet har två huvudriktningar. Dels ersättning från trafikförsäkringen för personskada, där förutsättningarna regleras av den berömda trafikskadelagen samt lagen om motortävlingsförsäkring, dels ersättning för sakskada på hojen samt räddning, vilket helt regleras av försäkringsvillkoren.
(Viktigt att känna till är att det vid färd på bana antingen skall finnas en giltig trafikförsäkring eller en särskild motortävlingsförsäkring som tecknas av banägaren, tävlingsarröngören eller annan.)
Sakskadan först. Enligt försäkringsvillkoren gäller inte försäkringen inom inhägnat tävlingsområde. Punkt. Enligt Trygg-Hansa utgör Nürburgring ett inhägnat tävlingsområde eftersom det är byggt för tävlingar och det fortfarande körs ett trettiotal tävlingar där varje år. Svårare än så är det inte enligt bolaget. Resonemanget om vad som utgör inhägnat tävlingsområde går tillbaka till trafikskadelagen, lagen om motortävlingsförsäkring, dess förarbeten samt den juridiska doktrinen.
Jag menar med hänsyn till förarbetena till lagen om motortävlingsförsäkring (uttrycket får i villkoren ges samma innebörd som i lagen) att man måste se på uttrycket inhägnat tävlingsområde i ett vidare perspektiv. Lagstiftarens resonemang i förarbetena är helt och hållet kopplad till tävlingsverksamhet samt träning, övningskörning med mera som har ett samband med tävlingsverksamhet. Med hänsyn därtill argumenterar jag i målet för att hänsyn måste tas till förutsättningarna för den verksamhet som de facto bedrivs på RIngen under allmänhetens åkning. En avgörande förutsättning för att införa lagen om motortävlingsförsäkring var att på inhägnade tävlingsområden förmodas inte gälla vanliga trafikregler. På Ringen gäller vanliga trafikregler under allmänåkningen. Detta innebär att den verksamhet som förekommer då inte har några avgörande likheter med de som den svenske lagstiftaren förutsatte skulle bedrivas på banor. Ungefär av de skälen anser jag att motortävlingsförsäkring inte kan krävas för en verksamhet av det slag som bedrivs på ringen och därmed kan Ringen ej anses utgöra ett inhägnat tävlingsområde, varken i trafikskadelagens eller försäkringsvillkorens mening.
Vad sedan gäller trafikförsäkringens giltighet är det hela enklare därför att då räcker det inte med att skadan inträffat vid körning inom inhägnat tävlingsområde. Dessutom krävs enligt min mening (något förenklat) att skadan inträffat under träning eller övningskörning inför tävling. Någon tävling var det ju definitivt inte och min klient kan inte träna inför en tävling, bland annat av det enkla skälet att han saknar licens. Därmed brister det åtminstoene i en av de båda förutsättningar som skall föreligga för att lagen om motortävlingsförsäkring skall vara tillämplig och inte trafikskadelagen.
Bolaget hävdar att min klient ägnat sig åt träning och därför gäller undantagsregeln i trafikskadelagen.
Därutöver har tvisten kommit att handla en del om avtalsrätt och hur en del andra villkor för försäkringen skall tolkas.
Jag bedömer att vi har goda möjligheter att få rätt vad gäller trafikförsäkringens giltighet. I fråga om vagnskadan är det mer öppet hur det går.
Observera nu att ovantående resonemang gäller Ringen. Det är inte riktigt samma förutsättningar vid körning på Knudan, åsen eller A-torp.