Sverige idag..

Den gängse bilden av kommunikatörer inom offentlig sektor är att det är en massa folk som sitter och hittar på propaganda för att försköna bilden av vad verksamheten sysslar med. Jag utesluter inte att det kan vara så på sina ställen och jag har själv dragits med i och hållit med om den kritiken tidigare. Läser man de länkade texterna med snömos blir det dessutom rent komiskt och löjeväckande.

Däremot har min bild av vad kommunikatörer inom offentlig sektor gör förändrats en del efter att ha haft en hel del med denna yrkesgrupp att göra. Det som dessa människor har arbetat har snarare varit att se till att medborgare och anställda kan få viktig information, t ex att det finns aktuell information på 1177.se så man vet vart man skall vända sig om man blir sjuk och såna saker. I en stor organisation som t ex en region är det mer information än många kanske tror som kan vara rätt kritiskt att den underhålls. Därutöver finns allt som inte syns utåt för medborgaren, men som ändå måste göras, t ex arkivering, upprätthållande av lagkrav och liknande.

Väldigt mycket av arbetsuppgifterna uppstår dessutom som ett resultat av beslut från politiker, så när just politiker snackar om att det är för många informatörer skulle de kanske kunna ägna en liten stund åt självreflektion. Tillvaron som jag har mött hos dessa informatörer har oftast varit att de är konstant underbemannade sett till det behov de skall försöka tillgodose.

Kan inte minnas att jag träffat på någon som stämmer in på den gängse bilden av propagandaproducent det brukar snackas om, men det finns säkert en och annan som då har rollen som pressansvarig och liknande.

Men jag vet inte hur representativ min bild är, som sagt.
 
Den gängse bilden av kommunikatörer inom offentlig sektor är att det är en massa folk som sitter och hittar på propaganda för att försköna bilden av vad verksamheten sysslar med. Jag utesluter inte att det kan vara så på sina ställen och jag har själv dragits med i och hållit med om den kritiken tidigare. Läser man de länkade texterna med snömos blir det dessutom rent komiskt och löjeväckande.

Däremot har min bild av vad kommunikatörer inom offentlig sektor gör förändrats en del efter att ha haft en hel del med denna yrkesgrupp att göra. Det som dessa människor har arbetat har snarare varit att se till att medborgare och anställda kan få viktig information, t ex att det finns aktuell information på 1177.se så man vet vart man skall vända sig om man blir sjuk och såna saker. I en stor organisation som t ex en region är det mer information än många kanske tror som kan vara rätt kritiskt att den underhålls. Därutöver finns allt som inte syns utåt för medborgaren, men som ändå måste göras, t ex arkivering, upprätthållande av lagkrav och liknande.

Väldigt mycket av arbetsuppgifterna uppstår dessutom som ett resultat av beslut från politiker, så när just politiker snackar om att det är för många informatörer skulle de kanske kunna ägna en liten stund åt självreflektion. Tillvaron som jag har mött hos dessa informatörer har oftast varit att de är konstant underbemannade sett till det behov de skall försöka tillgodose.

Kan inte minnas att jag träffat på någon som stämmer in på den gängse bilden av propagandaproducent det brukar snackas om, men det finns säkert en och annan som då har rollen som pressansvarig och liknande.

Men jag vet inte hur representativ min bild är, som sagt.
Du kan ha rätt, men vem gjorde detta arbete ,<2010 och hur många tror du behövs?

1000042888.jpg
 
Jag har följt Sakine Madon några år när hon har arbetat på UNT och hon har återkommande rapporterat om det stigande antalet kommunikatörer inom styrandet av Uppsala. Det har gjort att det blivit mer eller mindre omöjligt att få svar från de olika delarna av förvaltningen.
Det kan behövas någon som kan hantera pressen på myndigheter, men de får inte fungera som ett filter som bara svarar med floskler.
 
Du kan ha rätt, men vem gjorde detta arbete ,<2010 och hur många tror du behövs?

View attachment 509075
Utan att veta skulle jag tro att en del arbete tidigare gjorts av personer som som haft andra yrkestitlar. Sen har det säkert tillkommit en hel del arbete som inte gjorts tidigare. Exempelvis kraven på tillgänglighetsanpassning, information på flera språk osv. och det är ju drivet av politiska beslut. Men också att vi generellt har ett mycket mer informationsintensivt samhälle idag där det ställs helt andra krav från medborgarna om hur snabbt man skall kunna få information. Bara en sån sak som att det skall finnas fungerande sökmöjligheter kräver en del resurser.

Men det finns säkert en hel del effektiviseringsmöjligheter som det gör i alla större organisationer och inte minst inom det offentliga. En fundering är ändå om just informatörerna blivit en symbolfråga som fått oproportionerligt stort fokus sett till problembilden med ineffektiv offentlig verksamhet i stort.

Man skulle ju t ex kunna ifrågasätta rimligheten i alla de lagar osv. som ständigt skapas och som driver ett enormt behov av stödtjänster inom offentlig verksamhet, rent generellt, vare sig det handlar om information, ekonomi, HR eller annat som inte tillhör kärnverksamheten. Men då skulle man ju riskera att sätta fingret på att det kanske är för stor politisk styrning och det brukar inte vara så populärt att problematisera bland just politiker.
 
Last edited:
Vad fan är det där - VM i ordbajs…?

Om det där är motiveringen till varför yrket ”kommunikatör” ska finnas så har man ju liksom missat själva kommunikationen. Med samma logik går det ju dessutom att motivera varför en navelluddsplockare är ett minst lika viktigt yrke.

Att säga jättemycket utan att säga något alls. Sannerligen Sverige idag…
 
Vad fan är det där - VM i ordbajs…?

Om det där är motiveringen till varför yrket ”kommunikatör” ska finnas så har man ju liksom missat själva kommunikationen. Med samma logik går det ju dessutom att motivera varför en navelluddsplockare är ett minst lika viktigt yrke.

Att säga jättemycket utan att säga något alls. Sannerligen Sverige idag…
De får väl anställa en kommunikatör som kan översätta det där till klarspråk.
 
Den gängse bilden av kommunikatörer inom offentlig sektor är att det är en massa folk som sitter och hittar på propaganda för att försköna bilden av vad verksamheten sysslar med. Jag utesluter inte att det kan vara så på sina ställen och jag har själv dragits med i och hållit med om den kritiken tidigare. Läser man de länkade texterna med snömos blir det dessutom rent komiskt och löjeväckande.

Däremot har min bild av vad kommunikatörer inom offentlig sektor gör förändrats en del efter att ha haft en hel del med denna yrkesgrupp att göra. Det som dessa människor har arbetat har snarare varit att se till att medborgare och anställda kan få viktig information, t ex att det finns aktuell information på 1177.se så man vet vart man skall vända sig om man blir sjuk och såna saker. I en stor organisation som t ex en region är det mer information än många kanske tror som kan vara rätt kritiskt att den underhålls. Därutöver finns allt som inte syns utåt för medborgaren, men som ändå måste göras, t ex arkivering, upprätthållande av lagkrav och liknande.

Väldigt mycket av arbetsuppgifterna uppstår dessutom som ett resultat av beslut från politiker, så när just politiker snackar om att det är för många informatörer skulle de kanske kunna ägna en liten stund åt självreflektion. Tillvaron som jag har mött hos dessa informatörer har oftast varit att de är konstant underbemannade sett till det behov de skall försöka tillgodose.

Kan inte minnas att jag träffat på någon som stämmer in på den gängse bilden av propagandaproducent det brukar snackas om, men det finns säkert en och annan som då har rollen som pressansvarig och liknande.

Men jag vet inte hur representativ min bild är, som sagt.

Det är väl precis som vanligt: innan man vet något om varför det finns är det väldigt lätt att tycka att det inte behövs.


Mvh
 
Det är väl precis som vanligt: innan man vet något om varför det finns är det väldigt lätt att tycka att det inte behövs.


Mvh
Ja, man kan och bör förstås (ofta på goda grunder) ifrågasätta om en kommun, region eller statlig myndighet verkligen måste hålla på med allt vad den håller på med. Finns en tendens att det sväller och man tar behov för givna utan ifrågasättande, samtidigt som den direkta kärnverksamheten lider av stora brister.

Men jag får intrycket att just kommunikatörerna fått klä skott för ett större fenomen och blivit till en symbolfråga. När man läser det Sakine Madon och en del andra opinionsbildare och journalister skriver i frågan framstår det som att en förmodligen högst befogad frustration över att bollas runt mellan en massa snömosproducerande pressansvariga gör att man låter det bli representativt för gruppen informatörer och kommunikatörer i stort.

Mitt intryck är som sagt att de fenomen som hamnar i skottgluggen för kritiken inte är representativt i stort för vad denna yrkesgrupp arbetar med. Men det är ju bara baserat på mina egna erfarenheter från i det här fallet en större region.

Så det som jag ser som problematiskt i det här fallet är om den kritik som framförs blir osaklig. Det kan leda till att fokus läggs på fel saker och man i onödan skapar intrycket av att sådan kritik alltid är oseriös, när jag tror att det i själva verket vore mycket välbehövligt med en genomlysning och ifrågasättande av vad vi egentligen skall lägga våra skattepengar på och hur politiska beslut leder till enormt svällande och kostsam administration.
 
Last edited:
Grundläggande i all verksamhet är att konstant ifrågasätta om det man gör med sina resurser är det som ger bäst utfall.
Att inte se det positiva i att få sin verksamhet genomlyst tycker jag är ett tecken på att man inser att man har brister.
 
Grundläggande i all verksamhet är att konstant ifrågasätta om det man gör med sina resurser är det som ger bäst utfall.
Att inte se det positiva i att få sin verksamhet genomlyst tycker jag är ett tecken på att man inser att man har brister.

Och det är det här som är allvarligt; benägenheten att inte vara transparent och att inte kunna/vilja förändra en organisation.

Sedan är det så med främst offentlig verksamhet att det inte alltid är så att det senaste kvartalets utfall är talande för nästa utfall. Det finns en hel del verksamhet som går i fyraårscykler efter val och om vi tittar på exempelvis försvarsmakten (som innehåller mer administration än vad många nog inser) så kan det vara längre cykler än så.

Men jag vidhåller att den största mängden kritik mot ”onödig administration” kommer från grupper som inte har den minsta aning om vad den aktuella myndigheten ens har för grundläggande uppgifter.

”Ta bort chefer” är vanligt förekommande, som om chefen är oviktig i en organisation vilken som helst. Finns onödiga chefer är organisationen ändå helt åt skogen.


Mvh
 
Nyheter
Recension: Gilles MUE2 fotpinnsats

Om du vill förfina din hoj ...

Recension: Gilles MUE2 fotpinnsats

Om du vill förfina din hoj ...

Australiskt stjärnskott klart för GGN 2026

20-årige australiensaren Wi...

Alltid redo för regn

Håll dig torr på hojen – ny...

Bridgestone dominerade i Suzuka 8 Hours

Pressrelease från Bridgesto...

Publikrekord under World Ducati Week

Ducati slog publikrekord un...

Brembo inför nya Hyction‑bromsskivor i WorldSBK 2027

Brembos nya carboceramiska ...

Ducati lanserar Desmo450 EDS

Ducati lanserar Desmo450 ED...

Custom Bike Show 2026

I år var det 52a gången Cus...

Gotland Ring Bike Week ´26 går mot deltagarrekord!

Med en månad kvar är det gl...

Back
Top