Nu är det ju inte bara politiker som styr allt här i världen även om vissa kanske önskar att det vore så.
Europeisk bilindustri har mer eller mindre gått "all in" på elektrifiering och det är det som dominerar såväl R&D som utveckling inom produktion och leveranskedjor idag. Sådana omsvängningar tar tid, är enormt kapitalkrävande och förändrar grundläggande strukturer som tar lång tid att ändra på. Men även om det i teorin är möjligt att "ställa tillbaka", så är frågan vilka tillverkare som vågar satsa på det och som har uthålligheten till det, bara för att politiker bestämmer det, just nu. Jag skulle vilja se den bolagsstyrelse som vågar betta på att CO2-frågan försvinner över en natt på global nivå.
Det finns också en efterfrågan på elfordon, även om det inte kommer bli 100% av marknaden inom överskådlig framtid. Men om Kina producerar billiga elbilar och människor vill köpa elbilar så är det orealistiskt att tro att det går att det går att vara framgångsrik i en sådan ekonomi genom att skapa konstlade marknader, vare sig det är genom forcerad elektrifiering eller genom att subventionera förbränningsmotorer och sätta upp strafftullar mot Kina. Det blir enbart konstgjord andning och i en sådan match vinner Kina i kraft av sin enorma storlek.
Sedan är det inte bara frågan om att satsa på den ena eller andra tekniken inom drivlinor. Man måste också väga in teknikers livscykler i relation till marknaders utveckling. Europeisk bilindustri har tidigare kunnat differentiera sig genom att ligga i teknisk framkant och cara premium, samtidigt som man varit hyggligt bra på industrialisering och masstillverkning. Frågan är hur man skall differentiera sig när en allt större del av bilarnas hårdvara blir commodities (ditåt går utvecklingen inom förbränningsmotorer, men extra mycket inom elektriska drivlinor) och produktinnehåll och kundupplevelse i allt större utsträckning definieras av mjukvara.
Själv tror jag på att utvecklingen behöver vara balanserad. Det är farligt att som politiker gå in och detaljstyra så hårt att industrin helt överger förbränningsmotorer, de kommer behövas inom överskådlig framtid. Likväl så har vi en fortsatt och ökande utveckling mot elektrifiering som kommer att fortsätta, vilket inkluderar även t ex bränsleceller och nästa generations batteriteknik. Politiker behöver tänka teknikneutralt och det kan vara farligt att inteckna framtida möjligheter genom att betta på ett spår.
Men slaget om vilka som blir kommande vinnare i bilindustrin tror jag kommer handla mycket om vilka aktörer som kommer ha bäst förmåga att anpassa sig till förändrade marknadsförutsättningar med en mer flexibel såväl produktutveckling som produktion, att kunna navigera strategiskt när sådant som tidigare varit differentierande blir commodities och ligga i framkant inom mjukvara och AI. Här kan politiker göra mycket för att skapa gynnsamma förutsättningar långsiktigt, men man skall absolut inte ägna sig åt de ideologiskt drivna lappkast och försök att detaljstyra europeisk bilindustri man hittills ägnat sig åt, i någon slags tro att man kan förändra världen. En bilindustri som redan är sargad och kämpar för att hänga med exempelvis Tesla i dagens snabba utveckling. Såväl subventioner som tullar kan måhända vara verktyg som ibland är nödvändiga att använda, men att försöka använda det som någon slags verktyg för att stärka Europeisk bilindustris konkurrenskraft gentemot aktörer som USA och Kina är i bästa fall en konstgjord andning och på det stora hela verkningslöst.
