Förstår om du är skeptisk men fundera en stund på hur mycket kolhydrater människan haft tillgång till under evolutionen. Den lilla mängd vi fick tag på gillade kroppen och lagrade in den som reservenergi så fort den kunde i form av fett. Så såg det ut i tiotusentals år tills vi började raffinera socker och spannmålsprodukter (för att de gick att transportera och lagra längre). Nu finns kolhydraterna nästan överallt och våra kroppar är inte gjorda för att hantera så stora mängder som vi äter. Fetman i USA har aldrig varit värre än vad den är nu och inom 20-30 år kommer det inte att finnas några normalviktiga kvar på andra sidan Atlanten (om de inte ändrar sina matvanor).Jag är skeptisk till det där att snåla på någon typ av födoämnen, även om jag håller med författaren av boken att det är fel att bara fokusera på fettsnål kost. Man ska äta varierat, och i tillräckligt stor mängd (dvs varken för mycket eller för lite). Har iaf funkat i min familj de senaste generationerna. Att hela tiden fokusera på exakt vad maten innehåller tror jag snarare kan leda till stress som därmed motverkar dietens syfte (stress frisätter kortisol vilket påverkar förbränningen negativt).
Det som bevisats om och om igen under det senaste årtiondet i massor av forskningsrapporter är att en fettsnål kost med mycket kolhydrater leder till västerländska sjukdomar som diabetes, fetma och hjärtsjukdomar. Antalet insjuknande stämmer väldigt bra ihop med den mängd kolhydrater vi äter.
Har man en bra vikt finns det självklart ingen större anledning att ändra på sin diet, den är då tillräckligt varierad för att kroppen ska må bra. Lider man däremot av övervikt, diabetes, epilepsi mm kan kolhydraterna vara värda att minska på, det är ju inte direkt svårt.
Men alla blir vi saliga av våra egna upplevelser och jag kommer att köra en månad med mindre kolhydrater och ingen motion för att se om det som står i boken stämmer på mig eller inte