Tack!
Ja det har varit klent med gruppkörningar för mig i år. Men det verkar ju ha varit fallet med hela Blåskäggs onsdagsgäng.
Nää, det ska vara lite sport att svänga

Men den här SMC.kursen gjorde det hela lite lättare. Kände igen många bra instruktörer från Rörken. Sporstern var lite lättare att brotta runt på storbana, på Rörken är den råa lågvarviga motorkaraktären lite stressande.
På Gelleråsen rullar det ju på lite mer så att jag kan använde högre växlar, så att motorn inte lika lätt kan få bakdäcket att släppa. Var som lägst nere på tvåan i Tröset, Hårnålen och Ejes. Men även trean funkade.
På rakan med den svaga böjen innan Ejes var banan lite knölig, där märkte jag av att den ålderdomliga ramen gjorde hojen lite orolig. Det har jag även märkt på landsvägen: att högfartssvängar med ojämnheter (där fjädringen samtidigt måste arbeta) avslöjar den veka ramen. De moderna sporthojar jag kunde iaktta framför mig såg inte ut att bli lika svajiga på samma ställe innan Ejes.
Storbana gav mersmak. Samtidigt vill jag inte gå till excesser, lite rädd att klota hojen. Min hoj är ju lite för mycket handarbete/hotrod att ligga på gränsen med. Vad man än skrapar sönder så blir det mycket arbete. Så jag ska nog fortsätta att ligga på kanske 70% av vad jag kan men istället försöka bli bättre på att hantera hojen och kunna köra snyggare. Det är ju roligt det med!