talesättet "att man får horn i pannan" kan inte förklara bättre hur det funkar för mig. När man sitter hemma i soffan som nu, så tänker man att det rent av är korkat att gasa som en idiot..sen läser man om alla olyckor och allt elände..tänker lite till och blir nästan lite rädd inombords. Men sen traskar man ut till garaget gränslar hojen..då är dom tankarna puts väck..Är man helt dum i huvet eller gillar man bara helt enkelt leva på gränsen?
Måste luta mig tillbaka och tänka ut nå vettigt svar på det tror jag.
Min röst går till "dum i huvudet".