Fakkverk
Nu med mustasch!
Har precis kommit hem efter en 12-timmars arbetsdag som till stor del tillbringats i bilen. Då jag glömde ta med mig bra skivor fick det idag bli radio. Jag bestämde mig för P3.
Morgonpasset.
Det är inte svårt att förutse vilka kassa associationsskämt som komma skall. Intervju med Ola Salo. Om hans tro, om hans kläder, om hans fans och om hans vardag. Ett behov av att vara annorlunda utkristalliserades.
P3 Populär.
En hel jävla timme (eller mer) går åt till att prata om vad man ska ha på sig på sin examensdag. Och vilka låtar som ska spelas på flaket.
modebloggartjejen som gästade studion hade tydligen med sig en kort vit skinnkavaj. Till detta rekommenderade hon en vit skinnkjol.
Jobbade och lunchade lite och satte mig sedan i bilen lagom till Tankesmedjan.
Nej, det är inte kul. En vänstervriden, troligtvis ful, tjej med talfel fick upp emot 10 minuter på sig att förklara varför hon tyckte Sex And the City 2 var osmaklig. En monolog som gick ut på att Marocko är en diktatur som förtrycker algerier osv.
I nästa block gjorde man sig lustig över oljekatastrofen på ett icke roligt sätt. Skittråkigt och utan finess.
Hallå P3 handlade om Lars Vilks konst. Retards från hela landet ringde in och det samtal som skänkte bredd till debatten avslutades hastigt av programledaren som inte kunde hantera en konstnär på tråden.
Ungefär här stannade jag på McDonalds i Mjölby. Gör inte det.
Ut på E4:an igen och nu börjar Verkligheten. Gråtmilt samtal med en olycklig transa vid namn Immanuel Jesus Trollhare Brändemo(!) som för ovanlighetens skull kände sig diskriminerad av flera skäl.
Programmet (som gjordes av Rosa Fernandez), toppades med en låt av Anthony and the Johnsons. Vilken skräll.
Här är redaktionen...
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3052&grupp=7038
Som tur var hade jag inte långt kvar hem när Musikguiden drog igång.
Anna Bergendahl pratar om musikens betydelse och hur härligt det är när hennes pappa överaskar med en, för Anna, okänd soullåt. Fint.
Det är en tröst att jag inte finansierar denna jävla sörja.
Fy fan.
Morgonpasset.
Det är inte svårt att förutse vilka kassa associationsskämt som komma skall. Intervju med Ola Salo. Om hans tro, om hans kläder, om hans fans och om hans vardag. Ett behov av att vara annorlunda utkristalliserades.
P3 Populär.
En hel jävla timme (eller mer) går åt till att prata om vad man ska ha på sig på sin examensdag. Och vilka låtar som ska spelas på flaket.
modebloggartjejen som gästade studion hade tydligen med sig en kort vit skinnkavaj. Till detta rekommenderade hon en vit skinnkjol.
Jobbade och lunchade lite och satte mig sedan i bilen lagom till Tankesmedjan.
Nej, det är inte kul. En vänstervriden, troligtvis ful, tjej med talfel fick upp emot 10 minuter på sig att förklara varför hon tyckte Sex And the City 2 var osmaklig. En monolog som gick ut på att Marocko är en diktatur som förtrycker algerier osv.
I nästa block gjorde man sig lustig över oljekatastrofen på ett icke roligt sätt. Skittråkigt och utan finess.
Hallå P3 handlade om Lars Vilks konst. Retards från hela landet ringde in och det samtal som skänkte bredd till debatten avslutades hastigt av programledaren som inte kunde hantera en konstnär på tråden.
Ungefär här stannade jag på McDonalds i Mjölby. Gör inte det.
Ut på E4:an igen och nu börjar Verkligheten. Gråtmilt samtal med en olycklig transa vid namn Immanuel Jesus Trollhare Brändemo(!) som för ovanlighetens skull kände sig diskriminerad av flera skäl.
Programmet (som gjordes av Rosa Fernandez), toppades med en låt av Anthony and the Johnsons. Vilken skräll.
Här är redaktionen...
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3052&grupp=7038
Som tur var hade jag inte långt kvar hem när Musikguiden drog igång.
Anna Bergendahl pratar om musikens betydelse och hur härligt det är när hennes pappa överaskar med en, för Anna, okänd soullåt. Fint.
Det är en tröst att jag inte finansierar denna jävla sörja.
Fy fan.