Ska man vara orolig för Ryssland?

[Ulvhamne]

Kruxet med Putin är ju att han har en personkult som är lika stark som den Adolf hade.
När dylika män trillar av pin brukar stater falla samman.
Sen visst upphör de inte att existera, men de omstöps snabbt till något helt annat och de tidigare nazisterna berättar vitt och brett om att de minsann inte trodde på sakerna som sades och att de bara följde order.

I fallet Tyskland fanns ju en god man som såg till att bygga upp något nytt ut askan, i fallet Ryssland vet jag inte om vi har någon sådan person som kan göra det jobbet.

 

[Tammer]

Kruxet med Putin är ju att han har en personkult som är lika stark som den Adolf hade.
När dylika män trillar av pin brukar stater falla samman.
Sen visst upphör de inte att existera, men de omstöps snabbt till något helt annat och de tidigare nazisterna berättar vitt och brett om att de minsann inte trodde på sakerna som sades och att de bara följde order.

Det kan var så att det finns två Ryssland. Ett med Putin i toppen, den militära, världsledaren, strategen, stormaktshärskaren, med vissa fanatiker bakom sig, och för all del en stor del av folket. Men sen finns den administrativa, ekonomiska, analytiska delen, som vet vad som behöver göras men inte kan verkställa sina planer så länge Putin regerar. Ryssland är trots allt en stor och fungerande ekonomi, så visst finns det kompetent folk i kulisserna.

 

[Ulvhamne]

Regeringen bekräftar: Svenskt artillerisystem på plats i Ukraina - Nyheter (Ekot)

Det svenska artillerisystemet Archer finns nu på plats i Ukraina. Det handlar om åtta pjäser, bekräftar försvarsminister Pål Jonson för Ekot.”Det är naturligtvis ...

sverigesradio.se

 

[Wiseguy]

Det kan var så att det finns två Ryssland. Ett med Putin i toppen, den militära, världsledaren, strategen, stormaktshärskaren, med vissa fanatiker bakom sig, och för all del en stor del av folket. Men sen finns den administrativa, ekonomiska, analytiska delen, som vet vad som behöver göras men inte kan verkställa sina planer så länge Putin regerar. Ryssland är trots allt en stor och fungerande ekonomi, så visst finns det kompetent folk i kulisserna.

Skulle nog inte använda ordet "världsledare, strateg eller stormaktshärskare" om honom

Strateg kan nog sammanfattas med ett citat från DN:
"Anfallen mot Avdijivka är Rysslands enskilt mest kostsamma under kriget. Det hävdar granskningssajten Geoconfirmed, som dokumenterat nästan 200 förstörda eller skadade stridsfordon i oktober.
– Förbrukningen av människoliv och utrustning är häpnadsväckande"

Jag skulle nog även sätta citationstecken på "fungerande ekonomi".
Gansterkapitalism med ett enormt problem med korruption som vida överstiger grekernas eller turkarnas problem och då är det illa.

Men visst finns det ett Ryssland bortanför Putin och det han och hans närmaste nu visar världen. Ett givmilt folk som tyvärr hjärntvättats till att blint tro på något ont. Lite grann som Tyskland på 30-40 talet.

 

[Wiseguy]

Regeringen bekräftar: Svenskt artillerisystem på plats i Ukraina - Nyheter (Ekot)

Det svenska artillerisystemet Archer finns nu på plats i Ukraina. Det handlar om åtta pjäser, bekräftar försvarsminister Pål Jonson för Ekot.”Det är naturligtvis ...

sverigesradio.se

 

[Ulvhamne]

View attachment 491459

Jag misstänker att den är en del av artilleriet som poppar ryskt pansar i den ryska offensiven. ?

 

[GuW]

Jag misstänker att den är en del av artilleriet som poppar ryskt pansar i den ryska offensiven. ?

Just den där var på annan plats, men visst kan det stå någon Volvodumper i skogen där offensiven är som hetast också

 

[Markus]

Nu blir det väl dålig stämning kan man tro, några Märklinmän lär börja gråta rent av.

Fredagsintervjun: Vi måste öppna ögonen, kriget går inte bra

Kvartal · Episode

open.spotify.com

 

[Wiseguy]

Intressant hur utvecklingen av pansaranfall kommer te sig i konflikter framöver.
De gamla tiders breda linjer som rullar in över fienden eller framryckning i kolonn blir meningslösa när försvararna sätter in precisionartilleri och FPV-drönare kombinerat med djupa minfält.
Just FPV-drönarna lär bli någonting som kommer att ge ett stort intryck på nästa konflikt. Nu kan ju vilken 18-åring som helst slå ut stridsvagnar med minimal träning.
Kostnaden är också minimal. Drönare plus granat, 20-30 tusen vs stridsvagn 50-150 miljoner.
Man kan sitta på några km avstånd och slå ut fordon efter fordon.

35% av fordonsförlusterna sker pga. FPV-drönare just nu.

"Army of Drones" UAVs responsible for over 35% of Russian tank losses in October - Euromaidan Press

From 2-30 October, the Ukrainian military, utilizing UAVs provided by the "Army of Drones" project, destroyed 175 Russian tanks, comprising a significant portion of the 473 total tanks destroyed during this period.

euromaidanpress.com

https://x.com/DefenceU/status/1720441700374741161

 

[Tammer]

Intressant hur utvecklingen av pansaranfall kommer te sig i konflikter framöver.
De gamla tiders breda linjer som rullar in över fienden eller framryckning i kolonn blir meningslösa när försvararna sätter in precisionartilleri och FPV-drönare kombinerat med djupa minfält.
Just FPV-drönarna lär bli någonting som kommer att ge ett stort intryck på nästa konflikt. Nu kan ju vilken 18-åring som helst slå ut stridsvagnar med minimal träning.
Kostnaden är också minimal. Drönare plus granat, 20-30 tusen vs stridsvagn 50-150 miljoner.
Man kan sitta på några km avstånd och slå ut fordon efter fordon.

35% av fordonsförlusterna sker pga. FPV-drönare just nu.

"Army of Drones" UAVs responsible for over 35% of Russian tank losses in October - Euromaidan Press

From 2-30 October, the Ukrainian military, utilizing UAVs provided by the "Army of Drones" project, destroyed 175 Russian tanks, comprising a significant portion of the 473 total tanks destroyed during this period.

euromaidanpress.com

https://x.com/DefenceU/status/1720441700374741161

Det samma måste gälla för fler vapenslag. Vem vågar skicka upp en militärhelikopter som kostar 300 miljoner, om den kan skjutas ned av ett raketgevär för några tusenlappar? Vem bygger ett hangarfartyg för 50 miljarder om det kan sänkas av en torped? Framtiden krig kommer antagligen att utkämpas med drönare, torpeder, raketer och missiler. Tiden för dyra stridsvagnar, jagare eller stridsflygplan är snart över.

 

[Ulvhamne]

Intressant hur utvecklingen av pansaranfall kommer te sig i konflikter framöver.
De gamla tiders breda linjer som rullar in över fienden eller framryckning i kolonn blir meningslösa när försvararna sätter in precisionartilleri och FPV-drönare kombinerat med djupa minfält.
Just FPV-drönarna lär bli någonting som kommer att ge ett stort intryck på nästa konflikt. Nu kan ju vilken 18-åring som helst slå ut stridsvagnar med minimal träning.
Kostnaden är också minimal. Drönare plus granat, 20-30 tusen vs stridsvagn 50-150 miljoner.
Man kan sitta på några km avstånd och slå ut fordon efter fordon.

35% av fordonsförlusterna sker pga. FPV-drönare just nu.

"Army of Drones" UAVs responsible for over 35% of Russian tank losses in October - Euromaidan Press

From 2-30 October, the Ukrainian military, utilizing UAVs provided by the "Army of Drones" project, destroyed 175 Russian tanks, comprising a significant portion of the 473 total tanks destroyed during this period.

euromaidanpress.com

https://x.com/DefenceU/status/1720441700374741161

Det har väl egentligen inte varit en fungerande strategi sedan WW1, och inte ens då, om du inte redan dessutom hade en överlägsen styrka till att börja med. Men exakt artilleri och drönare har ju knappast gjort det bättre heller. Drönarna behöver ju inte ens vara anfallande, det räcker med att använda de som exakta spaningsmetoder för att kunna plonka ner en enda artillerigranat per pansar, rakt på dessutom.

 

[Wiseguy]

Det har väl egentligen inte varit en fungerande strategi sedan WW1, och inte ens då, om du inte redan dessutom hade en överlägsen styrka till att börja med. Men exakt artilleri och drönare har ju knappast gjort det bättre heller. Drönarna behöver ju inte ens vara anfallande, det räcker med att använda de som exakta spaningsmetoder för att kunna plonka ner en enda artillerigranat per pansar, rakt på dessutom.

Det är ju precisionen som är stora skillnaden när det gäller bekämpning av pansar. Även under WWII så gick det att gå vinnande ur strider med pansar, även om minfält gjorde vissa saker svårare.
Den spelplanen ändras snabbt nu.
Drönarna i början av Rysslands anfall mot Ukraina gör ju inte mycket väsen numera.
Visst tog det ett tag innan switchblade 600 kom till slagfältet och ännu längre innan de bekräftades att de var i drift. Men de är få och dyra.
Kostnaden för hela mindre switchblade 300 systemet (drönare, kontroller, avfyrningsplattform) är närmare $60 000.
En FPV-drönare med granat är $2000-3000 och granater har Ukraina mängder av redan. Drönarna tillverkas väl numera inhouse med.

Den stora skillnaden blir sen när man flyttar över styrningen till en central måldator.
En drönare som observerar, analyserar rörelser, markerar och sen godkänns målet och självmordsdrönare avfyras från position närmare målet. Självmordsdrönarna kan ju monteras avfyrningsredo av markpersonal vid fronten långt innan avfyrning.
På så sätt skulle en pansarkolonn kunna möta en svärm med självmordsdrönare innan de ens når frontavsnittet de skall angripa.
Vi är inte där ännu, men snart.

 

[Wiseguy]

Da fuck is this.... ? ?

 

[Ulvhamne]

Da fuck is this.... ? ?

View attachment 491551

 

[Markus]

Någon som har lyssnat på Kvartal ännu? Jag vet att många här är faktaresistenta, åtminstone motvilliga till att erkänna sina felsteg, och att tidigare diskussioner inte fallit i god jord men tror ändå detta kan vara intressant.

Jag ska försöka lyssna under dagen även om beskrivningen ger sken av att intervjun mest bekräftar min bild.

Låt oss begrava badtofflan från och med nu.


"Jörgen Huitfeldts nyhetsbrev

En obekväm sanning

Den här veckan har Magnus Thorén (tidigare SR Ekot och SVT) på allvar och på heltid anslutit till Kvartal. Det gläder oss mycket att kunna räkna ännu en av journalistikens verkliga elitspelare till redaktionens växande medarbetarskara. Det första han kom med var en rätt skakande intervju med den svenske ukrainafrivillige soldaten “Helge”. Den hade han gjort på eget initiativ efter att länge och med stigande förundran följt nyhetsbulletinerna från kriget i Ukraina. Särskilt förbryllad har han blivit när han jämfört dessa lite mer ordknappa och mindre braskande bulletiner med den typ av journalistik om Ukraina som ofta ges ett större utrymme.

En typisk sådan artikel kan ha en rubrik som: “Stora problem med disciplinen i ryska armén” eller “Putins nya stridsvagn duger inte för strid” eller “Här överraskas de ryska soldaterna av ett ukrainskt blixtanfall”. Ingen av dessa nyheter är felaktig men frågan är om vi, som otvivelaktigt står på Ukrainas sida, får en korrekt bild av hur kriget går? Eller om svenska medier, medvetet eller omedvetet, ser sig som en del av den ukrainska informationskrigföringen.

För oss publicister som inget hellre önskar sig än att Ryssland lider ett totalt nederlag i Ukraina finns ett dilemma. Å ena sidan är det klart är att det vore skadligt för Ukraina om vi ger en alltför negativ bild av hur kriget går. Det kan leda till allmän defaitism och att den så viktiga västliga hjälpviljan avtar. Å andra sidan kan det starkt ifrågasättas om det gynnar Ukrainas långsiktiga intressen att ägna sig åt konstant skönmålning.

Det är nog ganska få som idag förnekar att utgången i kriget till syvende og sidst avgörs av vilken slags hjälp Väst är berett att ge Ukraina. Och när. Grundförutsättningen är naturligtvis den exceptionella offervilja Ukraina har visat upp. Men det har blivit allt tydligare att den ensam dessvärre inte räcker mot en så resursstark motståndare som Ryssland är. Där blir skönmålningen en farlig snuttefilt som riskerar att skjuta upp nödvändiga insikter hos Väst om vad som står på spel och vad som krävs för att vända spelplanen.

Visst vore det bekvämt om Ukraina kunde vinna kriget utan att vi offrar mer än vi gjort hittills: Allt större lass med allt mer sofistikerade vapen, som i sanningens namn väldigt sällan har skickats när de behövts som mest. Dessutom tycks det vara svårt för Ukraina att till fullo dra nytta av potentialen hos dessa vapen då deras soldater saknar tillräcklig utbildning för att använda dem.

Intervjun med “Helge” var publicistiskt utmanande just mot bakgrunden ovan. Den förutsägbara kritiken om att Kvartal ansluter sig till “det ryska narrativet” har heller inte låtit vänta på sig. Så låt mig säga några ytterligare saker om det. Steg ett för oss var förstås att ta reda på att “Helge” är den han utger sig för att vara och har de erfarenheter han berättar om. Utan att i detalj gå in på våra metoder har vi kontrollerat detta på ett sätt som gör oss hundra procent säkra. Steg två var att försöka bedöma huruvida den bild “Helge” ger om växande problem med stridsmoral och korruption delas av fler. Även där har vi gjort åtskilliga kontroller och fört samtal som lett oss till bedömningen att bilden delas av många fler än honom. När dessa kontrollstationer hade passerats fanns en ytterligare: Bör detta, även om det är sant, publiceras?

Mitt svar är ja. Inte bara för att diverse svenska beslutsfattare behöver få en mer nyanserad bild av hur kriget upplevs av dem som strider på den ukrainska sidan. Utan också för att Kvartal alltid kommer att vara en motkraft till den urgamla svenska reflex som försatt oss i så mycket problem: Ovanan att vilja tona ned eller förtiga sanningen om den känns skrämmande eller inte passar in i den berättelse vi helst vill höra.

Vi visste inte det när vi fattade beslut om att genomföra intervjun med “Helge” i avsikt att publicera den. Men under de senaste dagarna har det blivit alltmer uppenbart att den bild han ger av kriget ligger och puttrar under ytan. Exempelvis beskriver amerikanska Time i en mycket läsvärd artikel hur annorlunda Volodymyr Zelenskyj tas emot i USA nu jämfört med förra året då hans tal möttes av stående ovationer i kongressen. I år fick han inte tala där alls. Den omdiskuterade artikeln beskriver också en växande frustration bland president Zelenskyjs egna medarbetare över att han vägrar inse att Ukraina inte är på väg mot en krigsseger.

En annan intressant publicering i samma tonart var intervjun i The Economist med Ukrainas ÖB general Valerij Zaluzjnyj där denne lakoniskt konstaterar att Ukraina inte är på väg mot det avgörande genombrott landet skulle behöva.

Så vad ska vi göra med denna mindre positiva bild från Ukraina? Ja, kanske har det blivit lite tydligare vad som står på spel och vad för slags uppoffringar som krävs för att undvika en ukrainsk förlust.

Sanningen behöver komma fram även när den känns obekväm.

Vänliga hälsningar
Jörgen Huitfeldt,
Chefredaktör för Kvartal"

 

[Wiseguy]

Någon som läst Times artikeln jag länkade till i redan i onsdags?

 

[Markus]

Någon som läst Times artikeln jag länkade till i redan i onsdags?

Nej du kan länka igen gärna.

 

[L. Mäkinen]

Jag har lyssnat på större delen av Kvartals intervju. Det är en skitig verklighet han beskriver och antagligen nära sanningen.
Jag har svårt att se hur han ska kunna ha en överblick på korruptionen, men i svåra tider gör folk det de kan för att hjälpa sig själva. Traditionen i östblocket sitter rimligen kvar. Tyvärr är det nog mycket som inte försvinner utan blir sönderkört på grund av bristande utbildning.

Våra styrande borde kräva att produktionen av svenska vapensystem ökar takten och levererar det som är möjligt. Med så mycket träning det går.

Att ryssarna kan använda sina medborgare som kanonmat ger förstås ett övertag mot en mindre stat som Ukraina.

 

[GuW]

Det är väl lite grann därför det möbleras om bland dom styrande/ledande militärerna i Ukraina under brinnande krig. (något man helst inte gör)

Dom kommer inte att kunna rensa ut alla innan det blir fred, men man kan ju rensa ut dom skadligaste elementen i alla fall.

Mitt intryck var att det var värre korruption i början av kriget, och nu har man börjat inse att man måste jobba mot ett gemensamt mål istället.
(baserat på vad Ukrainare har berättat för mig)

När det gäller hur kriget går så blir det bias oavsett var man tar uppgifterna ifrån, men visst går det tungt, visst har Ukraina lidit förluster och visst saknas det vapen och ammunition.

Men kommer leveranserna av vapen och ammunition igång så har Ukraina i alla fall bättre stridsvilja, dom slåss för sitt land, medans ryzzarna slåss för puttler som har kört deras land i diket med det här kriget och som inte ens betalar ut soldatlönerna som han lovat.

Ukraina behöver lite framgångar som sporrar, som till exempel attacken på hamnen som sänkte en robotkryssare häromdagen, förser vi dom bara med ammunition kan dom uträtta storverk.

Vad som är viktigt just nu är luftvärnskapacitet, ryzzarna har ju övertag när det gäller missiler och bomber, men kan man skjuta ner missilerna och ta tull av bombflygplanen så återstår bara markstrider och där har ju Ukraina klarat av köttvågorna gansk bra.
Det blev cirka 1000 färre ryzzar i gårdagens köttvåg

 

[Tammer]

Någon som har lyssnat på Kvartal ännu? Jag vet att många här är faktaresistenta, åtminstone motvilliga till att erkänna sina felsteg, och att tidigare diskussioner inte fallit i god jord men tror ändå detta kan vara intressant.

Jag ska försöka lyssna under dagen även om beskrivningen ger sken av att intervjun mest bekräftar min bild.

Låt oss begrava badtofflan från och med nu.


"Jörgen Huitfeldts nyhetsbrev

En obekväm sanning

Den här veckan har Magnus Thorén (tidigare SR Ekot och SVT) på allvar och på heltid anslutit till Kvartal. Det gläder oss mycket att kunna räkna ännu en av journalistikens verkliga elitspelare till redaktionens växande medarbetarskara. Det första han kom med var en rätt skakande intervju med den svenske ukrainafrivillige soldaten “Helge”. Den hade han gjort på eget initiativ efter att länge och med stigande förundran följt nyhetsbulletinerna från kriget i Ukraina. Särskilt förbryllad har han blivit när han jämfört dessa lite mer ordknappa och mindre braskande bulletiner med den typ av journalistik om Ukraina som ofta ges ett större utrymme.

En typisk sådan artikel kan ha en rubrik som: “Stora problem med disciplinen i ryska armén” eller “Putins nya stridsvagn duger inte för strid” eller “Här överraskas de ryska soldaterna av ett ukrainskt blixtanfall”. Ingen av dessa nyheter är felaktig men frågan är om vi, som otvivelaktigt står på Ukrainas sida, får en korrekt bild av hur kriget går? Eller om svenska medier, medvetet eller omedvetet, ser sig som en del av den ukrainska informationskrigföringen.

För oss publicister som inget hellre önskar sig än att Ryssland lider ett totalt nederlag i Ukraina finns ett dilemma. Å ena sidan är det klart är att det vore skadligt för Ukraina om vi ger en alltför negativ bild av hur kriget går. Det kan leda till allmän defaitism och att den så viktiga västliga hjälpviljan avtar. Å andra sidan kan det starkt ifrågasättas om det gynnar Ukrainas långsiktiga intressen att ägna sig åt konstant skönmålning.

Det är nog ganska få som idag förnekar att utgången i kriget till syvende og sidst avgörs av vilken slags hjälp Väst är berett att ge Ukraina. Och när. Grundförutsättningen är naturligtvis den exceptionella offervilja Ukraina har visat upp. Men det har blivit allt tydligare att den ensam dessvärre inte räcker mot en så resursstark motståndare som Ryssland är. Där blir skönmålningen en farlig snuttefilt som riskerar att skjuta upp nödvändiga insikter hos Väst om vad som står på spel och vad som krävs för att vända spelplanen.

Visst vore det bekvämt om Ukraina kunde vinna kriget utan att vi offrar mer än vi gjort hittills: Allt större lass med allt mer sofistikerade vapen, som i sanningens namn väldigt sällan har skickats när de behövts som mest. Dessutom tycks det vara svårt för Ukraina att till fullo dra nytta av potentialen hos dessa vapen då deras soldater saknar tillräcklig utbildning för att använda dem.

Intervjun med “Helge” var publicistiskt utmanande just mot bakgrunden ovan. Den förutsägbara kritiken om att Kvartal ansluter sig till “det ryska narrativet” har heller inte låtit vänta på sig. Så låt mig säga några ytterligare saker om det. Steg ett för oss var förstås att ta reda på att “Helge” är den han utger sig för att vara och har de erfarenheter han berättar om. Utan att i detalj gå in på våra metoder har vi kontrollerat detta på ett sätt som gör oss hundra procent säkra. Steg två var att försöka bedöma huruvida den bild “Helge” ger om växande problem med stridsmoral och korruption delas av fler. Även där har vi gjort åtskilliga kontroller och fört samtal som lett oss till bedömningen att bilden delas av många fler än honom. När dessa kontrollstationer hade passerats fanns en ytterligare: Bör detta, även om det är sant, publiceras?

Mitt svar är ja. Inte bara för att diverse svenska beslutsfattare behöver få en mer nyanserad bild av hur kriget upplevs av dem som strider på den ukrainska sidan. Utan också för att Kvartal alltid kommer att vara en motkraft till den urgamla svenska reflex som försatt oss i så mycket problem: Ovanan att vilja tona ned eller förtiga sanningen om den känns skrämmande eller inte passar in i den berättelse vi helst vill höra.

Vi visste inte det när vi fattade beslut om att genomföra intervjun med “Helge” i avsikt att publicera den. Men under de senaste dagarna har det blivit alltmer uppenbart att den bild han ger av kriget ligger och puttrar under ytan. Exempelvis beskriver amerikanska Time i en mycket läsvärd artikel hur annorlunda Volodymyr Zelenskyj tas emot i USA nu jämfört med förra året då hans tal möttes av stående ovationer i kongressen. I år fick han inte tala där alls. Den omdiskuterade artikeln beskriver också en växande frustration bland president Zelenskyjs egna medarbetare över att han vägrar inse att Ukraina inte är på väg mot en krigsseger.

En annan intressant publicering i samma tonart var intervjun i The Economist med Ukrainas ÖB general Valerij Zaluzjnyj där denne lakoniskt konstaterar att Ukraina inte är på väg mot det avgörande genombrott landet skulle behöva.

Så vad ska vi göra med denna mindre positiva bild från Ukraina? Ja, kanske har det blivit lite tydligare vad som står på spel och vad för slags uppoffringar som krävs för att undvika en ukrainsk förlust.

Sanningen behöver komma fram även när den känns obekväm.

Vänliga hälsningar
Jörgen Huitfeldt,
Chefredaktör för Kvartal"

Det har länge varit uppenbart att de nyheter vi får från kriget bara är en del av den informationskrigföring som Ukraina ägnar sig åt, och som okritiskt vidarebefordras av media i väst. Typiska inslag som från artikeln ovan: : “Stora problem med disciplinen i ryska armén” eller “Putins nya stridsvagn duger inte för strid” eller “Här överraskas de ryska soldaterna av ett ukrainskt blixtanfall”."
Om detta vore en riktigt bild av kriget så borda Ukraina gått mot en strålande och total seger redan tidigare. Eftersom så inte skett förstår alla och envar att det är just bara propaganda och inte sanning. Intressant är också som man påpekar hur Zelensky mer eller mindre försvunnit från världens arenor. Har han blivit impopulär hos både media och världens ledare? Vad har hänt? Var han inte den frihetskämpe och hjälte som man först trodde?